Hoppa till innehåll

Månad: maj 2018

Fröken Julie av August Strindberg

Publicerat den 11 maj 2018

Att klara min läsutmaning kommer att kräva en del avsteg från vad jag vanligtvis läser och att jag läser sånt jag egentligen inte är särskilt sugen på. Till exempel läser jag inte pjäser. Jag har någon sorts bakåtsträvande uppfattning om att pjäser ska ses framföras av skådespelare… Men vi har haft Fröken Julie stående i bokhyllan ett bra tag och den är ju i alla fall ganska kort och bockar dessutom av 96. En bok som är skriven på 1800-talet.. Så, inte alltför stor uppoffring?

Jag läste den under några olika sittningar idag och det är klart att det är kul att ha läst den. Jag kände bara till handlingen i mycket grova drag innan. Så… trevligt med lite allmänbildning. Men det är inte en särskilt trevlig historia och inte om särskilt trevliga människor…

Den episka läsutmaningen
Denna gång passar följande punkter från utmaningen:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
12. En pjäs.
13. En klassiker. (Upptagen)
14. En svensk klassiker. (Upptagen)
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)
96. En bok som är skriven på 1800-talet.

BokinfoTitel: Fröken Julie
Författare: Strindberg, August
Lämna en kommentar

Shopping i MoS

Publicerat den 6 maj 2018

Ava har varit på kalas på O’Leary’s i Mall of Scandinavia. Jag och Sander har shoppat och ätit på Max. Nu leker barnen i lekrummet och jag gjorde ett collage av Sanders nya kläder:

Lämna en kommentar

STHLM Trail Run 2018 och vitsippor

Publicerat den 5 maj 2018

Årets första lopp är sprunget!

Jag sprang ju hela STHLM Challenge (fyra lopp utspridda över säsongen) förra året och har tänkt göra detsamma i år. Först ut: STHLM Trail Run (jag sprang 5 km).

Det var en fantastiskt fin vårdag idag och det hjälpte verkligen till att göra loppet till en bra upplevelse. Väldigt bra att tajma med vitsippsblomningen också! Start- och målområde var inte riktigt på samma plats som förra året, men det var fortfarande i “Lill-Jansskogen och Fiskartorpsterrängen” (citat STHLM Trail Run, för jag har inte själv koll på vad som är vad…). Den mastiga backen som kom precis i slutet förra året kom nu redan under första kilometern. Det var ganska skönt att ha den avklarad (jag försökte springa, men efter ett tag kändes det som att jag höll på att slita isär mina vadmuskler, så då gick jag…), men lite läskigt att fundera på om de hade lurat ut någon annan maffig avslutning. Det hade de inte, resten var mycket jämnare. Jämnare som i fortfarande väldigt mycket uppför, mycket rötter, stenar, lera, trädstammar över stigen…

Förra året var jag ganska frustrerad över att det var så trångt. I år såg jag till att komma med i första startgruppen, för jag tänker att det är mer troligt att folk där är ivriga/snabba. Och jag slapp faktiskt bli tvingad att gå när jag ville springa. Det gick långsamt som attans i ledet ibland, men det när det var uppför och tekniskt svårt, så det kändes helt motiverat och jag hade inte velat ta mig fram snabbare…

Jag brydde mig inte om tiden (45:10) utan bara att ta mig runt utan att få alltför mycket obehag. Såg nu senare att jag sprang några minuter snabbare förra året (41:31), trots att jag kände mig mer hindrad då, men strunt samma. Det var roligare i år! Jag tänkte nästan till och med att trail kanske är min grej trots allt, fast jag brukar tänka att det inte är det.

Efter loppet köpte jag hamburgare och öl och tittade på prisutdelningen. Sen fick jag flytta mig för att trubadurens musik blastades ut så högt i högtalarna, så då satt jag och tittade på när de som sprang milen passerade start/målområdet när de var halvvägs. Apropå hamburgaren så såldes en sorts korv och en sorts hamburgare. Hamburgaren var vegansk by default, en crispy bean burger och  aioli till. Så himla bra! Smakade gott efter att ha sprungit.

