Hoppa till innehåll

Kan själv köra bil!

Idag gav jag mig iväg på biltur utan någon annan i bilen för första gången i hela mitt liv. Tidigare har jag ju i stort sett bara kört på mina körlektioner (vi snackar år 2000) och sedan vi skaffade bil för snart ett år sedan har jag visserligen kört litegrann, men alltid med Jonas och Ava. Jag hade nog tänkt att jag skulle åka på någon sorts enkel biltur själv lite tidigare än så här, men det har liksom inte blivit av, och eftersom jag hunnit öva en del kände jag mig säker nog att åka på riktigt till Ikea.

Först stannade jag till i Landvetter centrum för att lämna biblioteksböcker, posta paket och hämta paket. Sen instruerade jag Astrid (GPS:en) att instruera mig att köra till Bäckebol. Det gick väl sådär, ärligt talat. Instruerandet alltså. Hon fick fnatt och lurade mig till lite stadskörning. Jag hamnade inte alls i Tingstadstunneln, som hon lovat guida mig via, utan i stället i värsta vägarbetet vid Svingeln. Alltmedan Astrid tjatade om u-svängar körde jag över övergångsstället framför Centralstationen och ut på Älvsborgsbron. Jag försökte att ignorera Astrid så gott det gick och körde efter eget huvud och skyltar. Lyckligtvis gick det bra, jag kom fram utan missöden.

Väl på Ikea var parkeringen givetvis löjligt full, ni vet så där så att en massa bilar cruisar runt och letar efter folk som lämnar sin plats. Uuuuh, läskigt, jag som är så dålig på att parkera! Men lyckligtvis glesnade bilarna till de allra längst bortersta raderna, där jag faktiskt hittade fyra-fem lediga platser bredvid varandra. Först hamnade jag snett, men det var inga andra där, så jag backade och hamnade perfekt.

På Ikea handlade jag lite småsaker bara, för en gångs skull. Galgar, madrasskydd och en bok. Skönt.

På hemvägen gav jag inte Astrid en chans ens, men lyckades ändå hitta raka vägen hem via Tingstadstunneln, så det gick ju bra.

Det känns jättekul att ha kört själv och att det gick bra! Visst är jag fortfarande osäker ibland, jag hamnar ofta knasigt vid första parkeringsförsöket och jag tycker att vissa filbyten är otäcka och väntar kanske ibland lite för länge vid lämna-företräde-skyltar, men det tar sig. Och det gick faktiskt alldeles ypperligt bra att köra ut och in i vårt supersmala lilla garage utan att Jonas stod och viftade.

Det var verkligen en kick att köra idag och jag hoppas att det fortsätter att gå bra. Jag ska nog ut och köra på måndag igen, fast med Ava i bilen. Om det inte är isigt ute, för vi har inte bytt till vinterdäcken.

Publicerat iVardagsliv

4 kommentarer

  1. Ika Ika

    Det här var uppmuntrande läsning. Ska själv eventuellt ta tag i körkortstagandet nu under senhösten/vintern (känns som värsta tiden, men det är säkert bara nyttigt), och mina erfarenheter av att köra motorfordon begränsar sig till traktorer. Det är ganska annorlunda, i synnerhet med de moderna traktorerna där bruket av kopplingspedal har blivit väldigt minimerat. Dessutom slipper man medtrafikanter så länge man håller sig på åkern, och några precisionsuppdrag har jag inte gett mig in på än. Sparar dem tills jag kan backa med släp på rutin, och inte enligt trial-and-error-principen, som i mitt fall går ut på att göra om det hela tills jag faktiskt har harven placerad där det var meningen.

  2. Karin Karin

    Bra jobbat! Sen blir det lättare för varje gång, snart bangar du inte för att ta bilen till Svenska Mässan eller andra otäcka ställen. :)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *