Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Nya jobbdatorn

Idag har jag ägnat förmiddagen åt att greja med nya jobbdatorn och dess kringutrustning (ni vet krypa under skrivborden och försöka få tag i rätt sladd och sträcka sig in i någon trång kabelränna och försöka rycka ur kontakten ur dosan utan att få grepp om någonting…).

Den gamla var en HP Zbook 14 med 16 GB RAM och 256 GB SSD. Jag hade en dockningsstation till den, vilket var väldigt smidigt. Jag hade två skärmar, en via DisplayPort och en via VGA, och externt tangentbord och mus via USB. Jag hade också en USB ledig att ladda telefonen.

Nya datorn är en Dell XPS 15 9550 med 32 GB RAM, 1TB SSD och 2,60GHz-processor. Den har en väldigt fin skärm som dessutom är pekskärm. Men jag har ingen docka och datorn har bara 1 HDMI och 2 USB. Ingen av skärmarna jag hade funkade… eller den ena borde ha gjort det, men av någon anledning fick jag inte accessa menyn för att växla från DisplayPort till HDMI. Men Claes har ju slutat, så jag tog hans skärm, en Dell UltraSharp U2713HM. Och så använder jag laptopskärmen, det gjorde jag inte förut. Ska testa att ta hit mitt laptopställ jag hade på Acando, om jag inte har gjort mig av med det… så den kommer lite högre upp. USB att ladda telefonen i finns lyckligtvis på skärmen, så jag kanske klarar mig utan docka…

Ett par problem återstår med riggningen: 1) Strömsladden åker jättelätt ur, varför i hela friden är det så? 2) Jag verkar inte lyckas få maxupplösning på den externa skärmen… Enligt spec ska den klara 2560×1440, men jag får bara 1920x1080px. Och det ser inte alltför fräscht ut.

Nu ska jag bara bli klar med att få igång Visual Studio och alla projekt jag behöver också, sen är jag på banan igen.

Jag fick i alla fall lite mer plats på skrivbordet med bara en extra skärm:

Hur det såg ut innan fotade jag såklart inte idag, men jag vet att jag har någon gammal bild som jag såklart inte hittar nu… men det finns en i lösenordsskyddade inlägget Bilder från jobbet för er som har lösenordet (man får be om det också om man vill kunna läsa de få inlägg jag lösenordsskyddar).

Lämna en kommentar

Diskkrasch och andra haverier

Idag dog min jobbdator. Eller i alla fall hårddisken. Det var två månader kvar tills jag skulle få byta dator (efter tre år), men den orkade visst inte hålla ut till dess. Eftersom det var så nära fick jag en ny dator som fanns inne i stället för att vänta på ny disk eller ny dator.

Det var väl ingen stor katastrof, men jag tappade hela dagens jobb (man ska pusha ofta…) och kommer få ägna massor av tid nästa vecka åt att rigga saker på nya datorn. Tur att det inte är en superstressig period just nu…

Hemmalivet har också havererat… Jonas och Ava var sjuka nästan hela förra veckan och har blivit det igen! Ava var i alla fall igång i måndags, så hon missade inte första gitarrlektionen, vilket jag är glad för. Sen fick hon rejält med feber och jag vabbade tisdag-onsdag och en dundersjuk Jonas tog över efter det. Jag var sänkt i tisdags, men det verkar bara ha varit spänningshuvudvärk + någon form av nackstelhet.

Eller, tja, lite snörvligt kanske det har varit för mig och Sander också, men vi har varit på benen (utom jag i tisdags då).

Välkommen tillbaka till vardagen, liksom?

Lämna en kommentar

Gympakläder, svart och glada djur

Nu använder Ava träningskläder tre gånger i veckan. Gympa måndagar, basket tisdagar och gympa igen torsdagar. Jag kände att det var läge att utöka från ett set kläder till två, så när vi behövde gå på stan för att köpa kalaspresent blev det en sväng för att köpa gympakläder också. Utöver gympakläder blev det även en tunn jacka till Ava.

Intressant reflektion: Ava hade en period när det absolut inte fick vara något svart i hennes kläder, för hon gillade ju färgglatt. Det fick inte ens vara ett litet svart kantband på insidan av ett plagg… Nu ska allt i stället vara så svart som möjligt.

Jag köpte även ett par fleecefodrade regnvantar till Sander den dagen och nu senare har jag blivit lite kär i de söta djuren från Coq en pâte. Det är så himla vanligt annars att de söta och glada djuren är på bakgrund med “tjejfärg” och att de andra ser arga och otäcka ut. Men här är alla glada. Hur ofta ser man en glad haj på en tröja, liksom? Jag blev tvungen att klicka hem en tigertröja…

Lämna en kommentar

Personbästa mil på Tjejmilen!

Skrev detta i träningsdagboken på jogg.se:

Oh boy! Dags för ett försök på milen igen. Nu äntligen med bättre hopp om fötterna, men jag hade gärna tränat lite mer… för det kändes inte som att årsmålet att komma under timmen låg inom räckhåll. Väl medveten om det gjorde jag ändå ett försök, men fick nöja mig med personbästa milen. Och det är ju inte helt fel det heller.

Strategin var att undvika att sticka iväg för fort i början, försöka hålla jämn hastighet precis under 6 min/km. Jag vet ju att det brukar gå hyfsat enkelt i början, att det sen kommer en dipp och att det vänder uppåt igen, men exakt när vet jag inte. Förhoppningen var att inte dippa alltför mycket i alla fall…

Jag lyckades hyfsat bra, splits enligt Runkeeper:
1 km 5:55
2 km 6:00
3 km 5:52
4 km 6:13
5 km 6:00
6 km 6:35
7 km 6:27
8 km 6:04
9 km 5:58
10 km 6:19

Enligt min egen Runkeeper klarade jag 5 km på 30 minuter precis, men jag såg att bågen låg lite längre fram och officiella tiden blev 30:12.

Men jag pressade på för att klara 5 på 30 och sen dippade jag ganska mycket. Sen avslutar man ju med en riktigt seg backe också…

Känns i alla fall grymt att ha brutit min nedåtgående trend! Här är alla mina millopp:

Tjejmilen 2016-09-03 1:03:13 (yay!)
Kungsholmen runt 2017-05-13 1:04:46 (rysliga domningar i tårna)
STHLM10 2017-06-15 1:06:10 (livrädd att förvärra, men blev som tidigare ungefär)
Midnattsloppet 2017-08-19 1:06:29 (fixat fotproblemet, men hopplöst trångt)
Tjejmilen 2017-09-02 1:01:58 (yay!)

OCH FÖTTERNA KÄNDES HELT OKEJ! Jag älskar mina nya skor!

Lite märkligt att springa lopp med bara tjejer, men det är ett bra lopp. Det enda som är riktigt dåligt är att det är alldeles för få bajamajor i förhållande till löparna. Jag stod i en löjligt lång kö som tog 36 minuter. Men själva loppet är förvånansvärt ok med tanke på hur mycket folk det är. Lite trångt, men inte helt omöjligt. Det nämns två jobbiga backar och vilken den sista är är uppenbart, men jag är inte helt säker på vilken som var den första, det var väl lite backigt då och då men ingen lika självklar Backen med stort B.

Nu har jag en månad på mig att träna till Hässelbyloppet, om jag får vara frisk och så där. Så en chans till att ta årsmålet… men det känns ju rätt mycket att kapa 2 minuter. Jag bör nog sikta på att ligga lite mer under 6 min/km för att ha marginal för dippen. Ska bara klara av det också!

2 kommentarer

Ledig dag med Sander

Förskolan var stängd i torsdags och i fredags. Torsdagen blev min dag att vara med Sander och det blev ett bra tillfälle att åka till Fjärilshuset, som han har velat sedan Ava var där med en kompis nyligen.

Men först blev det ett välbehövligt besök hos frisören för att tygla Sanders vildvuxna testar. När det var klart fick han några sprut färg i håret också… och en klubba förstås.

Före (ja, han fick även chansen att prova sitt nya paraply denna dag):

Efter:

Nyklippt och nyfärgad

Innan vi gick in på Fjärilshuset tog vi en cache i Hagaparken och sen satte vi oss i blötvädret utanför och åt fjärilspasta (med mera, men resten var inte lika temaenligt). Sen var det dags för fiskar, fjärilar, sköldpaddor, blommor, hajar, grodor och en massa mer:

Sander fick hjälpa till vid matningen av koifiskarna också. De verkade vara väldigt hungriga…

När vi var klara med Fjärilshuset och hade shoppat lite i butiken (Sander köpte slime med dinosauriefigurer i, ovanligt coolt och fast slime visade det sig, och vi köpte en Rubiks kub med djurbilder till Ava) gick vi en promenad i Hagaparken. Vi kastade sten i vattnet, tittade på fåglar, samlade ekollon och tog en cache. Vi försökte ta en till, men den var preciiiis utom räckhåll för oss, frustrerande nog.

Vi skrämmer bort en häger…
Flyende häger…
1 kommentar

Sander kan säga R!

Stor händelse! Sander kan säga R! Plötsligt gick det bara! Nu pågår arbetet att få in det i pratet också. Det går hur bra som helst att säga i ett isolerat ord, med fokus på det. Lite lagom övertydligt och ibland ett litet extra vokalljud innan för att få till det. Han tycker det är kul och övar självmant också. Ibland kommer det in i pratet, ibland inte. Ibland påminner vi, ibland inte.

Snart är gulliga småbarnspratet över…

Lämna en kommentar

Min amerikanske bror


Före den här bloggens tid, läsåret 98/99, var jag i USA som utbytesstudent. Jag bodde i Redfield, South Dakota, hos en familj med fyra barn. Äldsta barnet var Adam, 13. Han hade långt, lockigt hår, spelade Aerosmith hela nätterna i rummet vägg i vägg med mitt, och vi brukade gå ut på promenader i en stad där alla körde bil. Efter läsårets slut åkte jag hem… och sen dess har jag inte sett någon därifrån. Ja, eller, efter några år kom myspace och sen Facebook, så jag fick se hur de såg ut när de blivit äldre (de andra barnen var 3, 7 och 9 när jag kom, så det har ju hänt en del).

I tisdags kom Adam med sin fästmö Becky till Stockholm för att övernatta en natt innan de skulle vidare mot Örebro och sen på turné med Adams band Russian Girlfriends. Han hörde av sig och vi lyckades sammanstråla och ta en promenad i Stockholm, lite som att promenera i Redfield men ändå inte.

Det var väldigt trevligt att träffa dem!

Lämna en kommentar

Midnattsloppet och Bellmanstafetten

Nu springer jag så många lopp att jag inte hinner blogga om dem! :)

I startfållan till Midnattsloppet

Jag har sprungit två lopp med jobbet. Eller ja, med och med, jag såg ingen från jobbet när jag sprang Midnattsloppet (10 km), men på Bellmanstafetten (5 km) var vi ju ett lag. Midnattsloppet var 19 augusti och jag hade starttid 22:20. Startgruppen (4c) hade uppskattad tid 55:00-59:59 min, men det var heeeelt omöjligt att hålla den hastigheten. Superdupertrångt i ca 6:30-fart och ingen idé att försöka ta sig förbi någon. Jag bara hängde på och första 5 km kändes väldigt lätta, med undantag för en monsterbacke. Sen blev det lite tyngre och då kunde jag inte skylla på att jag sprang rådande fart längre… men men, jag gick i mål på 1:06:29 och fortsatte trenden att springa långsammare för varje millopp…

Redo för växling i Bellmanstafetten

Bellmanstafetten var 24 augusti och vi var fyra fempersonslag (5 km per person) från jobbet (eller ok, någon sprang dubbla sträckor). Jag sprang långsammast av alla, men var ändå nöjd att komma under 30 minuter. Officiell tid 29:35. Efter loppet stannade jag kvar på området och tog några geocacher.

