Provsmakat: Banama & Ahlgrens bilar

Det är lika spännande varje år med GBs nya glassar. Eller det var det förut, åtminstone. Nu tycks de “nya” glassarna mestadels vara varianter av gamla, i synnerhet Magnum. Det är lite tråkigt, tycker jag, men GBs sortiment förmår i alla fall väcka känslor. Vem har inte någon gammal saknad favorit som försvunnit? Och vem har aldrig upprörts över en glassflopp? Själv sörjer jag Red Dream och Black Fire som gjorde ett kort gästspel på 90-talet.

Årets nyheter Banama och Ahlgrens bilar har verkligen synts ute på stan.

(bilder från GB, klicka på dem för
länk till originalplatsen)

Banama provade jag för några veckor sedan och tyckte den var helt okej. Inte särskilt spektakulär på någotvis, god men knappast en ny favorit.

Ahlgrens bilar har jag varit rädd för ända sedan jag först såg reklamen. Den ser otäck ut och enligt rapporter från de som provat smakar den sliskiga kemikalier. Jag våndades, men vågade till slut prova den när jag och Veronica köpte glass i Nyköping i helgen. Den var faktiskt inte riktigt så illa som jag trodde, men den smakade såklart ganska mycket kemikalier. En aning påminde den väl också om godiset den döpts efter.

Jag fick inte direkt mersmak efter någon av dem. De känns inte särskilt speciella. Det är nog de nya Magnum- och Solero-varianterna som egentligen är de intressanta nyheterna, men när de har samma namn och utformning som sjutton andra glassar ser jag inget särskilt spännande i att prova dem.