Hoppa till innehåll

År: 2015

Sjuka dagar före jul

Jag var hemma sjuk hela sista jobbveckan (v. 51) och är fortfarande inte bra. Jonas är också sjuk. Sista jobbveckan var även full av aktiviteter som luciatåg på förskolan, julfika på skolan och skolavslutning + att Jonas hade obligatorisk kurs onsdag-fredag. Jag hade såklart en del på jobbet jag inte ville missa, bland annat en kurs jag också. Men det blev alltså inget jobb alls, däremot var jag ju tvungen att släpa mig runt på barnens julaktiviteter + lämningar/hämtningar. Inte så lätt att kurera sig.

Efter en veckas hosta och lätt feber fick jag plötsligt höga febertoppar på kvällarna, tre kvällar i rad. Jag var uppe på 40,0 innan jag tog ner febern med Alvedon. På söndagen kom febertoppen tidigare… och det fick bli en sväng till Sabbatsbergs närakut. Lungorna lät inte som lunginflammation, kanske bronkit. Snabbsänka 95 talade för bakterier, så jag fick Kåvepenin. Har tagit dem sedan dess och hoppas på effekt snart…

För nu är det dags att fira jul! Och förberedelserna har ju inte precis gått som planerat, men vi får sänka ambitionerna lite. Jobbigt att vara två sjuka vuxna med två pigga barn. De har röjt runt ganska rejält…

Ava har missat två uppträdanden med Musickidz på Gamla stans julmarknad pga detta. Tråkigt att vi ska behöva vara sjuka så himla länge. Vi har verkligen varit ynkliga!

Lämna en kommentar

Dagsömnens vara eller icke vara

Det har börjat ta väldigt lång tid för Sander att somna på kvällen.

Han sover fortfarande ungefär en timme på dagen och jag tror han är precis i skarven mellan att behöva och inte behöva det, så där så att det blir fel hur man än gör.

Men förskolan ska korta sömnen lite och vi ska prova att skippa den i helgen när vi ska på Gamla stans julmarknad och lyssna på Avas körframträdande lagom till sovtiden.

Hoppas vi kan avvänja någorlunda smidigt. Men känslan är kluven: å ena sidan blir det ju mycket enklare att hitta på saker (utflykter etc), å andra sidan kan det vara förbaskat skönt att sova en skvätt med Sander på dagen som en paus i kaoset.

Lämna en kommentar

Skräddat

Jag har för första gången i mitt liv lämnat in två par för långa byxor till en skräddare och fått dem avkortade. Det kostade mig förvisso 300 kr, men…

  1. Det blev gjort!
  2. Min tidsinvestering var minimal.
  3. Jag behövde inte förlora förståndet under genomförandet.
  4. Det blev cirka 7893547345 gånger snyggare än om jag hade gjort det själv.
  5. Det blev för bövelen till och med rätt färg på tråden!

Så jag tycker att det helt klart var värt det, faktiskt.

Bara att ta med i beräkningarna att om jag köper byxor någon mer gång ska jag mentalt lägga på 150 kr på priset.

(Det ena paret köptes för några veckor sedan, det andra har jag använt uppvikt då och då i flera års tid och tänkt att jag ska sy upp “någon gång”.)

1 kommentar

Mot – en favoriserad preposition

Sander har en favoritpreposition. Jag har samlat saker han sagt de senaste dagarna:

– Mamma, jag vill sitta mot dig.

– Jag visa en sak mot dig.

– Jag vill mina pompisar tomma hem mot mig!

– Titta mot mig!

– Nu är jag längre mot dig!

– Jag skikte mot dig.

– Jag tavlaj mot mig!

– Hon sa inte hej då mot mig.

Behöver ni facit? Sitta hos, visa för, komma hem till, titta på, längre än, skrek på, kavlar på, sa till. Allt funkar med “mot”.

Han har för övrigt också en liberal inställning till pronomen. Det heter hon – honom, oavsett vem det gäller.

