Hoppa till innehåll

Hej, hallå världen här är jag igen

Den gamla Wilmer X-låten ploppade upp i huvudet, för det är lite så det känns nu när jag börjar känna mig som folk efter att ha varit sjuk igen. (Även om låten nog syftar på ett förhållande som tar slut, men skitsamma.)

Det hade väl kunnat räcka med dunderförkylning i två veckor inklusive öronvärk och -lock? Nä, tydligen skulle jag åka på någon uschlig huvudvärksmagsjuka också.

Det började i söndags när jag vaknade efter tupplur med Sander. Jätteont i huvudet, vilket jag nästan aldrig har. Men då funkade jag i alla fall, även om det var jobbigt. På natten kunde jag inte sova så mycket, hade ont, mådde illa och svettades och frös samtidigt. På morgonen, ensam med barnen (Jonas på jobbresa i Turkiet) visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Orkade verkligen inte lämna barnen. Orkade inte ta hand om dem hela dagen. Orkade knappt fullfölja en tanke och kunde tänka simpla saker som att ”nu ska jag dricka vatten” jättelänge utan att lyckas förmå mig att faktiskt göra det. Jag ringde mina föräldrar, som gjorde en hjälteinsats och kom hit och skötte ruljangsen hela dagen tills barnen somnat, så jag kunde sova/vrida mig i plågor någorlunda ifred. Jonas kom hem sent på kvällen, så han fick sköta allt därifrån.

Tisdagen var inte bättre och då kräktes jag dessutom, trots tom mage. Åt ingenting på två dagar (vad smal man blir…). Och så ringde de från skolan och sa att Ava var sjuk, så Jonas fick åka från jobbet och vabba halvdag. Hon hade också ont i huvudet och mådde illa…

På onsdagen hade huvudvärken faktiskt lättat, även om det fortfarande gjorde ont att vrida på huvudet på vissa sätt, böja sig framåt och trycka på ögonen. Plus att jag fortfarande var rätt spak. Men jag kunde äta! Jonas var hemma och vabbade med Ava, som dock var pigg igen och helst hade gått till skolan.

Idag torsdag är Ava i skolan och jag har ryckt upp mig och till och med duschat, tagit på kläder och varit ute! Tanken är att gå till jobbet imorgon och det ska nog gå. Jag blir fortfarande oproportionerligt trött av saker och känner mig inte helt hundra, men det borde ju vara ännu bättre imorgon och när jag bara klarat av lämning av barn är ju jobbet i alla fall inte så fysiskt utmanande.

Tycker det är obehagligt att må dåligt och inte veta vad det är. Har såklart googlenojat över saker som hjärnhinneinflammation. Och ringt sjukvårdsupplysningen, men de sa faktiskt inte OJHJÄLPSKYNDARINGAMBULANS, så då sov jag vidare i stället. Och det verkar ju ha gått bra.

En bonus: Nu har vi testat att låta Sander ha barnvakt (även om jag fanns i rummet intill och visade mig ibland) och det gick verkligen hur bra som helst. Han trivdes finfint med mormor och morfar och somnade efter lunchen utan problem. Kanske kan bli läge för en vuxendejt för mig och Jonas snart?

Publicerat iVardagsliv

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *