Halvvägs till bebis!

(Jag skriver inte så mycket graviditetssnack i den här bloggen, utan har en särskild inloggningsskyddad blogg för det. Hör av dig om du vill ha tillgång till den.)

Idag har jag varit gravid i 20 veckor, halva tiden! Eller tja, egentligen är man ju inte gravid de två första veckorna som räknas, så 18 veckor är väl egentligen mer sanningsenligt… det är märkligt sånt där. Och om någon frågar mig vilken månad jag är i svarar jag sannolikt med ett veckonummer, eftersom det är så jag räknar och det finns minst två sätt att konvertera till månader och jag inte riktigt orkat sätta mig in i det där. Kaos och förvirring!

Jag börjar må bra nu och det är väldigt skönt! Jag har inte kräkts på två veckor och under den tiden har jag gått upp tre kilo! Om ytterligare tre är jag tillbaks på det jag räknade som normalvikt innan graviditeten…

Sisådär vecka 6-15 mådde jag jättekasst och kräktes dagligen (vissa dagar flera gånger, andra välsignade dagar inte alls, men i genomsnitt minst en gång om dagen). Under större delen av den perioden ägnade jag min fritid åt att sova, kräkas och se på film.

Vecka 16-18 trappades kräktakten av betydligt. Det blev någon gång i veckan.

Vecka 19-20 har varit helt kräkfria! Jag har till och med upplevt hunger!

Under den här tiden har jag bytt matfilosofi till att helt enkelt ätit det jag kunnat, vilket har varit olika saker i olika perioder. Jag har kommit på en sak som går att äta och ätit det tills det inte går längre, varpå panik följt tills jag kunnat hitta något nytt. I perioder har jag bara ätit ostmackor, yoggi och fil med flingor, för lagad mat har helt enkelt varit för svårt. Att veganism inte funkat beror nog mest på att jag inte blivit van vid det ännu. Det är fortfarande experimentellt och jag behöver mattrygghet!

Jag har inte mått mest illa på mornarna, utan snarare mått bäst då. Sen har det bara blivit värre och värre under dagen. För det mesta har kräkningarna kommit på kvällstid, efter jobbet. Det enda som hjälper mot illamåendet är att äta, vilket ironiskt nog är precis det man inte vill… För att klara mig på jobbet har jag följt ett mycket strängt mat-schema som går ut på att äta varannan timme. Det gör jag nu också, fast nu är det mer för att jag faktiskt är hungrig. :)

För tillfället äter jag:
kl 7: frukost – ett glas Yoggi och en ostmacka
kl 10: ostmacka
kl 12: Naturdiet mealbar
kl 15: ostmacka
samt frukt från jobbets fruktkorg och Toblerone
(middag och kvällsmat varierar)

Ingen riktig mat alltså och allt äts vid datorn. Jag skulle nog kunna äta riktig lunch nu, men grejen är den att jag inte vill offra min lunchrast på det… jag ligger nämligen och sover i vilorummet en stund varje dag och det är grymt bra! Vågar inte riktigt försöka klara mig utan det ännu.

(Här räknar jag att vecka x är när det gått x-1 veckor + 1-7 dagar)

19 mars (vecka 5): jag plussade graviditetstestet! Inte ett utan två, eftersom jag knappt trodde mina ögon… samtidigt som jag ju kände något på mig.

28 mars (vecka 7): första besöket på MVC hos en jättebra barnmorska.

16 april (vecka 9): en läkare klämde på mig och gav en tidsuppskattning. Har räknat veckor utifrån vad hon sa och ultraljudets beräkning överensstämde sedan exakt på dagen!

vecka 12: jag tror det var ungefär här som jag kände de första fosterrörelserna, men inte riktigt vågade säga säkert att det var det jag kände.

vecka 12: absolut värsta veckan, jag låg till och med hemma sjuk…

21 maj (vecka 14): Vi fick höra Minis hjärtljud med en doptone på MVC! Jag hade inte alls väntat mig det och blev alldeles tagen! Det kändes genast mer verkligt då!

5 juni (vecka 17): vi skrev kontrakt på radhuset i Landvetter. :) Det hade ju faktiskt indirekt med graviditeten att göra i alla fall, eftersom vi knappast haft så bråttom annars.

12 juni (vecka 18): ultraljud! Det var sååååå häftigt att se lilla Mini gymnastisera!

1 juli (vecka 20): Jonas kunde känna första riktigt tydliga sparken! Jag känner massor mest hela tiden, mycket mer och mycket tidigare i graviditeten än jag hade väntat mig!

1 juli (vecka 20): Fick order av barnmorskan om att börja äta järn, så jag tog min första Niferex-kapsel innan sänggåendet. Utöver detta äter jag sedan tidigt i gravididteten även en VitaMax Kvinna varje morgon.