Lite otäckt idag, men Mini mår bra!

Mini brukar alltid vara väldigt aktiv på kvällarna när vi lägger oss. Igår kväll kändes ingenting, inget heller under natten eller morgonen. Som tur var hade jag ett MVC-besök inbokat, så jag behövde inte fundera på om det var läge att söka hjälp eller inte. Jag var lite orolig, men sen när jag satt på vagnen kände jag faktiskt en liten rörelse där inifrån! Och barnmorskan kunde konstatera att hjärtljuden lät som de skulle, men hon tog ändå den minskade aktiviteten på stort allvar och skickade mig akut till Östra. Ja, inte akut som i ambulans eller så, utan jag tog vagnen dit och väntade en halv evighet i deras väntrum. Jonas hann ansluta innan det blev dags att gå in och det var skönt att ha honom där.

Mini kollades med en CTG-apparat som ritade kurvor över hjärtljud och sammandragningar. Jag fick sitta och trycka på en knapp när jag kände fosterrörelser och jag kände faktiskt en del då, särskilt efter att jag började tugga i mig min medhavda macka. Allt såg jättebra ut och det var väldigt skönt!

Jag fick även ett ultraljud för att kolla hur Mini ligger. Mini låg rätt, dvs med huvudet nedåt, i förra veckan när barnmorskan klämde och kände, men idag var hon inte lika säker och ville att de skulle kolla med bättre utrustning. Mini låg rätt även nu och kommer troligtvis inte att vända sig igen, så det känns ju bra! Vi fick även se att det rörde sig som det skulle i hjärta och lungor. Mini var helt klart slöare nu än i vecka 17, men de brukar ju bli det mot slutet när det blir trångt och de inte flyter runt längre.

Och nej, vi passade inte på att fråga om könet…

Större delen av arbetsdagen hade gått när vi var klara och jag åkte hem och sov i några timmar i stället för att jobba.

Hoppas att Mini inte tänker skrämmas mer nu – haha, troligtvis är väl detta bara början…