Hoppa till innehåll

Jag har närt en badkruka vid min barm

Idag kom jag och Ava iväg till Landvettersjön trots dålig väderprognos. Det var molnigt men varmt och kvavt, vilket gjorde att det kändes som ganska bra badväder ändå.

Men allt jag lyckades med var att byta om till bikini och bada fötterna. Ava vägrade att ens ta av sig skorna. Hon ville inte bada, men däremot gräva. Det fick hon inte utan att ta av sig, så en smärre konflikt utbröt och jag känner inte precis att den här dagen blev så lyckad.

Det skulle alltså ha blivit årets första dopp… Vi är inte så bra på att bada, Jonas och jag, och Ava tar förstås efter oss.

Publicerat iVardagsliv

5 kommentarer

  1. ni kanske kan sitta vid stranden utan nån press att man måste bada, hon kanske inte förstår sig på det eftersom ni inte gjort det så mycket.
    låt henne leka i sanden, kladda med vatten o titta på andra barn som badar så kommer hon nog på hur det funkar sen. annars är det ju inte hela världen..
    det var lite samma med min systerdotter (3 år) när dom var i Spanien, det tog en vecka för dom att locka i henne i vattnet (i poolen till o med!) o när hon väl kommit i ville hon aldrig gå upp :oP

  2. Ika Ika

    Jag älskar att simma, allra helst i havet. Tycker att det är helt igenom underbart det här med att vara i vatten och röra sig i vatten. (Fast badkar förstår jag mig inte på.)
    Men. När jag var barn tyckte jag verkligen inte om att vara i havet. Simma, det var något som vuxna ville att man skulle göra, och själv tyckte jag bara att havet var kallt och skrämmande och just den där duktighetsarenan. Det var inte så mycket mina föräldrar som hetsade/uppmuntrade mig att simma, utan mest min faster. jag var mycket tillsammans med henne och min fyra år äldre kusin på sommarstugan, och där skulle man simma. Min kusin var dessutom just ett sånt där vattenälskande barn som idealiseras, och jag kände alltid av den där jämförelsen.
    Sedan vände det där, typ när jag var 11-12 år. Jag vet inte vad det var som hände, kanske bara det att jag växte i simmandet och vattenvistelsen på mitt eget sätt. Och nu som sagt: Underbart.
    Detta sagt som en påminnelse om att man inte måste gilla allt från början för att bli ett fan senare. :)

  3. Det är bara att tacka och ta emot ifall du och Jonas ändå inte badar så ofta! ;-D Molly älskar att bada, men Fredrik är måttligt road och jag totalvägrar. Det är kallt, blött, äckliga bottnar, man blir sandig och fryser och det är jobbigt att byta om. Hu! Har inte badat i hav eller sjö sedan 2002 då jag var i Italien med jättevarmt vatten och perfekt sandstrand. Slutade bada ute när jag var i tonåren. Och att bada i pool är tråkigt. Så jag är väl en sån där badkruka jag med. :-)

  4. Nästa gång ska jag ta dit henne med shorts och barfota i foppatofflor. Då kan jag faktiskt låta henne gå och gräva i strandkanten, det kunde/ville jag ju inte nu eftersom hon hade byxor, strumpor och skor som hon vägrade att ta av ens för att få bara gräva… Jag tror också på en mjuk tillvänjning utan krav, men det var svårt att växla till det när hon väl börjat vägra.

    Vi är ju badkrukor vi med (eller ja, det är väl mest att det känns jobbigt, omständligt och lågprioriterat…), men det vore trist om hon gick miste om alla badupplevelser som jag vet att hon skulle gilla. Hon älskade det förra året och hon gillar att bada i baljan. Men som du säger Sara, så är det nog bara skönt om hon inte blir en sån som vill bada precis hela tiden. :)

  5. Verkar som vi kommer kunna umgås mycket om somrarna. Här är det likadant. :)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *