Hoppa till innehåll

The Wannadies på Cirkus

Lördag 2 mars var jag på konsert på Cirkus! När jag såg att mina gamla favoriter The Wannadies skulle spela i Stockholm var jag bara tvungen att köpa biljett. Jag har sett dem i min ungdom och jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte tog chansen att se dem igen.

Det var en toppenkonsert! Och det var roligt att se medlemmarna i bandet som de ser ut idag. Jag har sett Pär i media på sistone (i och med hans medverkan i Så mycket bättre) men jag var inte beredd på att Christina blivit blond och well, 50+. Men det var underbart att se henne och både känna igen och inte känna igen henne på samma gång. Hon hade kvar sin stil och sina moves, fast med blont hår och glasögon liksom. Likaså bröderna Schönfeldt hade blivit mogna herrar, men om jag hörde Pär rätt så var trummisen Erik Dahlgren sjuk och ersatt.

Som alltid när jag är på konsert tyckte jag att sången och pratet hördes för lite och instrumenten för mycket. Varför är det alltid så på konsert? Fick spetsa öronen och missade mycket av mellansnacket.

Charmiga Hök

Jag hade inte koll på om det skulle vara förband eller inte, men när Hök klev in på scenen undrade jag för en sekund om det var någon sorts prank. De såg nämligen nästan ut som ett yngre Wannadies. :) En kille med stort, lockigt hår och en brunett-tjej, samt två ytterligare grabbar som typ hade kunnat vara bröderna S … Men sen presenterade de sig som Hök och de var fina. Sjöng på svenska och var charmigt ödmjuka och tackade publiken för mottagandet av “små schitar från Schellefte”. :) Sångerskan från Hök fick dessutom komma in senare och sjunga String Song tillsammans med bandet – Pär pratade en del om att han inte nådde lika högt i registret längre och att den blivit svår, men att hon var snäll och ställde upp. Det var väldigt fint!

Fyndig och jazzig Love

Efter en liten paus kom nästa förband. Jag hörde aldrig om de sa det, men jag har googlat mig fram till att det var Love Rönnlund med band. Båda förbanden körde fyra låtar tror jag och det kändes lagom när man väntade på något annat, tycker jag. Inte kul med förband som kör i evigheter. Jag uppskattar ju sällan sånt jag hör första gången. Väldigt charmigt var att förbanden fick komma ut på scenen igen i slut-tacket!

Ett annat gästspel gjordes av Peg Parnevik, som kom in efter en stund för att “hotta upp” låten Hit. Jag hörde det där om upphottandet, men missade att Pär sen sa att det var Peg Parnevik (har sett och hört det på någons video sen …), så jag satt frågande: vem är det där och varför har hon inga byxor på sig? Jag har inte så bra kändiskoll, haha.

Wannadies är så mysiga! Pär framstår som så känslosam och kärleksfull. Ödmjuk inför sin egen person, men stolt över sina låtar. Charmigt!

Jag hade inte tänkt jättemycket på vilka låtar jag ville höra, väl medveten som jag är om att jag älskar för många Wannadieslåtar för att alla skulle komma med. Men jag var nöjd!

Enligt setlist.fm spelades detta:

Yeah
Friends
Love in June
Might Be Stars
Low Enough
Aldrig ensam (Jonathan Johansson cover)
My Home Town
String Song (with Felicia Selin)
It’s You (It’s You It’s You It’s You)
You and Me Song
Shorty
Hit (with Peg Parnevik)

Encore:
Öm sommarvals
Fiskarna i haven (Idde Schultz cover)
Someone Somewhere

Encore 2:
Never Killed Anyone
That’s All

Förutom coversarna Aldrig ensam och Öm sommarvals (Fiskarna i haven känner jag till och hade hört Så mycket bättre-versionen av) och den nya låten It’s You (It’s You It’s You It’s You) hade jag bra koll på allt. Nya låten fick mig verkligen att associera till Big Fan (där de också sjunger It’s You). Men den var fin. Perfekt för mig med en ny låt + lagom många covers, jag föredrar ju sånt jag redan kan.

Jag var lite extra glad för Shorty. Jag är också kort. :) Men varenda en av originallåtarna gjorde mig glad. Det var extra fint att Pär kallade Someone Somewhere en favorit. Han sa att ingen höll med, men jaaaag gör det!

I setlisten saknas minst en … nämligen Ja må hon leva! Bandet och publiken sjöng för Christina som nyss fyllt år. Och det utgjorde övergång till You And Me Song, som är skriven till Christina. Fint!

Här kommer några filmsnuttar från konserten:

Tack Wannadies! Hoppas få se mer av er! <3

Publicerat iVardagsliv

En kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *