Skola och skrivande

Det är fullt upp! Jag har påbörjat inlägg som fortfarande ligger halvfärdiga på datorn… det finns inte alls tid till allt jag gör just nu. Jag ligger rysligt mycket efter med mina filmrecensioner och har en hel del att lägga in i fotodagboken.

Två nya kurser har börjat, Databaser och Kryptoteknik. Kryptotekniken har fyra hemuppgifter som måste göras innan sina respektive deadlines, båda kurserna har obligatoriska labbar och valfria problemlösningsomgångar. Tentorna är 17-18 december vilket är bra för att jag får några dagar mellan dem och jul (fast Datornät-kursen kanske kräver min tid då, det vet jag inte än), men mindre bra för att det innebär lite tid att tentaplugga. Så det vore bra att hänga med…

Deadline för browserprojektet är officiellt imorgon, men jag har fått okej för att det drar ut över tiden. Det är nästan två veckor sedan jag laddade upp lektion 3 nu, så jag hoppas på att få kommentarer snart… Kan fortsätta lite utan input, men det vore såklart fint att ha ett till delsteg officiellt avklarat.

Och så har jag antagit utmaningen från NaNoWriMo – National Novel Writing Month (se även Wikipedia). Jag vill inte säga för mycket så här tidigt, men projektet går ut på att skriva en roman på 50000 ord under november månad. Den behöver inte bli färdig utan får vara ett tarvligt första utkast. Det viktiga är att känna på att skriva på riktigt. Både igår och idag lade jag tre timmar på att skriva ca 2000 ord. Min exakta wordcount just nu är 4153. En sisådär 8%… Det är grymt kul att skriva och timmarna bara flyger förbi, men det känns fortfarande väldigt mastigt att komma upp i 50000 – som ändå är en ganska snål längd för en roman. Vi får se hur det går. Jag har ju egentligen inte tid. Även om jag skulle ge upp imorgon är det jättebra att ha fått en ursäkt att skriva igen. Det var länge sedan jag försökte skriva skönlitterärt och det känns lärorikt att försöka greppa romanformatet för första gången.

Att jag faktiskt försöker beror dels på pushen från NaNoWriMo, som jag sneglade längtansfullt på redan förra året, dels på att Jonas gav mig Stephen Kings On Writing som jag läser just nu. Jag läste mycket King i yngre år och den här boken är en riktigt trevlig blandning av biografi och skrivtips som gör mig riktigt sugen. Förresten säger Stephen King att han siktar på att skriva 2000 ord per dag – och det är ju det jag gjort idag och igår.

Att skriva

Jag skulle vilja skriva något skönlitterärt, men jag har inga idéer. Jonas, klok som han är, säger att man bara ska börja skriva för annars blir det ingenting skrivet. Inte tänka för mycket utan bara spruta ur sig ord – man måste ändå skriva om alltihop sen. Man kan skriva en kort scen – kanske får man användning för den en annan gång, om inte så har man åtminstone övat. Det är också bra att skriva om sånt man kan eller vet hur det ser ut eller fungerar.

Så jag skrev:

Efter den kväljande, klibbiga värmen på spårvagnen var det en lättnad att kliva av vid Valand. Hon sneddade över Avenyn och vaggades in i en gångtakt av musiken från dragspelaren som alltid satt där. I fickan kände hon en femkrona och kände ett styng av dåligt samvete för att hon inte gav den till musikanten – men en femkrona är ju alltid bra att ha till betaltoaletter, kundvagnar och förvaringsskåp. Hon undvek att se direkt på honom när hon gick förbi. På uteserveringarna satt folk och solade och sorlade med ölglas i nävarna. Ett glas svalkande öl hade sannerligen inte suttit fel just nu. När hon passerade statyn av Karin Boye vid biblioteket tänkte hon att den egentligen var en staty mer i hennes smak än den gröna, nakna Poseidon som hon nu styrde kosan mot. Som vanligt hade någon placerat en blomma i Karin Boyes hand och hon undrade om hon helt enkelt varit förskonad från tristare syner, eller om ingen någonsin placerade någonting fult i den kalla lilla handen av brons.

Vid Poseidon väntade redan Lovisa.
– Kunde det inte blåsa lite åtminstone, sade väninnan med ansiktet hoppfullt vänt mot fontänen, så att jag också kunde få lite svalkande droppar på mig. Jag blir så avundsjuk på Poseidon!

Vem vet, om jag lever mig in tillräckligt i ”hennes” (hon heter ju inget än) och Lovisas värld kanske jag kommer på vad det är de ska göra. Blir det en deckare? De kanske hittar ett lik! Eller är det någonting romantiskt? De kanske blir kära i samma kille, eller i varandra?

Man kan också spinna vidare på det man redan skrivit på så vis att ”hon” kanske använder sin femkrona till något eller upptäcker något äckligt i Karin Boyes hand.

Man ska väl inte ha för stora förhoppningar, förstås. Men jag kanske borde ta för vana att skriva en snutt som relaterar till saker jag gör eller upplever? Lovisa kanske har en syster i Eriksberg som slänger ut sin karl och så får Lovisa bli inneboende där och ”hon” kan hälsa på..? (utflykt till Eriksberg i onsdags)