När jag var på utflykt med fågelkursen i höstas och fick låna en kikare kände jag att jag inte kunde fortsätta försöka fågelskåda utan att ha en kikare… men det kändes samtidigt opraktiskt om jag skulle behöva ha med mig både kamera och kikare. Så riktades min uppmärksamhet mot Nikon Coolpix P950. Det är en “kompaktkamera”, dvs med ett fast objektiv, även om den ser ut som en systemkamera, och den har ett enormt zoomomfång och skulle enligt recensioner jag läste kunna funka som både kamera och kikare. Vet ni?! Det gööör den! Yaaaay!

Idag gav jag mig ut och provfotade lite. Wow, vilken känsla att zooma in tills fågeln tar lagom plats i bilden och inte tills det tar stopp men man hade behövt mer!

Jag testade lite på skoj att stå på samma ställe och fota utzoomat och inzoomat. Ett exempel:

• 

• 

Nästa exempel:

• 

• 

Jag fick äntligen en ärlig chans att fota storskrakeparet jag ser ibland, men som alltid är lite för långt borta. Nu kom jag nära, men det var fortfarande svårt att få en bra bild eftersom de inte poserade särskilt snällt… och så snöade och blåste det en hel del, vilket förstås inte heller underlättade.

Det blev en ny bild på storskrakesidan i alla fall, även om jag hoppas på en ännu bättre fotochans snart.

Sen gick jag för att se om jag kunde få syn på rörhönorna jag såg på min löprunda häromdagen. Det fick jag! De är rackarns svåra att fota eftersom de gömmer sig hela tiden, men jag lyckades få bilder som uppfyller kravet identifierbar fågel i alla fall, vilket innebar en ny fågelsida med rörhönan!

Det här känns väldigt lovande! Det är en värld av skillnad jämfört med gamla kameran!