Hoppa till innehåll

Månad: november 2005

Der Untergang

Berlin 1945. Hitler är på väg att förlora kriget. En ovanligt “snäv” approach på andra världskriget, som förutsätter att man hängt med på historialektionerna. Jag tyckte att den var intressant, men skulle nog uppskattat den ännu mer om jag haft bättre koll. Det är mycket namedroppande som förlorar lite av effekten när man bara känner igen namnet men inte kommer ihåg något specifikt om personen. Hur som helst intressant och obehaglig. Vad tusan ska man kriga för?

FilminfoIMDB: Der Untergang
Regissör: Oliver Hirschbiegel
År: 2004
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Bra dagar

Det går upp och ner. Jag avverkade ett par ångestfyllda dagar då ingenting blev gjort och nu har jag i stället börjat göra mer, fast “fel” saker, och ha roligare… Ingen egyptologi alls idag. Kanske imorgon. Borde.

Igår hälsade jag på Maria från kamratgruppen i Kviberg. Vi tog en promenad i vinterkylan och sedan satt vi och pratade i hennes lilla studentlägenhet. Det var kul, känns bra att kunna umgås med bara henne också i stället för hela gruppen. Det blir inte lika arrangerat då. Jag gör gärna om det!

Idag efter skolan sällskapade jag till stan med Hanna, en av handelsstudenterna som läser japanska med oss. Hon skulle på en kurs, men hade lite tid kvar så vi tog en fika på Mekka Bageri & Café på Kungsgatan. Hanna beskrev stället som lite tantigt och jag tillägger att det knappast var varken mysigt, coolt eller särskilt intressant. Den här gången var sällskapet definitivt det bästa med cafébesöket. Har pratat med Hanna ganska lite innan och det var kul att prata lite mer.

Känns bra att inte ha varit helt ensam under Jonas dagar i Linköping. Imorrn kommer han hem, wee! Fast sent…

Efter fikat gick jag mig trött på stan… jag köpte några hemliga saker :), en adventsljusstake och nya kalenderblad. Det där med adventsljusstake var ett problem som löste sig riktigt snyggt. Vi hade ingen alls, jag ville egentligen ha en i varje fönster men vi tänkte att vi kan börja med att köpa en i år. Jag tittade först på Åhléns där de billiga stakarna verkligen såg billiga ut… De finare kostade många hundralappar. Först tänkte jag att det inte är någon idé att köpa en billig man inte gillar, får väl punga ut med otäcka summor då. Sen klev jag in på Clas Ohlson och möttes av deras adventsljusstakar för 39 kronor. De var inte ens lika fula som de betydligt dyrare “billiga” stakarna på Åhléns! Jag köpte en och den är faktiskt helt okej. Visst kanske vi köper någon snyggare någon gång framöver, men den här tror jag duger att ha i något fönster även då. Jag är positivt överraskad. Tack, Clas Ohlson! Det är faktiskt en affär jag är glad att ha, de har så mycket prylar till bra priser.

Har pysslat en del här hemma men knappt alls orkat plugga in kanjitecknena jag ska kunna tills imorgon. Hoppas på att orka plugga imorgon förmiddag, nu är jag på väg mot sängen.

Har förresten uppdaterat fotodagar också, det var alldeles för länge sedan…

1 kommentar

Out of the Past

En väldigt klassisk film noir! Det är en något invecklad historia och tyvärr lite svårt att hänga med ibland när man inte alltid hör vad de säger… men det är som det ska, hjälten blir av totalt oförklarlig anledning (det är nästan ovanligt fånigt i den här filmen…) förälskad i en femme fatale som leder honom in i fördärvet… Inte min favorit-noir, men den funkar!

FilminfoIMDB: Out of the Past
Regissör: Jacques Tourneur
År: 1947
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Tjejsnack v. 47: Färger

Vilken färg förknippar du till:

1. Kärlek: Röd.

2. Avundsjuka: Sugande bråddjupssvart… eller “grön av avund”.

3. Rogivande: Ljust grön eller blå.

4. Stress: Gul, orange. Alla färger i “stickande” nyanser, egentligen.

5. Kvinnlig: Har jag svårt att sätta färg på. Röd, svart, chokladbrun?

Lämna en kommentar

Pannkaksdag och skådespelarstatistik

Idag har jag och Jonas firat 26 månader och således ätit pannkakor! Vi hann med att mysa med en film också (som jag skriver om på filmsidan snart…), annars har vi försökt vara åtminstone lite duktiga idag.

Filmtipset gör det möjligt att se vilka skådespelare man sett flest filmer med! Det är roligt! Först gjorde jag en “topp-10”, men tyckte det var lite trist att bara två kvinnor fick vara med, så här är två olika listor:

Mest sedda manliga skådespelare
Brad Pitt 16 st
Johnny Depp 11 st
Bruce Willis 11 st
Tom Cruise 11 st
Samuel L Jackson 10 st
Anthony Hopkins 9 st
Morgan Freeman 9 st
Steve Buscemi 9 st
Kevin Costner 8 st
Tom Hanks 8 st
Harrison Ford 8 st
Robin Williams 8 st
Matt Damon 8 st
Peter Stormare 8 st

Mest sedda kvinnliga skådespelare
Julianne Moore 12 st
Julia Roberts 10 st
Susan Sarandon 7 st
Nicole Kidman 7 st
Lois Smith 6 st
Juliette Lewis 6 st
Cate Blanchett 6 st
Winona Ryder 6 st
Drew Barrymore 6 st
Meryl Streep 6 st

Bara Julianne Moore och Julia Roberts kom med på totala topp 10 alltså. Är allt lite förvånad över att jag sett så många med Moore!

Ska jobba på att få in lite mer originella och “omoderna” skådisar…

(Att männen fick en längre lista beror helt enkelt på att jag försökte få med 10 stycken. För kvinnorna passade det, men för männen hade jag för många 8:or… kunde ju inte gärna strunta i dem!)

Lämna en kommentar

Hagabion, mycket månad, mycket plugg

I torsdags var jag på Hagabion med kamratgruppen. Har varit nyfiken på den ända sedan jag och Jonas var i Göteborg och rekognoserade förra sommaren men inte hann med ett besök, så det var på tiden! Vi hamnade i världens gulligaste lilla biosalong med tre stolsrader och sammanlagt 19 platser. Filmen var Quand la mer monte… och den var mycket mysig. Hagabion har som grej att visa lite smalare film för 60 kr och de har faktiskt ett hyfsat utbud. Tror att de har tre salonger och att vi var i den minsta.

Efter filmen stannade vi kvar på Hagabions vegetariska café. Jag åt en macka med hummus för 18 kronor, men borde nog egentligen ha tagit den något större för några kronor till… hummus är hur som helst jättegott! Tyvärr var det andra cafét på raken som serverade te ur stora dricksglas utan öra, men de var åtminstone snälla nog att inte fylla hela vägen upp. Vad är det för fel på vanliga muggar egentligen? Tacka vet jag Café Java, t.ex., de har stora, mysiga temuggar!

Det måste hur som helst bli återbesök, både på bion och cafét! Bra ställe!

Det är ovanligt mycket månad kvar i slutet av pengarna nu. Jag tror tyvärr att det ganska lätt förklaras med att vi flyttat till Göteborg… Jag köper månadskort till spårvagnen för 510 kronor och det finns enormt mycket mer att göra (läs: betala för) här i storstan. Sen vi flyttade hit i juni har jag nog ätit eller fikat ute mångdubbla antalet gånger jag gjorde under tre år i Linköping. Någon musei- eller nöjesfältsavgift betalade jag aldrig i Linköping heller… suck! Ska man behöva tänka ännu mer på att hålla hårt i slantarna, alltså?

Har mycket att göra också. Mina deadlines och tentor:

5/12 – Deadline: egyptologi individuell uppgift 3
6/12 – Tenta: Skriftsystem
12/12 – Deadline: Hemtenta i Japans äldre historia
14/12 – Tenta: Konversation & hörförståelse
16/12 – Tenta: Analys B i Linköping
18/12 – Deadline: egyptologi gruppuppgift 3
(+ de vanliga förhören i glosor, grammatik och kanji varje vecka)

Till detta hör att jag inte har någon pluggtid efter 16/12, då jag ska träffa familjen, så att den sista deadlinen egentligen ligger mycket tidigare. Jag behöver dessutom ganska mycket tid att plugga analys – jag vet att jag kan ta den om jag bara får friska upp minnet – vilket gör att jag vill göra klart mina skriftliga uppgifter så snart det bara går.

Således skriver jag egyptologi idag. Tänkte göra det igår också, men var föga framgångsrik… lyckades i alla fall tvätta och göra lite japanska.

Lämna en kommentar

Quand la mer monte…

Svensk titel: En smutsig affär…

Irène turnerar med en egen enmansshow. I varje föreställning plockar hon upp en man från publiken och när hon en kväll väljer Dries blir det inledningen på en inte helt igenom okomplicerad liten romans. Irène är nämligen gift.

Mysig film om alldagliga människor, skönt att slippa se de sedvanliga modellperfekta skådisarna (kvinnan är lite tjock men har vackert ansikte, mannen ser rätt skabbig ut…). Bitvis ganska rolig och charmig. Klart sevärd!

FilminfoIMDB: Quand la mer monte...
Regissör: Yolande Moreau, Gilles Porte
År: 2004
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Café Kosmos

Igår var det en sån där lång skoldag igen… 11-20, vilket innebär att gå hemifrån 10.20 och komma hem vid 21. Trist. Dessutom en timmes lunch och två timmars hål mitt i. Känns väldigt ineffektivt!

Nåja, just igår beslutade jag mig för att försöka göra något vettigt med mitt tvåtimmarshål. Har alldeles för mycket att göra nu för att kunna slappna av med att göra ingenting i två timmar. Gick ner på stan i den hastigt komna vinterkylan och fick håret klippt på mitt vanliga (får jag väl säga efter tredje besöket) dropin-ställe bredvid Filmstaden. Försöker ta bättre hand om mitt slitningsbenägna hår nuförtiden, fast tycker fortfarande att det ser risigt ut. Är lite nyfiken på att klippa kort, men vet med mig att det förmodligen kommer att kräva mer underhåll då… man kommer undan lättare med längre hår, det är som en frisyr i sig självt. Jag är helt inkompetent på att fixa med mitt utseende.

Sedan hade jag lite tid kvar och satte mig på Café Kosmos på Västra Hamngatan och gjorde lite uppgifter i boken. Köpte en stor, härlig kopp te (20 kr) och en bit kladdkaka (28 kr). Kladdkakan var inte riktigt lika kladdig som det jag egentligen var sugen på, utan snarare ganska torr, men det fick gå. Jag har varit nyfiken på Kosmos ett tag och nu fick jag alltså nyfikenheten stillad. Cafét bor i en stor lokal med många bord och en modern disk med allehanda kaffedrycker, mackor och bakverk. Blev riktigt sugen på att gå dit och äta något rejälare eftersom de hade mackor med fetaost och hummus och vad det nu var mer. Inte illa!

Jag gillade cafét, det var ett bra modernt café men är knappast ett ställe man går till för en lugn mysstund. Den största nackdelen var nämligen att de spelade ganska hög musik och ingen mysmusik heller utan Destiny’s Child och liknande enligt mig inte alls särskilt trevlig musik. Kan dock absolut tänka mig att gå dit igen för en trevlig pratstund med någon bra människa, men jag försöker nog inte plugga där igen, eller mysa.

När jag gick därifrån såg jag att det fanns ett Lilla Café Kosmos på hörnet också. Det var lite roligt. :) Det såg ut att vara precis samma café fast mindre, så de kommer nog undan med det fantasilösa namnet. :)

För övrigt blir jag nästan lite snurrig eftersom det finns ett Café Kosmos i Nyköping också…

Nu ska jag skriva egyptologi… det är verkligen sanslöst mycket som ska göras nu och dessutom fick vi ut en hemtenta i japansk historia igår. Hade ingen aning om att jag skulle behöva skriva så mycket sånt NU, det är nämligen deadline tillsammans med alla andra deadlines strax innan jul.

Lämna en kommentar

Att aldrig få glömma det där med kön…

Man väljer hur man reagerar på saker, har jag hört. Man behöver inte må dåligt för man kan välja att strunta i saker. Men hur tusan ska det gå till att ignorera det faktum att vi lever i en ytterst märklig värld med avseende på könsroller (för att trycka in hela problemet i ett inte alls särskilt sammanfattande ord)?

Jag skulle tycka det var enormt skönt att slippa påminnas om att den här världens sjuka kvinnosyn varje dag, slippa rivas sönder inombords av ilska/uppgivenhet/mindervärdeskomplex/deppighet eller vilket symptom jag nu får just den gången (oftast en blandning).. Men det är överallt, hela tiden.

Idag har jag:

– Läst en löpsedel “äldre män våldtar yngre kvinnor”*

– Blivit föreläst om japanernas toktaskiga kvinnosyn

– Tvingats se halvnakna, perfekta kvinnokroppar i reklamsammanhang över hela stan

– Läst i Metro om en handikappad man som förespråkar statliga bordeller

– Fått höra om kvinnans förtryckta roll i Turkiet

– Läst ett blogginlägg om hur svenska kvinnor förväntas vara lättfotade sexmaskiner av män från andra länder (England i sht)

Jag vill inte behöva må dåligt och uppröras av sånt här vareviga dag.

Det är ett jobbigt, omöjligt ämne. Det tjänar ingenting till att diskutera, för varje gång blir slutsatsen att världen är förjävlig (i det avseendet) men att det inte går att göra något åt det. Jag blir så trött. Jag orkar inte ens skriva om mina mer specifika tankar kring vad jag sett idag, jag vet att det inte leder någonvart.

På sätt och vis vore det bättre att vara ordentligt förtryckt och inte veta bättre. Det är så otroligt frustrerande att känna att världen är FEL mot kvinnor**, men inte kunna göra något åt det.


* skulle inte förvåna mig om jag får sökträffar från google på det här… jävla värld.

** därmed inte sagt bara mot kvinnor om nu någon skulle vilja hoppa på mig med den klassiska motkommentaren att det faktiskt finns annat skit i världen också

2 kommentarer

Skog – skogare – skogast?

Det är onekligen ganska fascinerande att plugga japanska. De har så mycket konstigheter för sig… Till imorgon har vi ett gäng kanji vi ska kunna. Här är ett ganska gulligt exempel:

hayashi = skogsdunge
Träd!
mori = skog
Fler träd!
shinrin = rejäl skog
Ännu fler träd!

Härom dagen hajade jag till när läraren började prata om “småbrottare”. Givetvis uttalar inte japanerna “sumo” så som vi gör här, utan det blir något som lätt glider närmare “små”. Det tyckte jag var roligt.

Annars är det såklart fortfarande roligt att de japanska lärarna inte märker skillnaden mellan r och l. Vår lärare har pratat om att vara “ryckrigt gift” och att man kan få “grädje av att räsa det här”. Det är jättegulligt. :) Dessutom tycks vårt u-ljud var svårt. Det blir gärna något i stil med “heur” i stället för hur.

En annan grej som fick mig att tänka på nyanser i språket var när vi fick en lapp med info om kommande tentor. Det stod ett tentadatum och “tentorna ska lämnas tillbaka” dagen efter. Jag irrade in mig i en tankegång om “vadå är det hemtenta eller?” innan jag insåg att det inte var JAG som skulle utan LÄRAREN. En svensk hade nog skrivit bara “tentorna lämnas tillbaka” eller möjligtvis “tentorna kommer att lämnas tillbaka”, men skillnaden är ju hårfin egentligen. Intressant.

Och givetvis blir det bara fler och fler former av verb och adjektiv. Det känns onekligen lite konstigt. Tänk dig att du skulle modifiera VERBFORMEN i meningen “Idag läste jag en bok” för att signalera artighetsnivån gentemot den du pratar med. Inte ordval utan ordböjning. Det är konstigt, men intressant såklart. Vi har precis börjat med “short form”, som alltså inte är speciellt artigt…

Ibland kan jag känna att jag nästan fått nog av japanskan nu… mest på grund av alla kanji. Tycker det är mycket att hålla reda på redan nu, men i vår ska jag lära mig oändligt många fler. Ändå räcker det inte för att kunna läsa japanska texter i vanlig mening. Snudd på meningslöst då… Men samtidigt vet jag ju att jag lär mig mer hela tiden och det ska bli spännande att se hur mycket jag kan till sommaren, vad gäller själva pratandet.

4 kommentarer