Gregorius

Vilken häftig idé det är att göra en spinoff på Doktor Glas, i vilken det är den otäcke pastor Gregorius som spelar huvudrollen! Och bra blev det också. Det är en helt annan man som framträder i denna bok jämfört med i Doktor Glas. Gregorius blir mänsklig i Bengt Ohlssons framställning och man förstår att han är en ensam, olycklig och kärlekstörstande människa. Men alldeles helylle är han förstås inte, det går inte att bortse från att han våldtar sin fru.

Kanske borde jag läsa Helgas bok härnäst?