Ingen slemmig torsk i den här inte

Maj gadd, vilken skillnad! Vi har ny brödrost och nu behöver man inte stå och ploppa upp skivorna stup i kvarten för att vända dem på alla ledder. Det var man tvungen till i den gamla. Vända på höjden för att hela mackan skulle bli rostad och vända på bredden för att inte ena sidan skulle bli svart och den andra mesig.

Vår nya brödrost rostar jättefint och jämnt! Det är en Electrolux EAT5210 och jag har faktiskt fått den i utbyte mot en skrivinsats. I egenskap av Barnboksprat-skribent blev jag för en tid sedan inbjuden att skriva en av delarna i Boken om Beam, vilket jag alltså gjorde. Som tack fick jag ett presentkort hos Electrolux Home samt illustrationen som gjordes till min text i stort format. Roligt! (Och jag har fortfarande kvar halva värdet av presentkortet!)

Nu måste jag nog gå och rosta en macka till…

(Inläggstiteln syftar naturligtvis på denna fina sång.)

Skrivarkurs och pepp!

Idag har jag varit på skrivarkurs ledd av inga mindre än Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck. Åååh, peppen! Och åååh, mersmaken på att träffa andra skrivmänniskor och prata skrivande! Och lite mera ååh! Åååh!

Men nu sitter jag här och har ångest ändå. Vill skriva, men hur ta mig tid? Vill skriva, men vad? Rimligtvis borde jag ju ta itu med något av mina befintliga utkast. Jag har ju flera, men det är främst två jag väljer mellan. Jag har öppnat båda dokumenten och bläddrat lite. Båda är tänkta för mellanstadieåldern. Det första, som vi kan kalla Ella handlar om Ella vars bästa kompis Cecilia flyttar vilket leder till att Ella förlorar sin självklara plats i tillvaron. Det andra, som vi kan kalla Paloma är lite mer spektakulärt: Paloma och hennes lillebror Niño vaknar en morgon och upptäcker att resten av staden sover. Som i går inte att väcka. Det är dags att gå till skola och dagis, men ute är gatorna öde. Och så måste de rädda världen, typ.

Ytterligare ett alternativ är ju att skriva något nytt. Jag går till exempel runt och är sugen på att skriva någonting som utspelar sig bland IT-konsulter, dvs i min arbetsmiljö. Något vuxet och seriöst, fast lättsamt. Det största problemet med det är väl att jag mest har lite lösryckta idéer och karaktärsfragment och alls ingen plott. Och det känns ju vettigare att försöka avsluta det jag påbörjat någon gång i stället för att hoppa in i något nytt så fort det blir tungt. Men jag kan ju låta den här idén ligga och gro lite också.

Men nu alltså. Ella eller Paloma? Båda är i stadiet första utkast som behöver Något för att Bli Något, om ni förstår. Ella har jag inte rört på länge, Paloma har jag pillat i förhållandevis nyligen ändå och tankebollat mer på sistone.

När jag öppnade Ella nu hade jag fått tillräckligt stor distans för att bättre förstå varför den känns som ett långt synopsis och inte som en bok. Texten är verkligen inte alls färdigutvecklad. Jag har fått fram en tidslinje och ett antal bra scener och jag tror att jag skulle kunna sy ihop dem till en vettig historia om jag helt enkelt börjar skriva om alltihop från början och ser utkastet som det förvuxna synopsis det är. Kanske.

Paloma känns betydligt bättre skriven, men det behövs en hel del jobb med både karaktärer och konflikter. Och det är ju fullt möjligt att den känns bättre skriven för att jag inte fått distans till den ännu, men det skulle ju också kunna vara så att jag utvecklats, eftersom jag skrev den efter Ella. Kan ju hoppas på det i alla fall.

Ella är mer karaktärsdriven och Paloma mer plottdriven. Just nu känner jag mig sugen på att försöka skriva karaktärsdrivet. Tror jag. Kanske. Åh, obeslutsamhet, låt mig vara! Samtidigt är Paloma lite mer spektakulär och det känns som att det är mindre jobb kvar där.

Hmm.

Ella? Paloma? Ella? Paloma? Ella? Paloma?

Gnyyyyy!

Skriv på! En handbok i skrivandets konst

Jag gillade verkligen Stephen Kings bok om skrivande, On Writing (Att skriva). Nu har jag läst en till författares syn på saken, dock utan att någonsin ha läst en roman som hon skrivit. Men det verkade ändå intressant, och det var det. Intressant och mycket annorlunda jämfört med Stephen Kings väldigt fria och kreativitetsbetonade skrivprocess. Här pratas det hantverk och processen är grundlig. Det bjuds på väldigt många bra konkreta tips och intressanta (nåja, i varierande grad…) textexempel från kända (nåja, i varierande grad…) romaner. Lite lustigt är det måhända att exemplen från Georges egna romaner är de jag finner tråkigast att läsa, kanske för att de är så många och långa. Däremot blev jag grymt sugen på att läsa Ciderhusreglerna efter att ha läst utdraget som figurerar i den här boken.

Många väldigt bra tips, som sagt, men knappast särskilt mycket uppmuntran. Elizabeth George säger att det är omöjligt att skriva en roman samtidigt som man arbetar som lärare. Och det är det helt säkert, om man vill följa hennes rigorösa förberedelseplan. Elizabeth George bor i USA, men skriver alltid om England. Hon åker många vändor till England enkom för att upptäcka sina miljöer. Inget får lämnas åt slumpen, hon vill kunna beskriva exakt var vägar går, hur man tar sig mellan platser, hur byggnader ser ut, hur det luktar på platsen. Det är inspirerande och imponerande, helt klart, och visst är det fint med realistiska miljöbeskrivningar. Men lite matt blir man ju.

Hon skriver även långa förberedande texter om varje karaktär. Jag kommer aldrig att förbereda mig så noga som hon gör, men jag tyckte det var givande att läsa om hennes syn på karaktärer, konflikter, karaktärsutveckling, scener och annat som bygger upp en roman. Boken ger en bra genomgång av hantverket och jag blev faktiskt peppad under läsandets gång, trots de avskräckande delarna.

BokinfoTitel: Skriv på!
Författare: George, Elizabeth
Förlag: Månpocket
ISBN: 9172320125

Det där med att skriva… ska det vara så svårt?

Tangentbordet från vilket orden borde flöda...
Jag skriver inte för tillfället, det kan man faktiskt inte påstå. Jag tänker desto mer på det och jag har just börjat läsa Elizabeth Georges handbok i skrivandets konst, Skriv på!, en riktigt inspirerande bok om hantverket.

Hur svårt kan det vara egentligen? Ok, jag har knappt nån tid, men så är det ju bara. Man måste använda den som finns. Om jag verkligen gick in för det skulle jag kunna skaka loss en timme nästan varje dag. Spelar ingen roll att jag egentligen skulle vilja kunna ägna hela dagar eller ännu hellre hela helger åt skrivandet, för det är inte realistiskt. Det är väl inte bättre att strunta i det?

Det är så mycket smått som äter upp min tid. Men måste det vara så, egentligen?

Och att välja projekt… att jag har för många pågående projekt att välja mellan, är inte det bara ett lyxproblem egentligen? Jag vet ju att det inte spelar så stor roll vilket jag jobbar med, så länge jag bara fokuserar på ett och ror det i hamn. Ändå känns det så svårt. Vilken sorts texter vill jag skriva? Jag har tre kapitelböcker för barn, en bilderbok och en eller två vuxenböcker (eller kanske ”unga vuxna”) som någorlunda aktiva projekt (dvs påbörjade utan att vara helt och hållet övergivna). Vad är min grej? Försöker jag skriva barnböcker bara för att jag lurar mig själv att det är enklare, eller är det vad jag vill? Vore det inte häftigare att skriva vuxenböcker? Och hur gör man i så fall det utan att det känns banalt..?

Uppenbarligen vill jag ju skriva. Annars skulle jag ha glömt det vid det här laget och inte ständigt önska att jag skrev.

Egen dag!

Ja, vad har jag då utfört för stordåd under denna helt egna dag? Inte så många.

Jag sov länge. Jätteskönt att kunna återvända till sängen efter att ha varit uppe och tittat på film med Ava så att Jonas kunde duscha. Sen blev det en ganska sen lunch vid datorn… Jag har tagit det lugnt, men försökt fundera på mitt aktuella skrivprojekt (som ligger i träda). Har läst Jonas kommentarer från hans genomläsning av första utkastet, samt surfat en massa om skrivande, karaktärsbyggande och sånt. Varför blir man (jag) alltid sugen på att skrota alltihop och börja om med en helt ny Berättelse Som Automatiskt Kommer Att Bli Bra?

Men åstadkommit något, det har jag väl inte precis… Eller jo, jag har tvättat. Tvätten blir man aldrig ledig från. Och så har jag rensat frysen faktiskt. Kan man väl säga. Jag åt i alla fall upp de sista lussekatterna.

NaNoWriMo 2010!

