Mysigt morgonspionage

På mornarna brukar jag inte sällan stå och titta i fönstret när Jonas och Ava går över gården, på väg mot förskolan. Det känns fint. Allra finast är när Ava tar tag i Jonas hand så att de kan hålla i varandra när de kommer ut på vägen. Det ser så mysigt och tryggt ut, och jag tänker att jag har en väldigt fin familj.