Streptokocker i såret och i halsen

Joråsåatteh. Såret var svinkoppor/impetigo. Streptokocker.

Jag hade bestämt mig för att jobba hemifrån i fredags och ringa husläkaren för att få en akuttid när som helst under dagen, så de fick ta en titt på armen. Efter en vecka var såret fortfarande väldigt vätskande och varande. Men redan kvällen innan började jag dessutom känna av något i halsen.

På fredagsmorgonen hade jag definitivt ont i halsen och kunde se vita prickar därnere. Så när jag ringde blev det för två ärenden. Fick en tid sent på eftermiddagen och den som bokade in mig varnade för att det bara var 20 minuter och att två ärenden kanske inte skulle hinnas med.

Då hade jag inte svinont i halsen ännu och jag hade aldrig sökt så tidigt för halsfluss om jag inte vetat att vi hade streptokocker i familjen (Jonas har haft två halsflussar och Ava äter Kåvepenin som symtomfri streptokockbärare). Men det var ju väldigt bra att få hjälp fort, visade det sig. För innan läkartiden hann det bli mycket, mycket värre.

Det tog max ett par minuter hos läkaren för hon tyckte det var så solklart. Behövdes ingen provtagning. Jag fick Kåvepenin, samma tabletter för halsen som för armen, smidigt.

Det halsonda försvann ganska snabbt efter påbörjad kur. Väldigt lyxigt att börja kuren såpass tidigt i sjukdomsförloppet ändå.

Såren (det spred sig till två ytterligare ställen, fast de hann bara bli prickar) torkade fort också. Det är inte vackert ännu, men det går åt rätt håll. (Efter att ha bildgooglat på svinkoppor är jag ju för övrigt vansinnigt tacksam över att bara ha fått lite på armen…)

Men åh, vad jag har varit trött även efter att Kåvepeninet kickat in! Det är som att jag inte varit vaken ens när jag varit vaken. Ingen koncentrationsförmåga och hjärtat rusade i bröstet så fort jag gjorde något ansträngande som att… typ gå upp ur sängen. Så jag har sovit och sovit och sovit… Är inte riktigt pigg än, fast idag lyckades jag skrapa ihop en halv dags jobb hemifrån och imorgon är planen att gå till jobbet på riktigt.