Hoppa till innehåll

Månad: oktober 2005

The Madagascar Penguins in a Christmas Caper

En kortfilm som visades på biografen innan Wallace & Gromit. Och vilken kortfilm sedan! Jag skrattade många gånger åt de underbara, lustiga pingvinerna som har lite olika syn på hur julen ska firas.

11 minuters riktigt bra underhållning, som fått mig sugen på att se långfilmen Madagascar trots att jag tidigare varit helt ointresserad.

FilminfoIMDB: The Madagascar Penguins in a Christmas Caper
Regissör: Gary Trousdale
År: 2005
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Wallace & Gromit + Fahrenheit

Jonas och jag var och såg Wallace & Gromit in The Curse of the Were-Rabbit i helgen och jag blev dunderförtjust! Så underbar! Det är verkligen mysigt med lergubbar som man ser fingeravtrycken på. :)

Inte blev det sämre av att vi dessutom fick en nästan lika underbar kortfilm som bonus: The Madagascar Penguins in a Christmas Caper. Pingvinerna är alltså med i filmen Madagascar, som jag inte alls varit sugen på att se innan. Nu måste jag nog se till att se den i alla fall.

Jag har börjat spela Fahrenheit, som är ett riktigt mysigt interaktiv-film-spel. Det börjar med en otäck scen där Lucas Kane i ett hypnosliknande tillstånd hugger ihjäl en man på toaletten i en restaurang. Direkt efteråt vaknar han och får panik, vad är det som hänt? I spelet växlar man mellan att styra Lucas och två poliser som utreder fallet. Vem eller vad är det som fått Lucas att mörda? Stämningen är härligt mysrysig och det är riktigt spännande. Jag hoppas att det inte tar alltför lång tid att spela, för jag skulle vilja testa hur stor skillnad det blir om man gör helt andra val än jag gör nu!

1 kommentar

Tjejsnack v. 44: Halloween

1. Firar du Halloween på något vis?
Humm, humm… det är visst idag ja… nej, jag gör inget särskilt idag. Har gått på Halloweenfest något år, men det är ingen stark tradition för mig. Kanske borde se en skräckfilm, eller nåt. :)

2. Varför ja/nej
Jag skulle nog ha lättare för att uppmärksamma högtiden åtminstone lite om den stod i almanackan, så jag visste när den var! Skulle verkligen kunna tänka mig att göra något mysigt halloween-inspirerat med älsklingen, baka något ”otäckt” att fika på eller så. Lite synd att jag inte tänkt på att förbereda något sånt faktiskt.

3. Tycker du att något är speciellt fel med Halloweenfirande?
Visst finns den där besvärliga kommersialismen med i bilden… men det är ju inte det som måste vara det viktiga. Och så är ju faktiskt den där BUS-delen i ”bus eller godis” (som låter jättefånigt… trick or treat heter det ju) lite oroväckande. :)

4. Tycker du något med firandet är speciellt bra eller trevlig?
Jag är i allmänhet mycket positivt inställd till olika mini-högtider som kanelbullens dag eller alla hjärtans dag. Det är mysigt att få en anledning att fira med nära och kära på något särskilt tema.

5. Hur tycker du att vi i Sverige ska använda oss av denna högtid i fortsättningen?
Nu finns den ju i folks medvetande så jag tycker gott att den kan få skrivas in i almanackorna. Sen vad man gör av det är väl upp till var och en?

Lämna en kommentar

Wallace & Gromit in The Curse of the Were-Rabbit

Wee! *klappråderar förtjust*

Jag älskar Wallace & Gromit och såg verkligen fram emot den här filmen – med skräckblandad förtjusning, tänk om den inte skulle hålla måttet? Men det gör den! Man känner igen de leranimerade karaktärerna från de tidigare filmerna, stilen är fortfarande lika härlig, charmig och UNDERBAR!

Det är inte ofta jag faktiskt skrattar av att se film, det brukar mer vara åt ”dra-på-smilbanden”-hållet, men den här var otroligt skrattframkallande! Fåniga ordvitsar, otroligt söta lergubbar, tokroliga kaniner… aaah, kan det bli bättre?

Se den! Wallace & Gromit är BÄST!

FilminfoIMDB: Wallace & Gromit in The Curse of the Were-Rabbit
Regissör: Nick Park & Steve Box
År: 2005
Omdöme (1-5): 5
Lämna en kommentar

Rita "klippdocka"

Inspirerad av en klippdocka på deviantart, som jag dessvärre inte bemödade mig med att spara vägen till, gjorde jag en egen dockmall, som ska gå att ”klä på” ansikte, hår och kläder. Första påklädda varianten blev en flicka, som jag egentligen vill jobba mer med men nu är jag alldeles för stressad/irriterad över att det inte blir som jag vill. Måste hinna plugga idag också, ju!

Nåväl, här är hon:

2 kommentarer

Pom Poko

(Japansk titel: Heisei tanuki gassen ponpoko)

Jag kunde inte låta bli att småle lite åt Filmtipsets beskrivning:

”Ett samhälle av magiska formförändrande tvättbjörnar kämpar för att rädda sin hemskog från exploatering.”

Det är en korrekt beskrivning av handlingen, men det låter ju lite fånigt. :)

Filmen är alltså en japansk anime från underbara Studio Ghibli, som gett oss så mycket bra. Den är fantasifull som sig bör och skildrar alltså tanuki (tvättbjörnar) som ger sig in i en kamp mot människorna som river deras skog för att bygga en stad. De kan förvandla sig till vad som helst och för således sin kamp i anonymitet.

Det härliga är att djuren inte skildras tårdrypande som de stackars oskyldiga små varelserna som drabbas av de hemska människorna, i stället är de faktiskt ganska dåliga och lata djur som inte lyckas med mycket de företar sig och gärna tar ut segern i förskott. De har många likheter med människor och det är skoj.

Jag var lite trött när jag såg filmen och kanske var den lite småseg också, för jag slumrade till några minuter… men jag tog in det jag missade och slutbetyget blir ändå positivt.

FilminfoIMDB: Pom Poko
Regissör: Isao Takahata
År: 1994
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Min goa farfar

Tänker ganska mycket på min farfar nu. De senaste rapporterna hemifrån är inte alltför positiva. Han är 89 år gammal nu och har alltid varit pigg och kry. Det är klart att det inte kan vara så för alltid… Familjen märker tydlig skillnad från i somras, när jag var hemma senast. Han visar tecken på demens i ett tidigt skede och blir alltmer virrig. Det är inte så roligt att tänka på.

Farfar har alltid varit full av berättelser från förr och hemskt gärna hållit låda om sitt liv. Jag skulle vilja bevara hans berättelser, spela in honom eller skriva en bok… undrar om jag någonsin kommer att göra det.

Lämna en kommentar

Module 2: Art, architecture, crafts, technology

Nu har jag ägnat två dagar åt att skriva ihop svaren till frågorna till omgång 2.

Jag har skrivit mig trött, men ska ändå försöka sammanfatta lite.

Jag har skrivit om att egyptiernas syn på livet mest var som en förberedelse för livet efter döden. Gravarna, som kunde vara i form av pyramider, ”mastabas” eller ”rock-cut tombs”, skulle helst vara gjorda av sten för att ge själen en evig bostad. Fattiga människor hade givetvis inte möjlighet till något sådant, utan begravde sina döda i grunda gravar i ökesanden.

Idén om att mummifiera döda kroppar kom inte ur tomma intet, det var nämligen så att det egyptiska klimatet ursprungligen var sådant att begravda kroppar bevarades. När klimatet ändrades uppfattade man nedbrytningen som någonting onaturligt och kom på sätt att konservera kropparna.

Gravarna var rikligt utsmyckade med konst. Konsten i det antika egypten hade alltid en funktion och var aldrig till bara för att en konstnär skulle få uttrycka sig. I gravarna målades scener ur livet, vilket man trodde skulle få dessa scener att utspela sig för evigt i livet efter detta. Man kunde förse den avlidne med mat och allehanda saker som behövdes genom att helt enkelt måla dit dem, eftersom heliga ceremonier gjorde att konsten blev till verklighet för de döda.

Människor porträtterades väldigt stereotypiskt. Man började med att rita ett rutmönster för att få de exakta, förutbestämda proportionerna. Perspektivet var intressant: axlar och ögon avbildades framifrån, medan ansiktet och överkroppen avbildades från sidan. Det var ett sätt att få med allt som var viktigt och framhäva det som ansågs vackert. Kropparna visade inte tecken på ålder eller individualitet, men ansikten kunde göra det ibland.

I Egypten gjordes åtskillnad på ”organiska” och ”artificiella” städer. Organiska städer växte upp av sig själva, medan de artificiella grundades vid byggnadsplatserna för pyramider och tempel. På de artificiella städerna syns den tydliga stadsplaneringen, med gator i ett strikt rutmönster.

Perioden Gamla Riket brukar kallas för pyramidernas tid. Efter den upphörde pyramiderna att byggas ett tag, men man började åter i den 12:e dynastin. Faraos makt hade försvagats, riket hade hamnat i kaos och nu hade man äntligen lyckats centralisera makten igen. Men det var inte som förr och för att stärka kopplingen med de legendariska gamla faraonerna ville man bygga pyramider som de gjorde.

Lite mer var det allt, men nu får det vara nog. Klockan är två på natten, kanske dags att sova snart. Skönt att ha det här avklarat i alla fall. Disken har fått vänta, däremot… men jag ville verkligen bli klar idag.

Lämna en kommentar

The Brothers Grimm

Jag hade nog väntat mig mer av den här filmen – jag menar Grimmsagor inbakat i en historia, det måste ju bli bra? Tydligen bara lite bra. Kanske är det för att jag knappt såg vad som hände, det var så mörkt hela tiden. En del saker gillar jag, spegeltanten som går sönder, t.ex… men annars, mja. Lite av en besvikelse, faktiskt.

FilminfoIMDB: The Brothers Grimm
Regissör: Terry Gilliam
År: 2005
Omdöme (1-5): 3
1 kommentar

The Skeleton Key

The Skeleton Key är en sådan film som man skulle kunna göra misstaget att stänga av efter en timme eftersom den verkar så B – men historien som långsamt växer fram är helt fantastiskt mysrysig och ger filmen ett totalt lyft.

I korta drag handlar det om Caroline (Kate Hudson) som tar ett jobb som sköterska till en stroke-drabbad, förlamad och stum man (John Hurt) och flyttar in i det stora huset han delar med sin fru (underbara Gena Rowlands). Redan från början är det tydligt att något inte står rätt till. Caroline får en huvudnyckel (”skeleton key” kallas det faktiskt på engelska), men hittar ett rum den inte går till… och när hon väl tar sig in uppdagas så småningom en hemsk historia om mord och magi.

Stäng inte av! Det är värt att genomlida den fåniga och klyschiga början, för sen blir det väldigt bra! Man skulle till och med kunna säga att det finns en poäng med en B-aktig början eftersom Caroline ser på filmens magi ungefär som jag ser på filmen – i början. Jag ryser fortfarande när jag tänker på den snygga bakgrundsberättelsen!

FilminfoIMDB: The Skeleton Key
Regissör: Iain Softley
År: 2005
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar