Hoppa till innehåll

Månad: november 2005

Paris, Texas

Jag gillar idén och det var väl därför jag fastnade för beskrivningen av filmen. Travis har varit spårlöst försvunnen i fyra år när hans bror Walt får ett samtal om att en stum man hittats i “the middle of nowhere” i Texas. Det är Travis och Walt åker för att hämta honom och lyckas efter många om och men prata med honom. Situationen kompliceras över att Walt och hans fru tagit hand om Travis unga son Hunter och att Hunters mamma också är försvunnen.

Mmm. Tuff idé. Men jag tycker man får hintar som inte används senare – eller så övertolkar jag. Jag har svårt att förstå vad personerna tänker och tycker, när de gör konstiga saker. Jag grips inte riktigt.

FilminfoIMDB: Paris, Texas
Regissör: Wim Wenders
År: 1984
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Panic Room

Meg Altman (Jodie Foster) har blivit dumpad för en annan kvinna och flyttar till ett nytt hem tillsammans med sin dotter. I huset finns ett “panic room”, det vill säga ett gömt säkerhetsrum där man kan gömma sig för inkräktare. Gissa om de får använda det?

Jag såg filmen beskrivas som en mörk variant av Home Alone för vuxna och det är väl en ganska bra beskrivning. Tre bovar kommer till huset i tron att det är tomt, för de vill hämta något från just det där hemliga rummet. Men var gömmer sig kvinnan och barnet? Och givetvis kan de inte bara låta dem gå om de kommer ut, eftersom huset har övervakningskameror och de fastnat på band. Krångligt.

Filmen funkar definitivt som en thriller att underhålla för stunden.

FilminfoIMDB: Panic Room
Regissör: David Fincher
År: 2002
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

The Life Aquatic with Steve Zissou

Jag blev tvungen att se den här filmen, för jag tycker mig ha sett lovord överallt. Och visst… den har sina poänger…

Det handlar om oceanografen och dokumentärskaparen Steve Zissou, spelad av den alltid mysige Bill Murray, som ska hämnas på en märklig haj som dödade hans partner. På vägen hamnar han på en (för) lång rad sidospår och hittar sin förlorade son, eller åtminstone en person som kan vara hans son.

…men jag orkar inte riktigt med den. Mycket meningslöst hattande hit och dit. Gillar man den här sortens stillsam, meningslös humor, så visst… men jag tycker att det blir väldigt utdraget i det här fallet. Nog för att Bill Murray är härlig, men… mja. Inga svindlande lovord från mig.

FilminfoIMDB: The Life Aquatic with Steve Zissou
Regissör: Wes Anderson
År: 2004
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Jalla! Jalla!

Jag såg den här filmen när den var ny på en pampig biograf i Stockholm. Det var skön stämning i salongen och folk skrattade. Upplevelsen var bra, men inte ens då ville jag väl beskriva filmen som något mer än en charmig bagatell.

Det handlar om Roro (Josef Fares) som är en andra generationens invandrare med svensk flickvän (Tuva Novotny). Familjen vet såklart inte om flickvännen och tycker att han ska gifta sig med Yasmin. Yasmin ska skickas hem till Libanon om hon inte blir gift snart, så för hennes skull och för att slippa tjat går Roro med på att de ska spela med och säga att de ska gifta sig, för att ångra sig i sista sekund. Men förberedelserna för bröllopet drar igång med väldig fart och Roros flickvän är intet ont anande. Dessutom handlar filmen om Roros svenska kompis (Torkel Petersson) med erektionsproblem.

Ibland känns dialogen så krystad att jag skruvar besvärat på mig. Det är meningen att man ska skruva besvärat på sig när man ser filmen, men inte av dialogen utan för att karaktärerna ideligen utsätts för pinsamma situationer. Lite kul är det. Lite charmigt. Men… en bagatell. Faktiskt ganska överskattad.

FilminfoIMDB: Jalla! Jalla!
Regissör: Fares Fares
År: 2000
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

The Lady from Shanghai

Film noir! Michael O’Hara (Orson Welles) räddar en bedårande dam (Rita Hayworth) i knipa och faller pladask. Trots att hon är gift flirtar hon med sig honom som matros på makens yacht, där det smids ondskefulla planer och ungefär alla vill sätta dit O’Hara för egna brott.

Något som stör mig genom precis hela filmen är Welles pinsamma försök att prata med irländsk dialekt. Jag vill skrika åt honom att sluta, för h-e! Det låter bara fånigt…

…men för all del, filmen hade kunnat vara bra ändå. Tyvärr är den bara sådär. Det är en del snabba hopp där jag inte alls förstår hur folk listat ut vad de just fått veta och det är inte så kul. Känns inte alls lika finurligt snyggt “nu faller allt på plats” som jag tycker man kan vänta sig av filmerna i denna genre.

FilminfoIMDB: The Lady from Shanghai
Regissör: Orson Welles
År: 1947
Omdöme (1-5): 3
1 kommentar

Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak

Jag tror att de flesta känner igen gotlänningen Pigge Werkelin som förlorade hela sin familj i tsunami-katastrofen i Thailand, men inte gav upp och åkte hem förrän han hittat allas döda kroppar. Nu har han, med hjälp av Lena Katarina Swanberg, skrivit en bok om sina upplevelser.

Det är en hemsk historia. Tänk att hitta sin fru död bland mängder av lik. Ta av henne vigselringen, så att den inte blir stulen. Tänk att senare hitta sina båda små barn i förruttnat skick.

En sån bok är svår att recensera. Det är en hemsk, sann historia som knappast lämnar någon oberörd. Ska jag ha några synpunkter så har jag ibland lite svårt att hålla reda på kronologin, eftersom berättelsen ibland gör hopp framåt.

Jag ville veta mer om Pigge Werkelin och hans familj. Jag ville grotta ner mig i hans hemska öde för att få känna hur bra jag har det… Jag ville också veta hur han fick kraft att gå vidare.

BokinfoTitel: Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak
Författare: Werkelin, Pigge
Lämna en kommentar

Vägen till Gyllenblå!

Jag har haft ett litet projekt rullande här hemma ett tag: att fixa IMDb-sidan för Vägen till Gyllenblå! Den var inkomplett och dessutom felaktig, nu har jag fixat den:

Vägen till Gyllenblå! på IMDb

(av någon anledning har de inte tagit med att Mark Lordon spelar Hevelius, att berättaren heter Ulf Palme, samt vad clownerna heter, men nåväl… kanske dyker även det upp så småningom, eller så gick inte IMDbs granskare med på det)

Hur gjorde jag det då? Tja, sammanfattningen var ju bara att skriva, men rollistan var desto klurigare. I eftertexterna står nämligen bara skådespelarnas namn, inte vilka de spelar. Jag satte igång att googla och fråga alla jag kunde tänka mig, men det räckte inte. Skulle jag ge upp? Nejdå! Jag lyckades hitta en e-postadress till en av skådespelerskorna på nätet och skickade henne ett mail. Hon kom inte ihåg så mycket, men hjälpte mig att hitta regissörens adress. Så jag skrev ett pappersbrev till regissören Leif Krantz och ställde in mig på lång väntan. Jag fick ett mail efter bara några dagar. Han hade inte heller kommit ihåg allt, men letat rätt på sitt manus och serien på videoband för att rota rätt på uppgifterna jag behövde. Väldigt snällt och hjälpsamt! Han bidrog även med “trivian” jag lagt till. :)

Så, tacka mig världen (troligt… men det var ett kul projekt!) och gå gärna in och skriv recensioner av serien, ge omdöme och diskutera i forumet! Jag ska recensera snart, är planen…

3 kommentarer

Bra helg – nu sjuk

I fredags var jag ute på galej med kamraterna. Vi var först på After Work på Lilla London, ett åtminstone i teorin mycket bra koncept. På After Work, som åtminstone på detta ställe pågår 17-19 varje må-fre, får man en stor stark för 29 kr (vin är dyrare) och får även äta matbuffé. Tyvärr gällde detta koncept bara i den proppfulla baren, vilket gjorde att vi en lång stund fick stå som packade sillar och blänga på varandra med varsitt glas i handen, medan restaurangdelen var helt tom. Till slut hittade vi ett bord och kunde ställa oss i den långa kön till maten som i princip var slut. För vegetarianer fanns potatis och morötter (fast morötterna var slut). Jaja…

Efter det hamnade vi på Flygarns, där vi hade det betydligt mer lugnt och skönt och kunde komplettera den bristfälliga middagen samt fortsätta intaga valfria drycker. Det blev en trevlig kväll!

