Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Äpple och Blixten

Publicerat den 21 juli 2006

Nu ska vi vakta Karins marsvin i tre veckor! De är brottsligt söta, de små liven. Jag testade ganska omgående att försöka ställa mig in hos dem med hjälp av morot. Hoppas det funkar…

1 kommentar

The Godfather: Part II

Publicerat den 20 juli 2006

Åh, vad jag är kluven. Å ena sidan är det ju en klassiker och jag kan verkligen se vad som uppskattas med den – å andra sidan är den ofantligt lång (200 min) och ganska långtråkig.

Att jag har svårt för Gudfadern-filmerna beror nog mycket på att jag totalt saknar förståelse för hela hämndgrejen – varför vill man kasta sig in i en oändlig kedja av meningslöst dödande? Det är helt obegripligt!

Jag gillade den nog ändå mer än första filmen – det är ganska tufft att man får ta del av två historier parallellt, dels om hur den unge Vito Corleone kom till Amerika och blev maffiaboss, dels vad som händer efter hans död när hans son Michael tagit över.

Michael, ja. Han var så otroligt jäkla dålig mot sin flickvän/fru i första filmen att min utgångspunkt var att totalt hata honom. Inte blev det direkt bättre heller… det är en otäck värld som skildras, en värld där bara männen räknas.

Jag tvekar inför betygsättningen, men eftersom det ändå känns såpass bra att ha sett den får det allt bli en fyra i alla fall. Men en ganska svag sådan, tyvärr… mest för att 200 minuter är alldeles för mycket!

FilminfoIMDB: The Godfather: Part II
Regissör: Francis Ford Coppola
År: 1974
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Pannkakor, vinkväll och fläkt

Publicerat den 20 juli 2006

Igår var det vår pannkaksdag (vi firade 34 månader!) , men eftersom Jonas jobbade då flyttade vi firandet till tisdagen då han var helt ledig. Vi åt smarriga pannkakor och lade sedan större delen av kvällen åt att se The Godfather: Part II.

Igår hade jag i stället besök av Karin! Vi åt quornpaj och drack först en flaska Trivento och sen blev det en Tamarí också. Tamarí var ett riktigt spännande experiment, eftersom den innehåller 100% malbec och min teori om varför jag gillar Trivento så mycket var att det helt enkelt kanske är malbec som är en bra druva. Tamarí var gott, det hade en Trivento-liknande fyllighet, men samtidigt var det ganska fränt. Inte lika njutbart och lättdrucket som favoriten Trivento.

Idag har det varit sådär uschligt varmt igen. Jag har ställt en bordsfläkt intill datorn och nu har den faktiskt varit igång riktigt länge, så det verkar onekligen som om det skulle kunna vara överhettning som är problemet. När jag först startade den ikväll dog den direkt två gånger, men sen fick den stå och bli fläktad ett tag medan jag gjorde annat och nu är den väl kanske lite svalare. Otäckt när datorn bara klappar ihop stup i kvarten.

1 kommentar

VARMT!

Publicerat den 20 juli 2006

Det är inte roligt att sitta på ett 30-gradigt kontor, svettas fast man inte rör på sig och vara tvungen att koncentrera sig!

Till råga på allt är jag lite bakis också…

2 kommentarer

Freeway

Publicerat den 17 juli 2006

En minst sagt modern Rödluvan-historia med Reese Witherspoon som småkriminella white-trash-rödluvan Vanessa och Kiefer Sutherland som seriemördar-varg.

Livet är surt för Vanessa som bor med sin prostituerade mamma och en styvfar som förgriper sig på henne. Båda föräldrarna knarkar och gör titt som tätt turer till finkan. När båda återigen arresteras lyckas Vanessa smita från socialtjänstens omsorger och ger sig iväg för att leta rätt på sin mormor. Men givetvis är vägen dit kantad av “vargar” och annat otäckt.