Lämna en kommentar

Kalas och advent

I helgen hade vi det sista födelsedagskalaset för barnen för i år. Denna gång var turen kommen till våra kompisfamiljer. Vi hade bjudit in tre familjer, men två blev sjuka, så det var Anna, Jonas, Tuva och Oskar som kom. Trist såklart att de andra inte kom, men det var ju ganska smidigt att vi fick plats runt bordet allihop. :)

Vi bjöd på äppelpaj och chokladbollar (båda i nyttigare tappning med dadlar i stället för socker, chokladbollarna hade också kokosolja i stället för margarin), samt fiskdamm. Jag fotade bara en enda bild och det var fiskdammen före kalaset:

IMG_20151128_140729

Söndagen var första advent! Jonas var borta och spelade teater, det var rookieföreställning för impron han går på. Jag hade gärna sett det, men stannade hemma med barnen i stället. Vi hade fullt upp med att adventspynta och baka pepparkakor inför kvällens adventsmys.

Vi packade upp granen till barnens stora förtjusning. Jag har nog aldrig sett en människa så lycklig över en gran som Sander. Jag har en bild från förra året när han ger granen en godnattkram och den kärleken består. Ojojoj, vad han pratar om vår gran och alla granar vi ser. Och han håller på och plockar med pyntet och arrangerar om mest hela tiden. Och det är jätteviktigt att vi tänder granen, adventsljusstaken och stjärnan så fort vi går upp/kommer hem. :)

Jättefina pepparkakor blev det… :) (Men stressigt att baka med två barn…)

Men oj vad min stresshjärna glömmer saker hela tiden. Jag som brukar vara ute i så god tid med allt fick be Jonas köpa mossa och ljus på väg hem från impron. Och på måndagen letade jag febrilt efter tv-adventskalendern på hemvägen, men den var slut på Ica Kungsholmstorg, Coop Kristineberg och Ica Maxi Lindhagen + fanns inte i ett par kiosker jag också kollade. Jonas var på impro igen (vanligt kurstillfälle) och fick ge sig ut efteråt och hittade lyckligtvis en på Daglivs efter att ha kollat en annan matbutik + kiosker på väg mellan matbutikerna. Phew. Men tyvärr innebar det att barnen missade att öppna lucka 0 i förväg, som man hade kunnat göra.

Nu är vi i alla fall igång med kalendrarna. Ava har en Lego City-kalender och en Bamsekalender och Sander har en lerkalender (MyDough) utöver tv-kalendern. Och nu ska man alltså hinna med att se på tv när vi i vanliga fall borstar tänder och gör oss redo att gå iväg… det är inte lätt så här års, detta kombineras ju med tidskrävande vinterkläder…

Lämna en kommentar

Jag slutförde “Zombies, Run! 5k”!

Idag sprang jag det sista passet i mitt zombie-apokalyps-äventyrs-träningsprogram för att komma upp till 5 km. Idag var uppgiften helt enkelt: spring 5 km. Men man mäter tid och inte distans, så jag sprang så länge berättelsen var igång och kom upp i över 6 km = nytt distansrekord för mig (6,49 km enligt ZR5K, 6,25km enligt jogg.se…).

Här är min sammanställning:

zr5k

Det är alltså ett 8-veckorsprogram och jag behövde 14 veckor, pga uppehåll av olika anledningar. Men jag är nöjd att ha genomfört det över huvud taget.

Så här blev det:

(v. 34: sprang ett intro-pass till programmet med lite bakgrundshistoria)
v. 35: v. 1
v. 36: v. 2 pass 1-2 + Hagaloppet
v. 37: v. 2 pass 3
v. 38: v. 3
v. 39: – (sjuk)
v. 40: v. 4
v. 41: v. 5
v. 42: – (hostig)
v. 43: v. 6
v. 44: v. 7
v. 45: – (paus för ont i smalben + allmänt ej på topp)
v. 46: –
v. 47: – (mjukstart med en liten löprunda utanför programmet)
v. 49: v. 8

(att smeta ut träningsvecka 2 över två veckor pga Hagaloppet var ett planerat uppehåll, resten ofrivilliga)

Skönt att jag lyckades rycka upp mig och slutföra på rätt sida av den värsta vintern. Men jag har provat att springa i minusgrader nu i alla fall och det gick ju faktiskt det med.