…men tyvärr blev inte följderna så trevliga. Jag misstänker att kylan och alkoholen den kvällen inte är helt oskyldiga till den monstruösa förkylning som nu drabbat mig. Nåja, nu ska vi inte gå händelserna i förväg. På lördagen var jag faktiskt bara lite sjuk, men orkade ha en riktigt mysig dag med Jonas på Lisebergs julmarknad. Först gick vi bara runt och strosade och tittade på alla ljus och dekorationer. Sen blev vi hungriga och beslöt oss att slå på stort med ett besök på Järnvägsrestaurangen, som faktiskt var mycket häftigare än vi trodde. Vi har bara varit i baren tidigare, men nu satt vi i en gammaldags tågkupé inne i restaurangen och njöt i fulla drag. Maten var riktigt god: Samosas fyllda med linser och kikärtor och smaksatta med koriander och ingefära för 65 kr. Helt okej!

Vi funderade även på att besöka Isbaren som alltså är inredd helt i is, à la Jukkasjärvis ishotell. För 140 kronor fick man vallas in i varma kläder och få sig en vodkadrink bland isen, medan ett tjog näsor trycktes intill fönstret för att få sig en blick av den spektakulära inredningen. Vi lyckades avstå…

Den obligatoriska glöggen med pepparkaka fick vi också i oss. Annars blev det inte mycket spenderat, men vi köpte en stor, röd boll för värmeljus… den dyker säkert upp på fotosidan när jag orkar uppdatera den (jag har blivit tvungen att lägga mig och vila en gång under skrivandet av detta inlägg…).

Nu är jag alltså sjuk. Rejält så. Helt däckad söndag, måndag och idag tisdag. Skulle baka lussebullar i söndags, men orkade helt enkelt inte. Imorgon måste jag iväg på åtminstone seminariet klockan 18, det är obligatoriskt och jag har verkligen inte tid med några kompletteringsuppgifter.

Varför mår jag inte bättre för? Så här dålig brukar jag inte vara så här länge. Har inte haft någon inledande halsontsperiod heller, så jag känner inte igen det vanliga förloppet. Konstigt.

Det är oerhört frustrerande att vara jättestressad över allt som ska göras, men inte ha ork till någonting överhuvudtaget! Jag har bara vilat, läst, tittat på film och ätit under dessa dagar. Det här är längsta stunden jag orkat sitta vid datorn… kanske börjar jag bli bättre i alla fall.

En riktigt tråkig sak är att Veronica är här i trakten nu. Jag skulle ha ätit lunch med henne igår, men fick lov att ställa in. Hade en ny chans idag, men jag är helt enkelt för svag. Tråkigt!

Lämna en kommentar

Tjejsnack: Nu lägger jag av!

Bra helg, men nu är jag snorförkyld! Mer om helgen senare, nu tänkte jag svara på min sista omgång Tjejsnack-frågor. Egentligen gillar jag principen att regelbundet bli “påtvingad” frågor oavsett vad man tycker om just den omgången, men det känns som att det blir för ofta. Nu får det räcka. Jag svarar fortfarande gärna på liknande frågor, men kommer att göra det när jag stöter på några eller blir utmanad.

Tjejsnack v. 48: Jul, jul, strålande jul!

1. Vilken är din favorit bland julsångerna?
Jag vet inte… Gläns över sjö och strand är fin, t.ex.

2. Sänder du många julkort, alltså riktiga?
De senaste åren har det varit dåligt med det. I år ska jag skicka en del, men jag vill inte skicka för många, det är ju dyrt!

3. Plastgran eller äkta vara?
Har aldrig haft någon egen. Föräldrarna brukar ha riktiga och det är ju mysigt, även om konceptet att ta in ett träd egentligen är ganska märkligt. Vet faktiskt inte hur Jonas och jag kommer att göra framöver, men i år blir det i alla fall ingen gran.

