Hoppa till innehåll

Månad: september 2011

Hej då dagis

Publicerat den 29 september 2011

Det som känns mest i hjärtat är faktiskt att säga hej då till Avas dagis och alla kompisar och personalen. Hon har trivts så bra, hon har så många hon tycker om och som tycker om henne. Man vet ju inte hur det blir på nästa ställe. Det blir säkert jättebra, men ändå…

Nu har jag lämnat henne där för sista gången.

Lämna en kommentar

Hej då Göteborg

Publicerat den 28 september 2011

Nu sitter jag på bussen från Brunnsparken till Landvetter centrum kanske sista gången någonsin, om inte så åtminstone på mycket länge. Hej då, Göteborg, jag tycker om dig. Vi ses någon gång.

Lämna en kommentar

Hej då jobbet

Publicerat den 28 september 2011

Så kom sista arbetsdagen på Göteborgskontoret till slut. Den som vi väntat på ända sedan januari. På något sätt har det gått både fort och långsamt på samma gång. Jag har just bjudit på hejdåfika och mina cupcakes gick åt som… ja, som alldeles för få cupcakes i ett fikarum.

Nu ska jag packa ihop mina grejer och försöka få ordning på några småsaker innan jag går på flyttsemester…

Lämna en kommentar

Att hämta på dagis

Publicerat den 26 september 2011

Ett väldigt mysigt vardagsögonblick är när jag just klivit av bussen och går mot Avas förskola. Dagen rinner av mig och jag tänker att nu ska jag snart krama mitt barn. Mitt barn! Hjärtat gör sig påmint och liksom spinner därinne i bröstkorgen, jag snabbar på stegen och märker att jag ler. Kanske är barnen ute och då brukar jag få syn på henne innan hon ser mig. En snabb glimt av hennes liv utan oss, hur hon går där och grejar med sina fina små vänner. Sen ser hon mig och ropar “MAMMA!” medan hon kommer springande mot grinden för att kramas.

Efter det är det där alldeles speciella ögonblicket över. Känslorna känns inte lika mycket när jag börjar bocka av allt som ska göras vid hämtning, middagsfix och kvällsrutiner. Inte sällan känner jag mig som en utpumpad småbarnsförälder, för att rutinen är så mycket rutin och för att bristen på tid att göra något eget suger musten ur mig. Men ändå ser jag väldigt mycket fram emot att hämta Ava på dagis och att få vara med henne. Och när jag inte är med henne saknar jag henne, hur skönt det än är att få lite tid för sig själv.

Att ha barn är som att vara kär i någon som är väldigt krävande, men alldeles, alldeles underbar.

Lämna en kommentar

Sista helgen i Landvetter

Publicerat den 26 september 2011

FREDAG: Jag åkte buss från stan efter jobbet tillsammans med mamma, som kom för att passa Ava åt oss. Ava visste att hon skulle komma, men inte att hon skulle vara med och hämta på dagis. Det blev en väldigt glad överraskning och jag vet inte hur många miljarder gånger Ava lyckligt upprepade att mormor kommit och hämtat henne…
Sen blev det en lugn kväll hemma i radhuset, förutom för Jonas som var på hejdå-utekväll med jobbkompisarna.

LÖRDAG: Antalet packade kartonger ökade rejält, mycket tack vare att Ava lekte med mormor i stället för med oss… Och på kvällen, efter en hård dags flyttstök, fick jag och Jonas vår efterlängtade vuxenkväll med West Side Story på Göteborgsoperan. Mycket trevligt och musikalen följde filmen väldigt nära. Roligt att se alla dansare som slog knut på sig själva. Åh, den är så speciell, WSS, musiken är så härligt udda! Och det var lite speciell nostalgi för oss också, eftersom filmversionen var en av Avas favoritfilmer när hon var riktigt liten.

Efter musikalen tog vi en sväng till Järntorget och köpte varsin vegankorv på 7-Eleven. De finns under en testperiod för att förhoppningsvis tas in i riktiga sortimentet. I bästa fall kan de alltså komma att finnas på alla 7-Eleven OCH Pressbyrån (eftersom det är samma ägare) i hela Sverige. Det skulle sitta fint. Det vore så skönt att kunna köpa en snabbmåltid nästan var som helst, särskilt med tanke på att korv funkar för Ava också.

SÖNDAG: Mormor åkte hem på morgonen. Jonas åkte en vända till Bråta (återvinningscentralen) och till IKEA för att köpa fler flyttkartonger (de går åt…). Jag var med Ava och lyckades väl inte med så mycket mer än att diska, tvätta, klippa Avas lugg och duscha henne… På kvällen tog vi ledigt och jag aktiverade multisite här på bloggen och gjorde boksidorna till en egen “underblogg”. Snajdigt.

Lillskrutt med nyklippt lugg läser med kartonger i bakgrunden
Lämna en kommentar

Den här helgen…

Publicerat den 25 september 2011

…har jag bland annat packat en och annan kartong, samt gjort en ganska drastisk ändring på Helenas dagar. Det senare var egentligen en väldigt liten del av helgen, men det märks ju desto mer här. Fast det ser ut som att jag bara bytt tema, men jag har alltså aktiverat Multisite på bloggen och gjort Helenas boksidor till en egen blogg, i stället för att som tidigare simulera samma sak med hjälp av en herrans massa WordPress-hackande.

Och jo, temat är bytt också. Det charmiga med att ha två bloggar utan alltför många knöliga temajusteringar är att det blir mycket lättare att byta tema om man skulle känna för det. Detta är alltså WordPress standardtema Twentyeleven, med några små helenifieringar. Jag ska göra några till, men det får bli ett löpande projekt.

Egentligen hade jag tänkt skriva lite mer om det där kartongpackandet, men jag lade visst kvällen på att få till multisite och temat i stället… och nu är det hög tid att sova.

4 kommentarer

Maharani

Publicerat den 23 september 2011

image

Har just lunchat med Jonas och Mikael, som jag jobbade med på Kundföretaget* ute på Lindholmen förut. Det blev en Kundföretagsklassiker, nämligen Maharani vid Järntorget. Efter det slank vi in på Two Little Birds för te/kaffe.

Och ja, jag borde kanske ha lagt upp på tallriken innan jag fotade dagens matdagboksbild. De där tre skålarna var mina också. Intressant upplägg att få lite på tallriken och lite i skålar bredvid.

* Inte hemligt, vill bara inte hamna bland googleresultaten… Har du lösenordet kan du läsa vilket det är här.

Lämna en kommentar

Nalle på besök?

Publicerat den 22 september 2011

Idag berättade jag för Ava att en som heter Björn skulle komma hem till oss. Storögt sa hon:

– KOMMER NALLEN?!

Fast en kompis till oss har en ännu bättre namnförvirringshistoria. De väntade besök av en Robert. Sonen var jätteglad, men sen kom Robert och besvikelsen var stor. För han var ju ingen robot…

Lämna en kommentar