Lämna en kommentar

Bokcirkelbok #2: Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

Andra boken i vår bokcirkel blev första boken i Neapelkvartetten av Elena Ferrante (pseudonym). Ferrantes böcker har ju synts lite överallt på sistone, har varit svårt att undgå dem om man är det minsta bokintresserad. Så det är klart att man blir nyfiken!

Boken berättas av Elena, som blickar tillbaka på sin barndom och ungdom i femtiotalets Neapel. Vännen (rivalen?) Lila spelar en oerhört stor roll, liksom kvartert där de bor, alla människorna där och det ständigt närvarande våldet. I grundskolan är Elena och Lila bäst i klassen, men Lila är alltid ännu bättre. Sen sätter hennes familj käppar i hjulen, hon får inte vidareutbilda sig. Det blir Elena som läser vidare, medan Elena förväntas hjälpa till hemma och i faderns skomakarverkstad, för att sedan gifta sig ung.

Lila är en minst sagt knepig person. Hon är så oerhört begåvad, men det är svårt att veta var man har henne. Flickornas vänskap är långt ifrån enbart positiv – Lila utmanar Elena att göra saker hon egentligen inte vill och Elena gör allt för att följa väninnan och bevisa sin duglighet.

Det finns ju fyra delar totalt och jag vill absolut läsa vidare. Första delen är intressant, jag vill verkligen veta mer om Elena och Lila. Men det hettar aldrig riktigt till, blir aldrig riktigt spännande eller engagerande, utan håller sig på en jämn men hög nivå hela tiden.

Jag har reserverat tvåan på biblioteket. Det är lång kö, men det är helt okej, jag läser gärna annat emellan.

Bokcirkelträffen blev väldigt trevlig, men vi var bara två som kom (!) och båda hade bakat snickerskakor (!). (Great minds think alike, eller nåt.)

Den episka bokutmaningen
I den episka bokutmaningen bockar jag nu av…
2. En bok översatt från ett annat språk än danska, norska eller engelska.
(44. En bok av en författare med samma förnamn som du.) Nästan… Är ju samma namn i olika varianter…
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (Upptagen)

BokinfoTitel: Min fantastiska väninna
Författare: Ferrante, Elena
Lämna en kommentar

Vyssan lull (Hammarbyserien del 3)

Japp, jag läste trean också. Och den var också spännande och helt okej. Men alltså de här omslagen… “Mamma, är det där en kniv?” “Jaa..” “Varför då..?” Ja, vad säger man?

Nu handlar det om en filippinsk kvinna och hennes två små barn som hittats mördade. Och ju mer som nystas, desto mer får man veta av den intrikata berättelsen som leder dit. Även för Hammarbypoliserna blir det en del drama.

Kan tänka mig att jag lånar fyran på bibblan så småningom, om nu inte den också skulle dyka upp i något bokbytarsammanhang, förstås.

Episka bokutmaningen
Ja, till förra delen i serien gick det ju inte att hitta någon ny match i utmaningen… Men kanske kan jag få till en för denna…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
50. En bok som är så ful att du knappt vill läsa den. Ja, jag tror faktiskt att det får bli denna. Inte så att själva designen är ful, men visst är det fult och otäckt att ha en blodig kniv på framsidan. Det var inte så kul att ha den liggande framför barnen…
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)
101. En bok som passar i en kategori du hittar på själv: En deckare (Upptagen)

BokinfoTitel: Vyssan lull
Författare: Gerhardsen, Carin
Lämna en kommentar