Snuttebubbe!

Idag, liksom de flesta dagar den här veckan, var en sån där dag då allt känns jobbigt och meningslöst… Orkade inte gå upp seriöst med David i morse, slängde bara på mig lite kläder så vi kunde äta frukost, men var allmänt ynklig och grinig… Sen när han gått gick jag och lade mig igen… Tog mig inte upp ur sängen förrän vid 11 och tyckte det var jääättejobbigt att jag skulle fixa lunch till 12 men inget fanns hemma, så jag blev tvungen att släpa mig till affären. Handlade lite gräddstuvad pyttipanna och ägg till lunchen… och på hemvägen gick jag via campus. När jag passerat skolan hörde jag någon springa bakom mig och vem var det om inte min snuttebubbe David som hade slutat lite tidigare!! Då ljusnade hela dagen upp för att jag fick gå hem tillsammans med honom, hålla honom i handen och pussa lite på honom… Han är verkligen enda anledningen att jag är här… men det känns så jobbigt, för jag får vara så lite med honom och allt annat jag gör känns bara… trist, meningslöst, jobbigt. Så jag kommer nog inte ändra mig och stanna… Han tycker nog att jag kan åka ett tag, men komma tillbaka i sommar och så kan vi se om vi kan åka någonstans tillsammans sen… men jag vill åka bort “på riktigt”. Jag vill vara borta riktigt länge… det känns liksom inte riktigt “riktigt” om man åker hem till mamma efter några månader, även om man bara stannar hemma ett tag…

Hmm… ska försöka sluta tjata om det där.

Idag ska jag träffa världens mysigaste snuttebubbe på stan och så ska vi… tja, det vet jag inte riktigt, vi får väl se! Men göra nånting i alla fall, som inte bara är äta & sova & vara allmänt griniga! Sen blir det nog lite matlagning också, men lite utöver det vanliga… Fläskkotletter, potatis, svampsås och honungskaka står på menyn (om vi hinner). Kanske varsin tomat också, vem vet. :)