Människohamn

Så har jag då äntligen läst John Ajvide Lindqvists Människohamn – Jonas fick den av sin syster i födelsedagspresent.

I centrum står Anders, som för några år sedan förlorade sin sexåriga dotter Maja. Hon försvann spårlöst vid en utflykt till fyren Gåvasten. Sedan dess lever Anders ensam och alkoholiserad, skild från frun eftersom förhållandet inte klarade pärsen. Nu återvänder han till platsen där Maja försvann och huset där de bodde på Domarö. Där tycker han sig ana Majas närvaro och får upp hoppet om att hon kanske finns kvar någonstans, på något sätt.

Andra viktiga personer är Anders farmor Anna-Greta och hennes “pojkvän” Simon som är en gammal trollkarl och utbrytarkung. Båda bär på hemligheter som måste avslöjas.

Berättelsen rör skräck, spöken, otäckheter och övernaturligheter, men behållningen ligger främst i andra saker. Faktum är att det övernaturliga ibland balanserar på gränsen till att bli för mycket, men det blir ändå väldigt bra för att fokus ligger på människorna och hur de reagerar. Boken innehåller väldigt många berättelser, skrönor och återblickar – man får vibbar av gammal härlig släktkrönika.

En mysigt otäck bok med ett mustigt språk och bra stämning!

» Andra bloggare om Människohamn