Hoppa till innehåll

Etikett: Skriva

Att ge kritik

Publicerat den 1 mars 2007

Imorgon ska jag åka tåg och läsa Hans Perssons roman-utkast Verkligheten på spel.

Just nu sitter jag och svär över att jag inte skrev ut texten direkt när jag fick den. Vår skrivare kräver nämligen lite skönhetssömn ibland mellan utskrifterna. Just nu har jag alla sidor 1-76 och därefter endast jämna sidor mellan 78-136. Undrar om jag får med mig hela romanen…

Strulet ger ju i alla fall tid att tänka på korrläsandets ädla konst (eller det lät fint att säga det i alla fall, men det är inte riktigt sant eftersom jag flänger runt som en skållad råtta och stressar och packar och grejar och pysslar och donar…). Vad Hans, eller vem som helst annars, inte behöver i det här läget är att höra kommentarer som “Oj, vad bra den är!” eller “Wow, har du skrivit allt det här, shit vad läckert!” Han, eller vem som helst annars, behöver höra vad som funkar och inte. Vad jag hakar upp mig på när jag läser, vad som är tråkigt, obegripligt eller bara inte går ihop. Det är inte så enkelt som det låter! För egen del blir det lätt att jag hakar upp mig på småpill – men just nu är det inte så mycket värt att hitta stavfelet på sidan 83 (taget ur luften, jag har inte hittat något…). I stället måste jag försöka lyfta blicken till det mer övergripande och dessutom försöka glömma bort hur grymt impad jag är av att Hans fått ihop ett romanutkast.

Hans, jag lovar att vara hård mot dig och jag hoppas att du är detsamma mot mig när det är dags för min roman att betaläsas.

Så, nu har jag satt lite ytterligare press på mig att faktiskt ge värdefulla kommentarer till Hans. Hoppas jag lyckas också. Och att jag får ut resterande sidor från vår trötta skrivare snart…

1 kommentar

Arbetstitel och lite om handlingen i romanen

Publicerat den 27 februari 2007

Ha! Där satt den! Nu har jag äntligen satt en arbetstitel på min roman:

Tomrum

Jag bytte precis filnamnet från nano.doc till Tomrum.doc för att riktigt markera detta stora steg. Jag kommer att behöva ändra lite terminologi i texten också (Tack för funktionen “sök och ersätt”!)… jag har kallat det mellanrum tidigare, men nu har jag kommit på att tomrum passar bättre.

Berättelsen handlar om vad som händer efter döden. Det finns ett tomrum (tidigare: mellanrum) mellan livet och döden där de kan hamna om någonting i de levandes värld håller dem kvar. Titeln kan syfta både på detta tomrum och på tomrummet de döda lämnar i de efterlevandes liv – en dubbeltydighet som jag gillar.

Känns ganska bra. Eller finns det något skäl att inte kalla berättelsen Tomrum (om så bara att det låter trist)? På sätt och vis är det roligt med långa, smått pretentiösa titlar och sådana är också lättare att söka på. Att googla “tomrum” ger 312000 träffar, medan “nu vill jag sjunga dig milda sånger” (roman av Linda Olsson) ger 42600. Kanske brodera ut det till något snyggt? Vad nu det skulle vara? Efter döden väntar tomrummet eller nåt sånt. :)

Hittar en bok som heter Tomrum, men verkar handla om konsthistoria och den har dessutom utgått hos Adlibris. Kanske inte gör något?

4 kommentarer

Övningsnovell: Dags att gå

Publicerat den 26 februari 2007

Jag gjorde precis en liten skrivövning. Övningssteg 2 blir att faktiskt våga visa upp det.

Dags att gå

“Åh, Marianne.” Din röst spricker när de enda orden du sagt till mig idag kommer över dina läppar. Jag tror nästan att du ska börja gråta, men i stället reser du dig, tar den urdruckna kaffekoppen och börjar skramla med disken.

Jag säger ingenting. Tystnaden har blivit den tredje parten i vårt äktenskap och jag vågar inte bryta den, av rädsla för att allt ska falla sönder. Hur har vi hamnat här, du och jag?

Efter en stund hör jag hur du börjar vissla vid diskbänken. Du försöker muntra upp dig själv. Fly me to the moon, visslar du. Jag har aldrig delat din kärlek för Frank Sinatra, men jag tycker om att höra dig vissla. Du är duktig. Jag kan föreställa mig dig på en scen, där du hänför publiken med drillande toner. Kanske skulle du steppa också. Du är lik Gene Kelly i Singin’ in the rain. Både han och du kan avfyra leenden av en sådan kaliber att de borde kunna tina upp även den frusnaste av själar.