Jag vill verkligen fortsätta springa, men jag är inte säker på hur jag ska göra framöver. Det har ju varit väldigt smidigt att ha ett program att följa. Jag hoppas att jag ska klara att fortsätta springa ute ett tag till, men jag antar att jag tar uppehåll när det blir för vintrigt. Löpband finns ju, förstås.

Nåväl. Jag är nyfiken på att fortsätta med Zombies, Run!, som är fortsättningen, men jag är också väldigt sugen på att slippa springa med hörlurar. Jag är sugen på att öka distansen, men kanske borde försöka jobba upp lite hastighet först..? Jag är verkligen inte snabb.

Hoppas att jag är en sån som springer nu.

Lämna en kommentar

Familjefotografering 2015 – alla bilder

Sådär. Nu finns bilderna här:

» ‘Familjefotografering 2015’ på Flickr

Jag har också samlat varje års officiella familjebild här:

» ‘Familjefoton’ på Flickr

Jag är extra nöjd med att Sander tinade upp en stund där i mitten av fotograferingssessionen. Man ser på bilderna att han är skeptisk först, sen kommer igång och är glad och spexar och sen har fått nog. Men däremellan blev det ju ett par kanonfina bilder på honom, både själv och med Ava.

Både jag och Ava har hår på utväxt i denna fotografering, men det stör mig inte så mycket som jag kanske hade befarat (att mitt hår skulle göra i alla fall).

Ava har en jättelös framtand som sitter alldeles snett. Nu har hon ju en jätteglugg i stället… det hade nästan varit roligare att få med det på fotograferingen, men jag gillar konceptet att det blir som det är just då, en snapshot av verkligheten.

Sander hade ju ett rött märke i pannan också från att ha ramlat, det syns här och var. Men tur där att vi inte fotograferade någon vecka tidigare, som först var meningen…

Lämna en kommentar

Ava har levlat i läsning

Den_magiska_kulan_ABCAvas klass läser ett kapitel i Den magiska kulan av Mats Wänblad som läsläxa varje vecka. Den finns i tre olika svårighetsnivåer, alltså samma berättelse fast olika mycket text. Jättesmart ju!

Här finns smakprov (kul att jämföra!):

Ava började med den röda mittemellannivåboken. Igår kom hon hem med den gröna boken, som hon längtat efter att få byta upp sig till. Nu är det ganska mycket text, faktiskt!

Intressant att fröken gör samma bedömning som vi, vi hade just bestämt att Ava ska prova att läsa nästa LasseMaja-bok själv efter att jag högläst ut den nuvarande. Jag ska i stället börja läsa Doktor Proktors pruttpulver. :) Hon läser ut sina enklare böcker (Familjen Monstersson nu senast) så fort att det börjar kännas löjligt att köpa dem…

IMG_20151126_084333
Läsläxan till på onsdag är kapitel 10.

Det är väldigt roligt när ens barn börjar läsa, tycker jag. Jag är mycket stolt!

1 kommentar

Familjebilden 2015

Hann få den redigerade bilden ikväll! Så tadaa, här är Familjebilden 2015:

Familjebilden 2015

Fotograf: Erkki Alvenmod, alvenmod.se.

En annan kväll lägger jag upp allt på Flickr, visar mer och gör mina traditionella jämförelser från år till år. Nu är det dags att sova.

PS: Bilden är egentligen en kombination av två. Jag och barnen kommer från en bild och Jonas kommer från en annan. Han tittade på oss i stället för i kameran, nämligen. Det var den korrigeringen jag väntade på + att Jonas hade lite märkligt mycket blänk i pannan från två studioblixtar.

1 kommentar