Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Så här ska vi bo i sommar

Publicerat den 17 maj 2018

Beslutsångesten var stor, men nu har vi äntligen beställt ett större tält till i sommar, att ersätta vår lilla igloo som bara har plats för tre av våra madrasser (jo, vi har testat att sova så alla fyra och nej, inte igen). Det blev ett Easy Camp Palmdale 400.

Vi ville ha separata sovrum och övervägde två olika layouter, antingen med rummen bredvid varandra eller mittemot med allrummet mellan. Vi velade också fram och tillbaka angående storlek, men landade i att inte fläska på så mycket, framförallt för att spara förvaringsutrymme. Tältet vi valde har två sovrum som är 120 cm breda, med en skiljevägg som kan dras bort så det i stället blir ett rum. Det känns vettigt, med tanke på att vi brukar få sällskap av Sander om nätterna. Då borde vi kunna öppna väggen bara och inte behöva ligga tre på 120 cm.

Det känns bra, jag hoppas att det blir det.

En interiörbild:

Och lite mått:

Vi får se hur många tältnätter det blir, vi är inte alls detaljplanerade i år.

Lämna en kommentar

Klasslistor till hösten

Publicerat den 16 maj 2018

Nu har vi fått klasslistor för barnens klasser i höst. Sander börjar ju förskoleklass och Ava 4:e klass, hennes skola väljer att blanda om barnen till fyran.

Om Sanders lista kan vi väl egentligen inte säga så mycket. Vi vet ju inte vem någon är. Grannbarnet, som är den enda vi känner som också börjar i den skolan, är inte med på listan. Det finns en Ava, precis som det gör i Sanders förskolegrupp, det är ju lite lustigt. Det är mer jämn könsfördelning än något av barnen har nu. Sanders nuvarande grupp har många fler tjejer än killar och i Avas klass är det tvärt om. I Sanders blivande klass är det 17 tjejer och 12 killar (lite preliminärt antar jag).

I Avas blivande klass är de fem från hennes nuvarande inklusive Ava. Ingen från gamla förskolan (de är fem i hennes klass nu). Det känns ju lite mer vemodigt. Hon var i alla fall glad att få med sig ett par av de bästa vännerna, men hon har ju många vänner hon tycker om, så lite sorgligt är det allt. Men förhoppningsvis blir det bra.

Lämna en kommentar

Fröken Julie av August Strindberg

Publicerat den 11 maj 2018

Att klara min läsutmaning kommer att kräva en del avsteg från vad jag vanligtvis läser och att jag läser sånt jag egentligen inte är särskilt sugen på. Till exempel läser jag inte pjäser. Jag har någon sorts bakåtsträvande uppfattning om att pjäser ska ses framföras av skådespelare… Men vi har haft Fröken Julie stående i bokhyllan ett bra tag och den är ju i alla fall ganska kort och bockar dessutom av 96. En bok som är skriven på 1800-talet.. Så, inte alltför stor uppoffring?

Jag läste den under några olika sittningar idag och det är klart att det är kul att ha läst den. Jag kände bara till handlingen i mycket grova drag innan. Så… trevligt med lite allmänbildning. Men det är inte en särskilt trevlig historia och inte om särskilt trevliga människor…

Den episka läsutmaningen
Denna gång passar följande punkter från utmaningen:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
12. En pjäs.
13. En klassiker. (Upptagen)
14. En svensk klassiker. (Upptagen)
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)
96. En bok som är skriven på 1800-talet.

BokinfoTitel: Fröken Julie
Författare: Strindberg, August
Lämna en kommentar

Shopping i MoS

Publicerat den 6 maj 2018

Ava har varit på kalas på O’Leary’s i Mall of Scandinavia. Jag och Sander har shoppat och ätit på Max. Nu leker barnen i lekrummet och jag gjorde ett collage av Sanders nya kläder:

Lämna en kommentar

STHLM Trail Run 2018 och vitsippor

Publicerat den 5 maj 2018

Årets första lopp är sprunget!

Jag sprang ju hela STHLM Challenge (fyra lopp utspridda över säsongen) förra året och har tänkt göra detsamma i år. Först ut: STHLM Trail Run (jag sprang 5 km).

Det var en fantastiskt fin vårdag idag och det hjälpte verkligen till att göra loppet till en bra upplevelse. Väldigt bra att tajma med vitsippsblomningen också! Start- och målområde var inte riktigt på samma plats som förra året, men det var fortfarande i “Lill-Jansskogen och Fiskartorpsterrängen” (citat STHLM Trail Run, för jag har inte själv koll på vad som är vad…). Den mastiga backen som kom precis i slutet förra året kom nu redan under första kilometern. Det var ganska skönt att ha den avklarad (jag försökte springa, men efter ett tag kändes det som att jag höll på att slita isär mina vadmuskler, så då gick jag…), men lite läskigt att fundera på om de hade lurat ut någon annan maffig avslutning. Det hade de inte, resten var mycket jämnare. Jämnare som i fortfarande väldigt mycket uppför, mycket rötter, stenar, lera, trädstammar över stigen…

Förra året var jag ganska frustrerad över att det var så trångt. I år såg jag till att komma med i första startgruppen, för jag tänker att det är mer troligt att folk där är ivriga/snabba. Och jag slapp faktiskt bli tvingad att gå när jag ville springa. Det gick långsamt som attans i ledet ibland, men det när det var uppför och tekniskt svårt, så det kändes helt motiverat och jag hade inte velat ta mig fram snabbare…

Jag brydde mig inte om tiden (45:10) utan bara att ta mig runt utan att få alltför mycket obehag. Såg nu senare att jag sprang några minuter snabbare förra året (41:31), trots att jag kände mig mer hindrad då, men strunt samma. Det var roligare i år! Jag tänkte nästan till och med att trail kanske är min grej trots allt, fast jag brukar tänka att det inte är det.

Efter loppet köpte jag hamburgare och öl och tittade på prisutdelningen. Sen fick jag flytta mig för att trubadurens musik blastades ut så högt i högtalarna, så då satt jag och tittade på när de som sprang milen passerade start/målområdet när de var halvvägs. Apropå hamburgaren så såldes en sorts korv och en sorts hamburgare. Hamburgaren var vegansk by default, en crispy bean burger och  aioli till. Så himla bra! Smakade gott efter att ha sprungit.

Medaljen, förresten! Även i år är de riktigt snygga och har en pusselfunktion, så att alla fyra medaljer kommer att bilda en helhet. Lite mer uppenbart i år. Kul grej som gör en extra motiverad att springa alla fyra.

I år krockade det här loppet med Kungsholmen runt. Det var ju synd, för jag gillade verkligen Kungsholmen runt förra året. Men det var kanske bra att vänta lite till med att springa milen, för jag har inte fått till så mycket löpning och jag har strul med domningar i tårna.

Skor

…och apropå det med tårna så har jag just bestämt mig för att leta nya skor igen, trots att jag köpte mina nuvarande så sent som i juli förra året och bara har sprungit 250 km i dem. Jag bytte ju då för att mina tår verkligen inte fick plats i de gamla. Köpte ett par Brooks först, men fick ont på helt nya sätt och utnyttjade Intersports bytesrätt (som man får göra en gång om man provat ut med hjälp). Det fanns då verkligen bara ett annat par jag över huvud taget kunde ha, Saucony Triumph ISO 3, så det blev dem jag köpte. Men jag inser nu att även om de är mycket bättre och det kändes stor skillnad mot de gamla behöver jag ÄNNU mer plats för tårna. Jag är nyfiken på Altra, som har som grej att de har bred tåbox, men också zero drop. Det senare är jag lite nervös över att det ska bli en jobbig omställning (eftersom jag har två millopp i juni jag behöver vara redo för), men jag tänker att det kanske går lättare om jag väljer en modell som också är ordentligt dämpad..? Nåja, vi får se. Jag vill helst shoppa skor NU, men jag tror torsdag är första tillfället jag kan få till det…

