No tears for queers

Ett reportage om män, bögar och hatbrott. I tre delar behandlas olika mord på homosexuella män, vars fatala misstag var att ragga på fel killar: Matthew Shepard i Laramie, Wyoming 1998, Johan Pettersson i Katrineholm 2002, Josef Ben Meddour i Göteborg 1997. Vi får följa författarens efterforskningar kring händelseförloppen och deras efterspel i rätten och media.

Johan Hilton bjuder på obehagliga skildringar av människors vidrighet och intressanta funderingar kring varför män känner sig så hotade av bögar. För det handlar, enligt Hilton, väldigt mycket om manlighet. I den rådande ordningen är männen överordnade kvinnor och när någon är ”mittemellan” vänds allt uppochned. Männen måste hela tiden känna sig manliga och det får inte råda några tvivel om hur de står i relation till andra män. