Farao

Igår ägnade jag större delen av min produktiva tid (vi sov otäckt länge…) åt att skriva ihop första gruppuppgiften till egyptologikursen. Frågorna som jag, Erik och Carl Arvid besvarade var alltså:

1. Discuss the different kinds of contact Egypt had with its various neighbors and partners in the New Kingdom.
2. Discuss Pharaoh as the source of absolute power through time.

Det mest intressanta tyckte jag var att försöka dra slutsatser om faraos roll. Farao ansågs ju jämställd med gudarna och en vanlig syn har varit att farao ansågs vara en tvättäkta gud från början men att man gradvis kom att se honom som en människa med en speciell relation till gudarna. Min stora bok hävdar att man aldrig egentligen trodde att han var en gud, utan bara gudarnas utvalda. Han kallades solgudens son, men detta behöver inte betyda att man trodde det rent bokstavligt.

Om farao hade varit en gud med allt vad det innebär får jag svårt att förstå hur nya faraoner kunde ta hans plats om de inte var släkt. Men med synen att han endast var gudarnas utvalda blir det mer logiskt. Så länge det gick bra för farao var han gudarnas utvalda. Gjorde han bort sig kunde det förklaras med att gudarna inte längre gav honom sitt stöd och då kunde det dyka upp någon annan som gudarna valt.