När jag googlat på mina domningsproblem hamnar jag hela tiden på Mortons neurom. Det är en nervskada i framfoten som brukar sitta precis där jag känner av domningen mest. Jag blir nervös att det är det jag håller på att utveckla genom att springa i fel skor – har läst att man kan göra precis det. Det kan bli riktigt smärtsamt, så jag är ju glad om jag kan hindra den eventuella utvecklingen ditåt. Surt att det ska vara så svårt att hitta rätt skor, men jag lär mig väl mer för varje misstag i alla fall. Bred tåbox, bred tåbox, bred tåbox..!

Vitsippor

Härligt att springa i vitsippsskog! Jag blev sugen på att fota, men jag hade ju inte tid att fota något ordentligt under själva loppet, så det fick bli en liten vitsippspromenad efter loppet:

Lämna en kommentar

Hotellet i Kraków: Emaus Apartments

Publicerat den 3 maj 2018

Vi var väldigt nöjda med vårt hotell i Kraków, Emaus Apartments. Vi valde att bo på ett lägenhetshotell och själva stå för frukosten. Vi hade den minsta typen av lägenhet, som mer var ett rum med kokvrå, men det kändes rymligt och väldigt fräscht. Vi hade utsikt över en lummig innergård med massor av duvor att titta på. För tre nätter betalade vi 158.50€, alltså ungefär 845 kr var.

Thumbnailbilderna till detta inlägg strular, men det går att klicka upp en större bild även om den lilla är trasig.

Lämna en kommentar
Weekend i Kraków med Ann, geocaching och veganmat, del 3: måndag i Wieliczka saltgruva och hemresa på tisdagen

Weekend i Kraków med Ann, geocaching och veganmat, del 3: måndag i Wieliczka saltgruva och hemresa på tisdagen

Publicerat den 3 maj 2018

På måndagen hade Ann bokat en spabehandling på rummet och under tiden gav jag mig ut för att proviantera lite på en veganbutik. Tänkte att vi skulle ha något att äta på flygplatsen och köpte lite bars och choklad.

Sen gav vi oss ut och tog två cacher före lunch. Den första var ytterligare en i flodtrailen, som låg nära hotellet men inte på vägen hem kvällen innan, så vi orkade inte med den då. Sen blev det dags för en riktigt cool cache!

GEOCACHINGPROJEKT #6: ”Most favorited”:
Kanske mitt bästa geocachingtips när man åker på en sån här resa är att filtrera fram cacherna med flest favoritpoäng i staden. Det brukar vara väl värt det att prioritera dem! På plats nummer ett kommer i skrivande stund Massolit med 586 FP. Bara att läsa om den gjorde mig väldigt sugen: den ligger inuti en bokhandel! Så vi tog oss dit och när vi fick syn på ett misstänkt objekt hajade en ur personalen till och erbjöd oss en stege. :) Åh, en sån fin cache det var! Vi satte oss ner i den mysiga bokhandelns café och gick igenom alla TBs som fanns i den. Jag släppte min nyreggade TB Swedish Dala Horse och plockade upp två som fick följa med hem till Sverige.

#2 på listan tog vi också denna dag, eftersom den turligt nog sammanföll med eftermiddagsutflykten. Det var en earthcache, Wieliczka Salt Mine med, just nu, 318 FP.

#3, Wavel, tog vi redan första dagen (188 FP) och där släppte jag två giraffer som ska tävla mot varandra: Racing giraffe #1: Anders och Racing giraffe #2: Birgitta.

Efter besöket i bokhandeln hade vi inte långt till Smaki Roslinne där vi åt lunch. Ganska enkel mat, men allt veganskt och snabbt!

