Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Sander 19 månader

Liten börjar bli stor! Det har hänt mycket sedan sist. Eller kanske inte så mycket konkret egentligen, men han känns större. Förstår mer. Försöker prata mer.

Han kan följa instruktioner om att till exempel hämta någon sak, städa någon sak eller gå till något ställe eller någon person. Vi märker att han förstår lite allt möjligt, som till exempel när han satt i mitt knä för att ta på sig skorna, alldeles glad, och så sa jag att han skulle få åka vagnen varpå han började gråta. (För han ääälskar ju att vara ute och gå själv, men just då gick vi ut för att han skulle sova i vagnen.) Vi vet ju inte exakt hur mycket han förstår, men det är helt klart dags att börja tänka på vad vi säger. Vi har kanske pratat lite oförsiktigt om t.ex. hur han äter hittills, det försöker vi hålla mer diskret nu.

Han använder kanske inte så många fler ord nu än tidigare, men han går med på att försöka härma när vi ber honom. Det gäller bara att ordet inte betecknar en sak i hans närhet eller ett djur han vet hur det låter, för då pekar han eller säger lätet i stället. Men han lyckas ibland ganska bra med att säga ord, andra gånger blir inte så mycket rätt utom antalet stavelser, men det märks i alla fall att han försöker. Det blir ofta väldigt stora förenklingar, blåbär kanske blir böbö eller något, men det känns ju igen. Ava kallade oliv för vövö och vindruva för vava. :) Hon var tidigare med talet, men så fick hon ju mer stimulans som första barnet också.

Och precis som Ava gjorde så hör han djur inbakade i andra ord. Jag: Nu ska vi tanka. Sander: K(v)ack!

Han säger numera till när han har gjort i blöjan (pekar på blöjan och låter uppfordrande). Mycket praktiskt.

Han har verkligen blivit förtjust i att läsa böcker! Han kommer väldigt ofta springande med en bok och uppfordrande läten. Några favoriter är Knacka på!, Binta dansar, Bebisbrokiga-böckerna, Bäbis-böckerna m.fl. Ibland kommer han med Teletubbies-skivor också – det är kul att titta på Tubbies och härma dem, men han tittar inte så länge åt gången.

Sånger med rörelser är också jättekul. Han gör Imse vimse spindel (helst den busiga spindeln som gör varannan strof jättesnabbt, åh vad han kan skratta åt det), I ett hus vid skogens slut och kanske allra mesta favoriten just nu:

Bom bom bom bom, slå på stora trumman
Tick tack tick tack, klockan går
Dripp dropp dripp dropp, regnet faller sakta
Dunk dunk dunk dunk, hjärtat slår

När man väl har börjat sjunga den får man nästan inte sluta, för så fort man är klar börjar han om: “BOBOBOBO!” Och man ska alltså trumma med händerna (och säga BOMBOM bombastiskt), vippa armen som en visare som går fram och tillbaka (eh, ja…), drippa med fingrarna och slå sig för bröstet.

Han tycker fortfarande väldigt mycket om att amma, men ammar oregelbundet eftersom jag jobbar och eftersom vi inte har några fasta rutiner utan ammar när vi vill. Det som är förutsägbart är förstås att jag nattar genom att amma och att han ammar när han vaknar på natten.

Matmässigt har det gått trögt på sistone . Känns som att han aldrig riktigt kom igång med ätandet igen efter förkylningar och vattkoppor som härjade rätt länge. Men just de senaste dagarna har faktiskt varit lite bättre, han har t.ex. ätit mycket tofu och ärtor, som varit favoriter tidigare men ratats ett tag. Lite hoppfullt, kanske? Annars är det riktigt säkra kortet färska blåbär av amerikansk typ (stora och vita inuti). Synd att man inte kan leva och växa på enbart det, då hade saken varit biff. :)

Han älskar verkligen att vara ute och gå själv. Vagnen är inte så kul, men han brukar acceptera den också, som tur är. Vi försöker se till att han får komma ut och leka en del, men känner tyvärr att det blir för lite. Det är svårt att klämma in bland alla rutingrejer, måsten och annat. Ute gillar han mest att gå runt och upptäcka och pilla med saker han hittar. Han uppskattar fortfarande inte att gunga, han protesterar om vi försöker så han har egentligen aldrig gungat ordentligt. Att åka rutschkana i mammas knä är i alla fall kul!

Vi fick ju förskoleplats på vårt femtehandsval, men fortsatte köa och fick kort därefter plats på förstahandsvalet i stället. Det känns väldigt, väldigt bra av flera anledningar!

1 kommentar

Simning och fotboll i höst

Ava ska börja spela fotboll igen i höst! Samma klubb som tidigare, men nu har de delat upp så att tjejerna spelar för sig. Två förskolekompisar spelar i det laget och jag tänker mig att det blir ett bra sätt att hålla kontakt med dem, eftersom de inte ska gå i samma skola. Och även om jag egentligen tycker att det borde vara mixade lag lite längre upp i åldrarna (än så länge ska det väl vara fotbollslek?) så blir det nog bra med tjejlag. Det kändes inte ens som att de var ett lag förra säsongen, det var slumpmässiga barn varje gång.

Men… söndagsmornar är tydligen en populär aktivitetstid för småttingar. Vi har verkligen varit nöjda med Monas simskola, men tror inte vi får ihop det med dem i höst. Vi har i stället bokat simskola genom Stockholms stad, på tisdagskvällar efter skolan. De har lektioner i en simhall som är smidig att ta sig till från skolan och att priset är bra är en trevlig bonus.