Men du ler inte mer, Magnus. Jag skulle ge vad som helst för att se dig le.

Skramlet upphör, disken droppar i stället. Du sveper med disktrasan över diskbänken, lägger tillbaka den och försvinner in i badrummet. Sen går du utan ett ord in i sovrummet, släcker ljuset och lägger dig på din sida av sängen. Du vänder ryggen mot min sida. Jag står länge och ser på din ryggtavla genom mörkrets kompakthet och försöker höra om du gråter dig till sömns även inatt.

När lördagsmorgonen kommer och bestyren är avklarade går du ut som du brukar. Du berättar ingenting för mig längre och jag har länge undrat vart du går. Under några ögonblick vilar jag i obeslutsamhet – vänta tålmodigt tills du kommer tillbaka, eller äntligen få visshet? Jag har väntat länge nog. Jag skyndar mig ut för att följa knarret av dina kängor i det gnistrande vita vinterlandskapet, men jag håller mig på avstånd. Hur kunde det gå så här långt?

Du går i rask takt som du brukar. Långa, beslutsamma steg över isiga trottoarer. Vi passerar forsen och parken. Du är på väg in mot stan.

Vid kiosken stannar du och stampar av snön från kängorna innan du kliver in. Du köper tidningen och en påse M&M. Jag blir rörd, det är vårt favoritgodis. M&M som i Magnus och Marianne. Men du sparar inte godiset för att äta hemma med mig, du har redan hällt näven full av kulörta kulor och stoppat in dem i munnen. Jag kan föreställa mig hur de krasar mellan dina tänder medan den söta smaken sprider sig i din mun. Jag sa alltid åt dig att inte äta upp dem så fort, utan dra ut på njutningen i stället.

Nu kliver du in i Violas blomsterhandel. En enda gång har du skänkt mig blommor, men åtskilliga gånger har jag önskat att du gjorde det igen. Vem är det nu som ska få dina blommor? Du väljer en röd ros, den största och vackraste. Du får den inslagen i ett paket som du bär under armen när du fortsätter din promenad.

Du viker av från huvudgatan och skyndar fram med huvudet böjt till skydd från den isande blåsten. Jag följer dig när du svänger in på kyrkogården, kryssar mellan gravarna och slutligen stannar vid en sten i blankaste svart med guldbokstäver. Du borstar bort snön från stenen, öppnar paketet med din ros och böjer dig ner för att lägga blomman på den vita snön. Jag kan inte se vad det står på stenen härifrån, så jag väntar. Du blir stående i flera minuter och stirrar framför dig i luften. När du har gått vågar jag mig närmare. Och jag ser. Det är mitt eget namn på gravstenen. Minnet sköljer obarmhärtigt över mig som havet gjorde den dag det tog mitt liv.

—————————-

Väldigt inspirerad av somligt annat, men det går väl an när man bara övar. Nu undrar jag bara varför mina korta texter alltid blir så… tja, jag vet inte om svulstiga eller pretentiösa är lämpligaste ordet, men något åt det hållet tenderar de att bli.

1 kommentar

Författardrömmar

Publicerat den 15 februari 2007

(Även om det inte märks så försöker jag att inte skriva här så mycket och plugga i stället…)

Jag är inte ensam om att ha författardrömmar. Jag har lagt till en hel drös wannabe-författare bland mina bloggarprenumerationer och nu läste jag precis några gamla artiklar hos Svensk bokhandel. I den här (från 2002, inte purfärsk alltså) står att 13% av alla svenskar skriver på fritiden. Hur seriöst och hur bra framgår förstås inte, men konkurrensen är helt klart stor.

Jag hittade också en mycket intressant artikel om manushantering (2003), där man kan läsa t.ex. att Bonniers får 2000–2500 manus per år och ger ut 6-8 debutanter.

Det är roligt att skriva. Jag hoppas att jag någon gång dessutom kommer att ha skrivit någonting bra. Kanske till och med någonting som kan ges ut. Det är väldigt svårt att veta var man hamnar på skalan mellan skräp och mästerverk, det enda som gäller är nog att hitta människor som kan läsa och ge vettiga kommentarer.

Det största problemet just nu är ett så tråkigt problem som tid. Tänk så bra det vore om man kunde jobba snabbare, få alla labbar undanstökade och skriva i stället! Jag vill, men jag får inte. Kanske om jag skulle lyckas vara superdisciplinerad att jag skulle kunna lägga upp någon sorts schema där jag tillåter mig själv en timmes skrivande om dagen… det vore något. Fast just nu känns det som en omöjlighet, jag behöver all tid och lite till för att göra mina skol-måsten. Hur lär man sig att bli mer effektiv och att jobba snabbare?

Jag vill fixa till alla konstigheter jag hittat i Roman 1 (jag har ju inget namn på den…) och fundera på struktur och kapitelindelning. Jag vill skriva vidare på Roman 2 (som jag bara skrivit drygt 8500 tecken på…) och se vad som händer, för just nu känns det väldigt spännande! Arbetstiteln på den sistnämnda är för övrigt Jessicamilla, vilket syftar på huvudpersonerna Jessica och Camilla som är tvillingar och väldigt ihopblandbara.

Men jag får inte leka författare nu… :(

Nu ska jag börja med lab 2…

4 kommentarer

Namn i romaner

Publicerat den 10 februari 2007

Jag har precis börjat läsa Den sjätte natten av Annika Bryn, där det figurerar både en Davidsson och två Danielsson. Detta fick mig att åter fundera på namnval, som jag tänkt en del på tidigare. Jag läste ett bra tips någonstans, nämligen att man ska välja namn som är olika varandra, för att man inte ska blanda ihop karaktärerna. Jag märkte själv att detta är lätt att göra i Låt den rätte komma in där det, om jag inte minns fel, finns både Johan, Jonny och Tommy. Namnen kanske inte låter särskilt lika, men innan man bekantat sig med karaktärerna kan det räcka för att skapa förvirring.

När jag började skriva min roman kom jag på mig själv med att välja namn med tydliga v och e: Lovisa, Victor, Viola, Evald, Eva, Edvin. Inte så varierande, eller hur? Det bara blev så, helt oreflekterat. Lovisa, Victor och Evald heter fortfarande samma och jag tror inte att man kommer blanda ihop dem. Viola heter numera Tina, Eva heter Fatima och Edvin… oj, det minns jag faktiskt inte. Jag fick skriva upp det på min att-göra-lista, att kolla vilket namn jag egentligen använder. Dessutom finns en Elsa, så det är nog väldigt bra att jag tagit bort Eva… Annica och Leif är två andra viktiga personer med förhållandevis “egna” namn.

I mitt nya projekt heter förresten personerna Camilla, Jessica och Aina än så länge…

Vad jag vill komma fram till:

Skrivtips: Välj olika namn till romanfigurer!

7 kommentarer

Manusgenomläsning

Publicerat den 4 februari 2007

Idag har jag läst igenom mitt manus! Fyra timmar tog det, inklusive kommentarklotter och diverse småpauser, så det är onekligen ingen tegelsten.

Det var faktiskt inte riktigt så otäckt att läsa den som jag befarade. Jag var rädd för att språket skulle vara helt fruktansvärt och visst var det bitvis så, men kanske inte helt bortom räddning.

Det svåraste är att bedöma om storyn är totalt banal eller inte… Går allt alldeles för fort?

Jag har fyllt en kollegieblockssida med mer och mindre kryptiska anteckningar, ett urval:

Lovisas studiestatus 3 10
Fel namn 15 76 95
Leif – show, don’t tell, dammit!
Annicas lgh 17 20 46
Felstavning 20 95 110?
Borttappade ord 23 33 109
L tech savvy, A inte
MSN-dialog 31
Kronologi 35 93
Dödsannons-dikt 37
Lovisas & mammas likhet 38 + tidigare
Rambergsresearch
Är rullstolshistorien vidrig?
Sjukhuset – fråga Norpan?
Boråsbibl sommartider
Vad vet L om Leif? (s 96)
FEL: 117
Pace
Tanke-“? Kursiv?
Tidslinje
Således
sen sedan
ner ned

Ganska roligt, än så länge. Nästa steg är att faktiskt göra något åt allt…

3 kommentarer

Manuskladd

Publicerat den 3 februari 2007

Idag har jag skrivit ut min NaNo-roman! Jag betraktar det som en kladd till ett första utkast… Det är alltså mycket kvar, men det är en tuff känsla att ha allt på papper.