Sen var det dags för en inte särskilt geocachingrelaterad utflykt (även om vi tog två cacher där också…), nämligen saltgruvan i Wieliczka. Vi skulle ta lokalbussen och den första utmaningen var att köpa biljett. Vissa hållplatser har biljettautomater där man kan betala med kort, men det fanns såklart ingen där vi tänkte kliva på. Den gamla damen i biljettluckan var söt, men kunde inte engelska, så vi fick hjälp av en förbipasserande och fick veta att hon inte tog kort. Så Ann tog ut pengar och vi återvände med kontanter. Då gick det bättre…

Bussen var jobbigt full, men det är ju kul att använda lokaltrafiken och vi fick sitta på slutet i alla fall. Vi köpte biljett till saltgruvan preciiis när en engelsk rundtur skulle börja, bra flyt. Vi gick ner och ner och ner och ner för en lååång vindlande trappa… och möttes av vår guide, som visade oss en massa fina saker i gruvan. Där fanns mängder av statyer, kristallkronor och annat fint som var gjort av salt. Vi gick en bra bit, men fick veta att vi sett ungefär en procent av det enorma grottsystemet. Som tur var fick vi åka hiss upp, men det var en ganska klaustrofobisk flervåningskonstruktion som kändes mer som boskapsburar… tur att ingen fick panik. Väl ute på jordytan igen loggade vi earthcachen vid gruvan och tog en liten promenad för att logga en till innan vi åkte bussen tillbaka (nu betydligt mindre full).

Som avslutningsmiddag besökte vi en ganska tjusig restaurang, Veganic, där vi åt trerätters. Riktigt mysigt! Fast när vi skulle till hotellet igen regnade det…

MASSIV BILDDUMP:

Morgonen därpå ringde min klocka 03:40 och vi tog bussen till flygplatsen 04:47 för att åka med planet 06:25. Precis som på ditvägen hade vi skilda platser, eftersom Ryanair tar extra betalt för att man ska få välja plats… Jag läste It och sov om vartannat. I Göteborg var det kallt och regnigt, hu. Jag tog en cache innan Anns pappa hämtade oss och släppte av mig i Landvetter där jag tog Röd Express in till stan. Lyckligtvis funkade tidsschemat och jag hade tid att skaffa något att äta på stationen innan jag klev ombord på tåget. Jobbade på tåget, men nöjde mig med att få ihop en halvdag.

Längtar redan till nästa resa…

Lämna en kommentar
Weekend i Kraków med Ann, geocaching och veganmat, del 2: söndag med Wały Wislane-trailen

Weekend i Kraków med Ann, geocaching och veganmat, del 2: söndag med Wały Wislane-trailen

Publicerat den 25 april 2018

På söndagen åt vi en enkel frukost på hotellrummet. Vi hade hittat sojamjölk, flingor och blåbär i en butik i Gamla stan. Där hade vi också köpt med oss lite chips, nötter och sesamkakor att ha som proviant under dagen. Nu skulle vi nämligen ut på äventyr… Fast först spanade vi också in mysiga vegancafét Zaczyn där vi åt en väldigt god macka och drack te som “second breakfast” eller kanske jättetidig lunch. På vägen dit såg vi ett lopp som gick genom staden… men vi hade en annan sorts strapats planerad:

GEOCACHINGPROJEKT #5: ”Most finds in a day”:

Gårdagen kanske var kvalitetsgeocaching. Nu blev det kvantitetsgeocaching! Ända sedan vi började fundera på att åka till Kraków har vi spanat på den mycket frestande trailen som går längs med floden. Och nu fick vi äntligen chansen att testa den! Mitt tidigare dagsrekord var 15 st och Anns låg på 28. Vi slog bådas, då vi lyckades logga 38 stycken.

Vi hittade 36 från trailen och 2 övriga. Vi DNF:ade (did not find) 11 från trailen och 2 övriga. Totalt letade vi alltså efter 51 cacher. Många av DNF-erna hade fått många DNF-loggar, så dem lade vi inte så mycket tid på. (Totalt blev det 37 från trailen, eftersom vi tog en dagen efter också.)

Så här ser kartan ut nu med glada och ledsna gubbar längs floden (klicka för större):

Trailen fortsätter alltså en bra bit till, vi gick inte hela.

Med en ännu bättre (tätare och med bättre tillsyn) trail hade det kunnat bli vääldigt många loggade… så nu är jag sugen på att åka till Piteå, där det finns en trail med över 1000 burkar. :)

Vi gick i 10 timmar och när vi kom tillbaka till stan igen vid 21:30 var det beckmörkt och vi stapplade fram på onda fötter och ben. Det blev tyvärr ingen riktig middag, så vi gick miste om ett restaurangbesök vi hade hoppats på. Men det var det värt.

Det var såå varmt och soligt (tills solen gick ner)! Jag blev röd som en kräfta, såklart, eftersom jag är så motvillig att använda solkräm… Härligt ändå att få en försmak av sommaren. Och det var en fin promenad, det enda som var lite jobbigt var att vi gick större delen längs en kombinerad gång- och cykelväg och den var otäckt vältrafikerad. Det svoschade förbi cyklar jättenära hela tiden och vägen var alltså inte ens avdelad på något sätt. En solig och somrig söndag är kanske inte bästa tillfället att få ha vägen för sig själv…

Bilddump (klicka för större):

Min Fitbit-rapport för dagen:

Min Fitbit-rapport för dagen

På måndagen blev det ett helt annat fokus. Men mer om det nästa gång…

1 kommentar
Weekend i Kraków med Ann, geocaching och veganmat, del 1: fredag i Göteborg och lördag i Stare Miasto

Weekend i Kraków med Ann, geocaching och veganmat, del 1: fredag i Göteborg och lördag i Stare Miasto

Publicerat den 24 april 2018

I fredags blev det äntligen dags att påbörja en efterlängtad resa. Första etappen gick till Göteborg. Jag jobbade hemifrån på förmiddagen och på tåget på eftermiddagen, smidigt.

GEOCACHINGPROJEKT #1: “Most states in a day”:

Visste inte att det skulle bli just “states”, men det kändes ju i alla fall kul att logga i både Stockholm och Göteborg på samma dag. För att det inte skulle bli stressigt innan tåget gjorde jag i stället en “liten” avstickare till Ängbyplan efter att ha lämnat Sander på förskolan och loggade två cacher där. Området påminde en del om Herrängen, där jag bodde som liten. Små gulliga hus och en förskola som såg ut ungefär som min.

Och sen loggade jag en cache vid Järntorget i Göteborg.

Framme i Göteborg åkte jag till Järntorget med spårvagnen (åh! Nostalgin i detta!) och träffade Ann på indiska restaurangen Thali där vi åt en massa god… thali. :) Efter det blev det ytterligare en nostalgitripp: vi åkte Röd Express till Landvetter, eftersom Ann hade bilen där. Ojojoj. De hade lagt om turen i stan och i Landvetter finns ju förstås ett nytt resecentrum som blev klart efter att vi flyttade därifrån, men ändå, wow. Sen körde Ann ut oss i skogen där vi övernattade hos dem och 06:30 fick vi skjuts av Anns pappa till Landvetter flygplats och flyget som skulle gå 8:45 (men blev försenat).

GEOCACHINGPROJEKT #2: “Most countries in a day”:

Ann hade geocachat vid Landvetter flygplats tidigare, men som tur var fanns det en på nära gångavstånd från ingången som vi kunde ta, Skuggor av ulvar. Där var det bra att ha en lång kompis med sig…

Och sen var det ju inte så svårt att ta någon i Polen, så då var två länder samma dag ett faktum. Inte direkt många, men kan ändå bli svårt att slå, känner jag.

När vi kom ut från flygplatsen var det sommar! Mmm!

Vi såg buss 252 åka till hållplatsen och skulle bara köpa biljett i automaten. Men det var kö och det var tydligen väldigt svårt att köpa biljetter (lite oklart varför), så trots att bussen stod inne en god stund fick vi vänta en halvtimme på nästa. Sen tog själva resan ungefär 20 minuter och den gick genom villaområden med många fina hus att titta på. Smidigt och trevligt!

Det var spännande att kliva in på Emaus Apartments och se om det skulle leva upp till våra förväntningar. Det gjorde det! Phew! Rymligt, modernt, fräscht, rent. Kokvrå, matplats, soffa och så sängar såklart och eget badrum. Vi var verkligen nöjda.

Så promenerade vi iväg för att äta en ganska sen lunch i Stare Miasto/Gamla stan. Vi hamnade på Free Farma Burgerownia Roslinna, där vi köpte varsin sallad. De var helt okej, men inte mycket mer än så, men att döma av recensionerna på Happy Cow (länken) så är de bättre på burgare. Men vi hade planerat burgare på ett annat ställe och det verkade finnas överallt, så vi ville ta något annat.

GEOCACHINGPROJEKT #3: 300 geocacher
Jag såg till att min 300:e geocache blev den första vi tog i Polen. Fint!

GEOCACHINGPROJEKT #4: “Most cache types in a day”:

Både Ann och jag hade fyra typer samma dag som mest sedan tidigare. Här hade vi ganska många typer samlade inom räckhåll. En trad hade vi ju redan tagit på morgonen. Första i Polen blev en Virtual, Kocham Kraków, där vi fotade oss med en brunn. Sen loggade vi en Earth cache, Kolor granatu, som krävde att vi svarade på frågor om granater i en fontän av granit. Efter det promenerade vi runt en del i den 27-gradiga värmen för att logga en fin multi, Anioły / Angels [PL/EN], och till sist gick vi och loggade den mest lättlösta mysten vi kunde hitta, Szopka Krakowska. Däremellan klämde vi också in en trad med extra många favoritpoäng, Wavel. Den låg vid Wavel-kullen, som är en stor sevärdhet. Alltid kul att försöka få med dem med flest FP på en ny plats. Passade på att titta litegrann däruppe också.

När vi bockat av mysten gick vi till Krowarzywa och åt goda hamburgare.

Sen var det skönt att gå till hotellrummet och softa en stund innan vi sa ett tidigt god natt.

Det var fredagen och lördagen det. Resten kommer senare.

Lämna en kommentar

Testar Maj igen med Storytel

Publicerat den 16 april 2018

Jag tänkte ju att jag skulle ge Kristina Sandbergs Maj-trilogi en chans igen. Öppnade ett e-bokssmakprov och påmindes genast på första sidan om vad jag hade så svårt för:

Önskas påtår min herre, säger hon, på låtsas, tillgjort, tack gärna söta fröken, svarar han och håller fram sin kopp, fotsvett, hon kan inte följa dem med sina luktande fötter, inklämda i klackeskorna hela dagen, nej, åk ni, säger hon och ställer kannan på disken.

Jag är kanske tråkig, men jag behöver verkligen lite mer traditionell meningsbyggnad och tydligt markerad och särskiljd dialog…

Men som ljudbok då? Klart värt ett försök, då blir det en helt annan grej. Serien fanns inte att låna i Biblio(tekets app), så nu har jag två provveckor med Storytel och har lyssnat på första 57 minuterna medan jag vek tvätt. Bara 16 timmar och 19 minuter kvar ?.

…plus de övriga två böckerna såklart.

Vi får väl se hur det går. Språket funkade väldigt mycket bättre för mig att höra än att se. Återstår bara att se hur engagerande det är med allt det vardagliga och alla detaljer. Jag läste en ganska bra bit förut, har jag för mig, är nog en bra bit kvar innan jag lyssnat förbi.

Och alltså, primärt läser jag ju It just nu, men jag tänker att det är lite olika tillfällen när det passar att läsa och när det passar att lyssna.

Lämna en kommentar