Sander föll ur sängen

Fick en rysligt effektiv väckarklocka komplett med adrenalin i morse när Sander ålade över kanten på vår höga säng. Jag var visserligen vaken och han låg bredvid mig efter att ha ammat. Men sen hade han plötsligt ålat iväg…

Nu har han ett blåmärke över ena ögonbrynet, men verkar i övrigt okej, så vi hoppas att han är det också. (Han skrek direkt men var ganska snabbtröstad ändå.)

Var väl bara en tidsfråga egentligen. Jag har ägnat mycket energi de senaste veckorna åt att hindra honom från att åla ur. Tror tyvärr inte att han lärde sig något idag heller. Vi bygger kanter med kuddar och täcken så gott vi kan, idag hittade han en glipa.

Första olyckan utöver småsaker. Man känner sig ju inte så lyckad…