4. Vilken är din favorit bland juldekorationerna, gran, bock, tomte, strumpa osv.?
Granen har ju alltid varit speciell förstås. Och jag gillade alltid julkrubban när jag var liten, för man kunde leka dockskåp med den. :) Nu i vårt eget hem är det nog adventsljusstaken, mer konceptet med att tända fyra ljus än själva staken egentligen, som känns viktigast. Vi köpte en juldekoration igår på julmarknaden också, en stor blob till “ljusstake”… en rund sak med snögubbe och prylar på, stjärnformade hål och så ska man ställa ljus inuti den.

5. Vem är din favorit bland tv:s julvärdar?
Jag är inte så tv-orienterad av mig. Vet ingen annan än Weise… visst såg jag någon förra året, men jag minns inte vem det var. Men Weise var ju bra.

2 kommentarer

One down + kantstötta böcker

Igår blev jag faktiskt färdig med de sista individuella uppgifterna i egyptologin! Såååå skönt. Nu är det bara en maffig gruppuppgift kvar, som jag börjat nosa lite på i alla fall. Sen ska jag bara skriva fyra sidor om Japans äldre historia innan jag kan börja plugga till min mattetenta… argh! Och så har jag givetvis några japanskatentor + vanliga läxor också. Jaja, en sak ur världen är i alla fall klart mycket bättre än ingen.

Idag fick jag ett stort paket från Adlibris. Julklappsböcker och böcker till mig själv. Nya böcker är roligt, men mycket av glädjen förstörs när böckerna är kantstötta. När jag köper böcker i affären brukar jag om möjligt se ut ett exemplar utan skador, eller åtminstone se till att ta det finaste jag hittar. Köper man över nätet har man bekvämligheten att handla hemifrån, men får i gengäld ofta kantstötta böcker. Fem eller sex av de sju böcker jag fick hade någon liten skavank som gjorde att jag inte gärna skulle ha valt dem i affären. Den som var mest skadad var som tur var inte en julklappsbok utan en till mig själv: No tears for queers av Johan Hilton. Tur i oturen kanske, men ändå väldigt tråkigt med ett mosat, trasat hörn på boken. Varför måste adlibris packa sina böcker så värdelöst? Varför måste posten slänga och dänga med paketen? TRÅÅÅÅKIGT!

Det är tillräckligt mycket skada skedd för att det ska vara trist, men inte mycket nog för att jag ska bemöda mig om att returnera och krångla. Fast queerboken är tusan på gränsen… nåja, det kommer inte att synas när den står i bokhyllan i alla fall, på det sättet var det “rätt hörn”.

För övrigt är böckerna jag beställde till mig själv No tears for queers av Johan Hilton och En sexists bekännelser av Lars Einar Engström. Således har jag mycket grottande i orättvisor att se fram emot! :) (Engströms titel är ganska självförklarande, Hiltons bok är “ett reportage om män, bögar och hatbrott”)

Första intrycket av böckerna:

No tears for queers har verkligen det fulaste omslaget jag sett på länge, vilket jag skyller helt på den skrikrosa, oläsliga titeln. Jag fick berätta för Jonas vad det stod när jag visade upp den. Gräsligt! Se här om ni är nyfikna, fast den gör sig faktiskt mycket bättre i liten storlek… Annars verkar den väldigt intressant. Den är indelad i tre delar som behandlar tre olika mord på bögar som mördas för att de raggar på fel killar. Varje del inleds med en helsida svartvit bild, det är snyggt.

En sexists bekännelser är väldigt liten och tunn och andas mer avhandling än roman. Många rubriker och korta kapitel. Därmed inte sagt att det skulle vara något dåligt, jag blir enormt sugen på att läsa den. Har redan smygläst ett stycke om hur “stressande och pressande” det är att vara kvinna i dagens kvinnopornofierande värld och där håller jag med om varenda ord – häftigt att det faktiskt är skrivet av en man! Ska bli spännande att se vad jag tycker om resten av boken.

Är enormt sugen på att läsa båda, när ska jag få tid? Har en hel del kvar av Kvinnan och apan, som jag läser nu, och den är verkligen tuff. Värst vad mycket bra böcker det finns nu plötsligt då, jag som hade boktorka när jag hade tid att läsa…

Lämna en kommentar