År: 2010

Trots att Hemingway inte är en helt och hållet ny bekantskap för mig har jag inte riktigt kunnat pricka av honom från nobelpristagarlistan tidigare. Jag kan i alla fall inte minnas att jag läst någon hel bok, utan tror att jag bara läst utdrag och möjligtvis någon novell. Mitt senaste möte med Hemingway var när jag såg The snows of Kilimanjaro som film nyligen. Det var ingen särskilt positiv upplevelse. Jag finner Hemingways bild av idealmannen motbjudande, då den i princip går ut på att riktiga män är tuffa snubbar som bevisar sin manlighet genom att döda djur. Jakt och fiske låg Hemingway varmt om hjärtat och han skrev ju mycket om det, så även i The old man and the sea. Den handlar om en gammal mans långa kamp mot en enorm fisk som till synes outtröttligt drar iväg med hans lilla fiskebåt. Mannen har haft dålig fiskelycka under en längre tid och är fast besluten att visa att han är man nog att klara av fisken, trots att han är ensam och fisken drar honom ut på öppet hav, långt från säkerheten. Egentligen händer det inte så mycket. Gubben pratar med sig själv och löser så gott han kan de praktiska detaljerna kring att hantera fiskelinor, få i sig mat och så vidare. Han hinner tänka mycket också. Intressant är den enorma respekt och kärlek med vilken han tänker på fisken. Han ser den inte som ett stycke mat, utan som en jämbördig motståndare. Några citat:

“I’ll kill him though”, he said. “In all his greatness and his glory.”
Although it is unjust, he thought. But I will show him what a man can do and what a man endures. (sid. 55)

“Then he was sorry for the great fish that had nothing to eat and his determination to kill him never relaxed in his sorrow for him. How many people will he feed, he thought. But are they worthy to eat him? No, of course not. There is no one worthy of eating him from the manner of his behaviour and his great dignity.” (s. 64)

“Perhaps it was a sin to kill the fish. I suppose it was even though I did it to keep me alive and feed many people /… / …and he kept on thinking about sin. You did not kill the fish only to keep alive and to sell for food, he thought. You killed him for pride and because you are a fisherman. You loved him when he was alive and you loved him after. If you love him, it is not a sin to kill him. Or is it more?” (s. 90-91)

The old man and the sea är en speciell bok. Den lyckas förmedla både spänningen och det långtråkiga i mannens situation och slutet lämnar kvar en effektfull känsla av total meningslöshet. Jag undrar om det var värt det för mannen att bevisa sin stora manlighet?