Nya utmaningar i vardagspusslet i höst, alltså…

Lämna en kommentar

Senare middag

Vi har börjat äta senare middag. Tidigare har vi ju siktat på 17, nu siktar vi en timme senare. Det innebär att barnen får mellanmål när de kommer hem i stället för kvällsmat på kvällen.

När vi funderade på hur vi ska få ihop livet i höst var det en ganska uppenbar justering. Då kan den som lämnar på skola och förskola komma hem lite senare och ändå vara med på middagen.

Anledningen att äta tidigt har egentligen försvunnit, men vi fortsatte av gammal vana och för att Ava brukar vara hungrig när hon kommer hem. Men det går ju att äta mellanmål. Tidigare skulle hon ju dricka välling på kvällen och då ville vi att det skulle gå en stund mellan middag och välling, men nu behöver vi inte tänka på det.

Känns bra, men det gäller förstås att barnen äter av middagen, eftersom det är sista chansen.

(Eller ja, Sander får oftast lite smått efteråt ändå, för han äter sällan särskilt mycket middag…)

2 kommentarer

Fått förskoleplats på förstahandsvalet!

Det går bra nu! I onsdags fick vi veta att Sander fått plats på sitt förstahandsval till augusti. Ett rejält hopp i prio alltså, vi hade ju tackat ja till femtehandsalternativet men köade vidare och hoppade hela vägen upp. Det känns väldigt bra. Och Avas blivande skola var också vårt förstahandsval och känns jättebra. I onsdags var jag även på skolan på infomöte inför skolstarten. Snart får vi veta klassindelningen!

Lämna en kommentar

En liten som vill ut

image

Sander tycker såå mycket om att gå ut. Men tyvärr sitter/sover han i vagnen en stor del av tiden han är ute, och det duger såklart inte. Igår kunde jag inte låta bli att rucka på planerna lite. Jag kom hem och skulle fixa middag. Jonas skulle iväg och när Sander såg honom ta på sig skorna ville han verkligen ta på sina och följa med. Jag hade inte hjärta att neka, så vi gick ut på gården en liten sväng. Känns som att vi alltid nekar, för han brukar vilja gå ut vid knepiga tillfällen… och det var det ju nu också egentligen, men vi har börjat äta senare middag så det var inte riktigt lika illa som vanligt i alla fall.

Barnen har för övrigt varit hemma sjuka hela veckan. Hosta med inslag av feber,  mest Ava men Sander också. Hostan är envis, såklart, men jag hoppas vi kan vara som vanligt i helgen.

Lämna en kommentar

Smakprov ur e-böcker i allmänhet och Dr Sleep i synnerhet

När man ska köpa e-böcker får man ofta ladda ner ett gratis smakprov först. Hittills har jag hatat såna. När man laddar ner smakprov från fackböcker brukar smakprovet nämligen innehålla femtielva sidor med innehållsförteckning och möjligtvis ett par stycken förord, men inget av det faktiska innehållet. Det är ju sjukt irriterande.

Nu har jag börjat läsa ett smakprov av Stephen Kings uppföljare till The Shining, alltså Doctor Sleep. Och jag bara läser och läser och läser… det har inte tagit slut än, men jag är ju inne i boken nu. Och jag slutar ju inte att läsa en bok när jag väl börjat, så det är klart som korvspad att jag kommer att köpa den.

Nu gillar jag smakprov igen. Himla bra grej, faktiskt. När det görs bra.

För övrigt, märkligt det där med uppföljare till The Shining. Jag var lite osäker på om jag ville läsa eller om jag var för rädd att förstöra min gamla upplevelse av boken. Eller boken och boken… jag har ju läst boken en gång och sett Kubrick-filmen femtielva gånger, så Kubrick har onekligen färgat min The Shining-upplevelse massor. Såpass att jag tycker att Kings avvikande detaljer är fel, fast det egentligen är Kubricks detaljer som är avvikande… Och det märks ju lite när man läser uppföljaren också.

I början av boken är Danny Torrance åtta år. Snart blir han vuxen, whoa!

Lämna en kommentar

Somrigt

Varje dag nu kollar jag om sommaren har kommit. Inte riktigt ännu, men här har ni ett sommartecken: när jag kommer till jobbet tar jag ett glas kallt vatten med mig till min plats. Jag behöver inte värma mig med en balja te förrän efter ett tag, när blåsiga AC:n gjort sitt. Och när jag lämnar jobbet känns det skönt att få komma ut och värma sig lite.

Lämna en kommentar

Hej Nexus 5!

image

Jag har en Nexus 5! En alldeles egen! För det som egentligen är helt stört är ju att jag redan haft en ett tag, fast som jobbtelefon. Och jag får använda jobbtelefonen privat så mycket jag vill, men jag kan ändå inte förlika mig med att inte skilja på jobb och privat i detta fall. Så nu har jag alltså två Nexus 5… Galet, jag vet. Men nu ska jobbtelefonen få stanna på jobbet och bli lite mer som min jobbtelefon var när jag hade ett fornminne till telefon.

Lite mindre spännande med en ny telefon som man redan är bekant med, men känns himla bra ändå. Tryggt att ha testat den ett tag, så jag fick bli säker på mitt val. Har även fingrat på kandidat 2 på Mediamarkt, men den kändes inte alls aktuell pga mycket mindre skärm. Gillar Nexus 5s stora,  lyxiga skärm och att telefonen ändå är hanterbart stor.

Och så är den ca tusen gånger snabbare än min gamla trötta Samsung Galaxy S2, som tjänat mig väl men som jag nu förbereder mig för att ta ett ömt farväl av. Och så är den generellt jättebra. Wee! Hoppas att det inte är alltför mycket kvar av de 24 bindningsmånaderna när denna också sloknar…

Lämna en kommentar