Medaljen, förresten! Även i år är de riktigt snygga och har en pusselfunktion, så att alla fyra medaljer kommer att bilda en helhet. Lite mer uppenbart i år. Kul grej som gör en extra motiverad att springa alla fyra.

I år krockade det här loppet med Kungsholmen runt. Det var ju synd, för jag gillade verkligen Kungsholmen runt förra året. Men det var kanske bra att vänta lite till med att springa milen, för jag har inte fått till så mycket löpning och jag har strul med domningar i tårna.

Skor

…och apropå det med tårna så har jag just bestämt mig för att leta nya skor igen, trots att jag köpte mina nuvarande så sent som i juli förra året och bara har sprungit 250 km i dem. Jag bytte ju då för att mina tår verkligen inte fick plats i de gamla. Köpte ett par Brooks först, men fick ont på helt nya sätt och utnyttjade Intersports bytesrätt (som man får göra en gång om man provat ut med hjälp). Det fanns då verkligen bara ett annat par jag över huvud taget kunde ha, Saucony Triumph ISO 3, så det blev dem jag köpte. Men jag inser nu att även om de är mycket bättre och det kändes stor skillnad mot de gamla behöver jag ÄNNU mer plats för tårna. Jag är nyfiken på Altra, som har som grej att de har bred tåbox, men också zero drop. Det senare är jag lite nervös över att det ska bli en jobbig omställning (eftersom jag har två millopp i juni jag behöver vara redo för), men jag tänker att det kanske går lättare om jag väljer en modell som också är ordentligt dämpad..? Nåja, vi får se. Jag vill helst shoppa skor NU, men jag tror torsdag är första tillfället jag kan få till det…

När jag googlat på mina domningsproblem hamnar jag hela tiden på Mortons neurom. Det är en nervskada i framfoten som brukar sitta precis där jag känner av domningen mest. Jag blir nervös att det är det jag håller på att utveckla genom att springa i fel skor – har läst att man kan göra precis det. Det kan bli riktigt smärtsamt, så jag är ju glad om jag kan hindra den eventuella utvecklingen ditåt. Surt att det ska vara så svårt att hitta rätt skor, men jag lär mig väl mer för varje misstag i alla fall. Bred tåbox, bred tåbox, bred tåbox..!

Vitsippor

Härligt att springa i vitsippsskog! Jag blev sugen på att fota, men jag hade ju inte tid att fota något ordentligt under själva loppet, så det fick bli en liten vitsippspromenad efter loppet:

Lämna en kommentar

Hotellet i Kraków: Emaus Apartments

Publicerat den 3 maj 2018

Vi var väldigt nöjda med vårt hotell i Kraków, Emaus Apartments. Vi valde att bo på ett lägenhetshotell och själva stå för frukosten. Vi hade den minsta typen av lägenhet, som mer var ett rum med kokvrå, men det kändes rymligt och väldigt fräscht. Vi hade utsikt över en lummig innergård med massor av duvor att titta på. För tre nätter betalade vi 158.50€, alltså ungefär 845 kr var.

Thumbnailbilderna till detta inlägg strular, men det går att klicka upp en större bild även om den lilla är trasig.

Lämna en kommentar
Weekend i Kraków med Ann, geocaching och veganmat, del 3: måndag i Wieliczka saltgruva och hemresa på tisdagen

Weekend i Kraków med Ann, geocaching och veganmat, del 3: måndag i Wieliczka saltgruva och hemresa på tisdagen

Publicerat den 3 maj 2018

På måndagen hade Ann bokat en spabehandling på rummet och under tiden gav jag mig ut för att proviantera lite på en veganbutik. Tänkte att vi skulle ha något att äta på flygplatsen och köpte lite bars och choklad.