Det har gått segt med skrivandet på sistone. Nu ska jag försöka lägga allt annat åt sidan och hårdsatsa under november. Jag har klarat NaNoWriMo förut, då med oceaner av tid jämfört med i årets livssituation, men ett rejält försök är värt mycket oavsett om jag går i mål eller inte. Här kommer man att kunna följa mig och mitt nya barnboksprojekt.

En egen helg

I torsdags åkte Jonas och Ava till Oskarshamn och jag har således fått tre nätter utan barn och badankor i sängen. Smått overkligt, skönt och samtidigt lite ensamt. Ingen Ava som blir glad när man kommer hem…

Första kvällen ägnade jag åt bio. Det var andra gången sen Ava föddes, första var när jag och Jonas såg Harry Potter dagtid i Nyköping medan mamma passade Ava. Nu hade jag bokat biljett till Avatar i 3D och när den var slut gick jag och köpte biljett till Alice i Underlandet i 3D också… gäller ju att passa på när man har möjlighet… Klart jag skulle kunna gå på bio även om Jonas och Ava är hemma, men tro mig, det blir inte så. Tar man en egen kväll sådär nån gång är det inte bio jag väljer att ägna mig åt i första taget. Filmerna var hur som helst bra båda två och 3D en kul liten bonus, även om det inte var nödvändigt på något sätt. Avatar var lite mer minnesvärd än Alice, som egentligen mest var kul på grund av alla finurligheter och inte så mycket på grund av storyn. Avatar hade en bättre berättelse, men var givetvis sådär sliskigt amerikanskt övertydlig i budskapet, helt i linje med mina förväntningar.

I fredags gick jag på stan och shoppade lite. Köpte bland annat lite kläder till Ava som jag är väldigt nyfiken på om de funkar. :) Cubus hade ett erbjudande med jeans och t-shirt för 149 kr, så det nappade jag på. Och på Lindex köpte jag detta:

Bruna byxor och t-shirt med frukter. Obs! Det är bäst att jag påpekar mitt fruktansvärda misstag här så att ingen råkar begå samma hemska fel. Byxorna är nämligen pojkbyxor, så se nu upp så att du inte också råkar köpa dem till en tjej. Ja, för hur skulle det se ut egentligen? Jag förstår om ni läsare ifrågasätter min lämplighet som mor nu när jag har köpt ett pojkplagg till min dotter. Jag menar… de är ju… bruna! Och tuffa och rentav praktiska! Herregud! Tur att åtminstone tröjan är lite rosa så det blir någon ordning.

Igår försökte jag skriva. Har en ny manusidé och tycker att jag har storyn ganska klar för mig, ändå är det förbaskat svårt att komma igång och hitta tonen. Är också i vanlig ordning osäker på om det är just den idén jag vill jobba med eller någon helt annan.

Gjorde även lite duktigsaker som att äntligen sy Avas piratgardin:

Avas nya gardin

Är ganska nöjd med helhetsintrycket av slutresultatet, men om man granskar sömmarna är de inte så vackra. Det hjälper inte att ha en bra symaskin om man samtidigt har noll tålamod… Sömnad är verkligen inte min grej. Men det är jätteskönt att äntligen ha en symaskin! Jag passade på att laga en tröja som fått hål under ärmen och det gick ju på några ögonblick, mycket snabbare än att sy för hand.

Har även rensat garderober, tvättat blöjor, fixat disk, börjat lite på påskäggen, pillat dator (det tycks alltid finnas något att göra med Barnboksprat, t.ex…) och nu ska jag strax iväg och handla innan familjen kommer hem igen. Handla utan barnvagn, så det kommer att bli tungt! Får ta ryggsäcken till det tyngsta. Borde skaffa cykel med cykelkorgar, eller varför inte en gammal klassisk ”dramaten”?

Välkommen tillbaka, röst!

Efter två veckors förkylningsrossel börjar jag nästan känna mig frisk. Visst, lite hostigt, hest och slemmigt är det fortfarande, men jag kan så mycket mer! Jag kan läsa godnattsaga för Ava! Jag kan till och med sjunga lite för henne! Åh, det är underbart att kunna använda rösten igen! Det gör stor skillnad.

Jag och Jonas har delat upp den här helgen så att vi får varsin pysseldag. Igår tog jag hand om Ava hela dagen medan Jonas programmerade Tcl och idag tar Jonas hand om henne medan jag ägnar mig åt skrivpyssel. Jag har ju inte skrivit så mycket om mitt skrivande på sistone, bara lite på Barnboksprat, men det finns där. Det är redigering som gäller, så det är kanske inte maxkul alla gånger, men jag börjar närma mig något som kan ses som skapligt färdigt.