Det var en pärs att skriva ut det hela. Vår stackars skrivare slutade samarbeta efter ett tag och jag fick muta den med ett flertal långa vilopauser för att den till slut skulle spotta ur sig allt.

121 sidor med radavstånd 1,5. 288305 tecken (inkl. blanksteg). Undrar hur mycket som är kvar när/om den blir klar? Det är ju ingen tegelsten direkt… men jag skulle tro att en kortare roman som Anna, min älskade inte är så värst mycket längre.

Jag har inte börjat läsa igenom den ännu, men jag tror det kommer bli ganska otäckt. Mycket jobb återstår…

Lämna en kommentar

Bok bytt, romantankar och RSS-läsarfunderingar

Publicerat den 26 januari 2007

Jag fick byta boken trots allt! Idag efter föreläsningen gick jag till Cremona och gjorde ett försök. Stod en stund och tittade ogillande på skyltarna “Köp rätt! Vi byter inte kurslitteratur!” innan jag samlade mig och gick fram till kassan. Titta vilken fin bok, är ni säkra på att ni inte vill ha den i alla fall? Det ville de! Jag fick mina 690 kronor i handen och de var sååå välkomna tillbaka ner i min plånbok. Så nu kan jag släppa bok-ångesten jag haft i ett par dagar…

Nu tycker jag om Cremona! (Om den rätta boken hade funnits där skulle jag rentav kunnat tänka mig att köpa den, men den hade inte kommit in ännu.)

Jag sitter på biblioteket nu. Har bokat en dator med hjälp av NetLoan – ett program som tillverkas av Lorensbergs, där jag jobbade i somras och i fredags alltså. :) Det var kul att se det. Jag hade ju inget att göra med Netloan, utan med den större (?) produkten Asynja.

Har letat upp ett par böcker om straffrätt och kriminalvård som jag ska låna. Det är research till min roman. Dessutom har jag fått ännu en romanidé som jag jättegärna skulle vilja ta tag i. Ett tag kändes det som att jag aldrig någonsin skulle få en idé igen, så på det viset är den väldigt välkommen – fast samtidigt har jag ju inte tid med den. Jag lyxade till det och tog en panini och en kopp te på Café Garbo innan jag gick hit och medan jag satt där klottrade jag ner några tankar kring den nya idén. Den är väldigt outvecklad, förstås, men kanske kan det bli något.

I sin On Writing förespråkar Stephen King hemlighetsmakande tills första utkastet är klart. Jag tycker det känns väldigt bra så. Inte ens Jonas vet särskilt mycket om mitt pågående skrivprojekt. Jag vill helt enkelt inte ha input än – däremot vill jag gärna ha massor när jag själv tänkt klart och knåpat ihop utkastet. Kanske är det mest för att jag är rädd att idén ska bli totalsågad och gå i graven innan jag ens kommit igång, men det känns bäst så.

Nu ska jag ta och kolla bloggar också. Jag har faktiskt börjat testa Google Reader på sistone – till slut får man helt enkelt inse att de där “charmiga” barnsjukdomarna som Sage dras med kanske inte kommer lösas så fort och enkelt som man hoppades. Dessutom finns ju den stora fördelen att jag kommer åt allt från vilken dator som helst som är ansluten till internet. Men jag är inte helt såld på Google Reader. Varför kan man inte sortera flöden som man vill? Varför kan man inte stjärnmärka hela flöden utan bara enskilda inlägg? Varför blir det fördröjningar ibland? Sånt stör. Jag håller på att testa andra också, men hittills gillar jag Google Reader bäst. Ska nog logga in ett par gånger till på Rojo också – fast den är nere nu, det bådar inte gott.

4 kommentarer

Rösta på mitt julkalenderbidrag!

Publicerat den 2 december 2006

I mitt inlägg om adventskalendrar online skrev jag att jag tänkte följa och skriva bidrag till följetongen på firajul.nu, där det bästa inskickade förslaget varje dag blir innehållet i nästa lucka.

Idag är det mitt bidrag i luckan!

Gå hemskt gärna dit och rösta på mitt bidrag, så ökar mina chanser att vinna något av priserna – t.ex. 1500 kr i matcheckar. Och äran, icke att förglömma!

Jag tycker att historien blev riktigt spännande (även om jag borde ha finputsat texten lite…)! Jag undrar vad som händer imorgon (och givetvis har jag postat ett förslag)!

2 kommentarer