Sen gav vi oss ut och tog två cacher före lunch. Den första var ytterligare en i flodtrailen, som låg nära hotellet men inte på vägen hem kvällen innan, så vi orkade inte med den då. Sen blev det dags för en riktigt cool cache!

GEOCACHINGPROJEKT #6: ”Most favorited”:
Kanske mitt bästa geocachingtips när man åker på en sån här resa är att filtrera fram cacherna med flest favoritpoäng i staden. Det brukar vara väl värt det att prioritera dem! På plats nummer ett kommer i skrivande stund Massolit med 586 FP. Bara att läsa om den gjorde mig väldigt sugen: den ligger inuti en bokhandel! Så vi tog oss dit och när vi fick syn på ett misstänkt objekt hajade en ur personalen till och erbjöd oss en stege. :) Åh, en sån fin cache det var! Vi satte oss ner i den mysiga bokhandelns café och gick igenom alla TBs som fanns i den. Jag släppte min nyreggade TB Swedish Dala Horse och plockade upp två som fick följa med hem till Sverige.

#2 på listan tog vi också denna dag, eftersom den turligt nog sammanföll med eftermiddagsutflykten. Det var en earthcache, Wieliczka Salt Mine med, just nu, 318 FP.

#3, Wavel, tog vi redan första dagen (188 FP) och där släppte jag två giraffer som ska tävla mot varandra: Racing giraffe #1: Anders och Racing giraffe #2: Birgitta.

Efter besöket i bokhandeln hade vi inte långt till Smaki Roslinne där vi åt lunch. Ganska enkel mat, men allt veganskt och snabbt!

Sen var det dags för en inte särskilt geocachingrelaterad utflykt (även om vi tog två cacher där också…), nämligen saltgruvan i Wieliczka. Vi skulle ta lokalbussen och den första utmaningen var att köpa biljett. Vissa hållplatser har biljettautomater där man kan betala med kort, men det fanns såklart ingen där vi tänkte kliva på. Den gamla damen i biljettluckan var söt, men kunde inte engelska, så vi fick hjälp av en förbipasserande och fick veta att hon inte tog kort. Så Ann tog ut pengar och vi återvände med kontanter. Då gick det bättre…

Bussen var jobbigt full, men det är ju kul att använda lokaltrafiken och vi fick sitta på slutet i alla fall. Vi köpte biljett till saltgruvan preciiis när en engelsk rundtur skulle börja, bra flyt. Vi gick ner och ner och ner och ner för en lååång vindlande trappa… och möttes av vår guide, som visade oss en massa fina saker i gruvan. Där fanns mängder av statyer, kristallkronor och annat fint som var gjort av salt. Vi gick en bra bit, men fick veta att vi sett ungefär en procent av det enorma grottsystemet. Som tur var fick vi åka hiss upp, men det var en ganska klaustrofobisk flervåningskonstruktion som kändes mer som boskapsburar… tur att ingen fick panik. Väl ute på jordytan igen loggade vi earthcachen vid gruvan och tog en liten promenad för att logga en till innan vi åkte bussen tillbaka (nu betydligt mindre full).

Som avslutningsmiddag besökte vi en ganska tjusig restaurang, Veganic, där vi åt trerätters. Riktigt mysigt! Fast när vi skulle till hotellet igen regnade det…

MASSIV BILDDUMP:

Morgonen därpå ringde min klocka 03:40 och vi tog bussen till flygplatsen 04:47 för att åka med planet 06:25. Precis som på ditvägen hade vi skilda platser, eftersom Ryanair tar extra betalt för att man ska få välja plats… Jag läste It och sov om vartannat. I Göteborg var det kallt och regnigt, hu. Jag tog en cache innan Anns pappa hämtade oss och släppte av mig i Landvetter där jag tog Röd Express in till stan. Lyckligtvis funkade tidsschemat och jag hade tid att skaffa något att äta på stationen innan jag klev ombord på tåget. Jobbade på tåget, men nöjde mig med att få ihop en halvdag.

Längtar redan till nästa resa…

Lämna en kommentar