Idag på väg till jobbet passerade jag en man som bar en ansenlig mängd plastbackar med bullar. Han balanserade dem på något vis medan han manövrerade en porttelefon och sa: ”Hej, det är bullmannen!”
Jag tyckte det lät så mysigt, på något vis, att identifiera sig som bullmannen. Det måste finnas sämre saker att vara. :)
Ni glömmer väl inte kanelbullens dag imorgon?
Inte en chans att man missar årets höjdpunkt! Jag har firat sen långt innan den dagen överhuvudtaget fanns :) Bakbordet – here I come!