Filmen får något extra plus för att den är ovanlig och ganska kul på ett småmakabert skruvat sätt. Kiefer Sutherland känns härligt slemmigt otäck som seriemördare och Reese Witherspoon är rysligt jobbig som den osympatiska trash-tjejen. Roligt med Rödluvan-referenser!

FilminfoIMDB: Freeway
Regissör: Matthew Bright
År: 1996
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Helgen och så

Publicerat den 17 juli 2006

Det bästa från helgen, som bitvis var riktigt mysig:

– dricka vin och äta middag med Jonas i fredags. Fredagar är bra för då kommer han hem lite tidigare!

– vara med Jonas hela lördagen!

Vår alldeles egna lördag ägnade vi åt att gå på stan och shoppa lite – Jonas hittade lite nya tröjor och jag ett nytt linne. Vi hälsade också på på Arvids födelsedagskalas i form av grillning nära Redbergsplatsen och sen gick vi på bio och såg Silent Hill (), som trots att det var en dålig film åtminstone var ganska kul att se (och så är det ju alltid lyxigt med svindyra popcorn i biomörkret).

Mindre bra är att min dator beter sig illa. Antar att det börjar bli dags för ominstallation… men jag blir inte riktigt klok på varför den gör som den gör.

Lämna en kommentar

Silent Hill

Publicerat den 16 juli 2006

Igår gick jag och Jonas på bio och såg Silent Hill, som alltså baserar sig på en serie datorspel med samma namn. Filmer som baseras på spel blir väl sällan riktiga mästerverk och tyvärr gäller detta även Silent Hill, även om den såg ganska lovande ut.

Det handlar om Rose som beger sig till spökstaden Silent Hill med sin adoptivdotter Sharon. Sharon brukar ge sig ut på farliga sömngångaräventyr och nämna Silent Hill, utan att minnas något när hon vaknar. Pappa Chris tycker inte att det verkar bra att ta Sharon till Silent Hill, men Rose åker ändå. När de kommer fram försvinner Sharon och Rose måste leta igenom den otäcka staden, full av otäcka monster.

Gillar man spelen är det såklart roligt att känna igen sig. Själv har jag bara spelat lite av tvåan, men känner åtminstone igen den generella atmosfären och miljön. Man känner också igen det typiska sättet att hitta föremål och ledtrådar, som tyvärr inte fungerar särskilt bra på film. Rose hittar någon märklig pryl och vet plötsligt att Sharon är i den och den byggnaden. Det känns precis som att ett meddelande just ploppat upp i datorspelet “Gå till hotellet!”, fast vi som publik inte fick se det.

Berättelsen håller inte för någon som helst analys, det gäller mest att bara acceptera hur folk beter sig och vad som egentligen händer. Rose gör såklart alla klassiska skräckfilmsmisstag och det blir lite svårt att känna något för henne.

Filmen känns ganska lång med sina 127 minuter, mycket för att det helt enkelt går överstyr med alla monster. Till slut sitter jag bara och flinar åt dem för att det blir så överdrivet. Skrämd blir jag nog egentligen bara av plötsliga ljud – det allra billigaste skrämselknepet.

Mja. Jag tror fortfarande att det går att basera en bra film på ett datorspel. Men en film behöver mer story-wise än ett spel gör och det brukar tyvärr glömmas bort. Hade man satsat mer på manus och mindre på monster tror jag Silent Hill hade kunnat bli en höjdare.

En intressant sista påpekan är att alla driftiga personer i filmen är kvinnor. Det grundar sig förstås i att förklaringen till otäckheterna mer eller mindre kräver det, men det är ändå ganska häftigt att för en gångs skull genomgående låta män vara mindre betydelsefulla sidekicks. Därmed inte sagt att filmen är perfekt ur feministisk synvinkel, men det är åtminstone en intressant observation.

FilminfoIMDB: Silent Hill
Regissör: Christophe Gans
År: 2006
Omdöme (1-5): 2
Lämna en kommentar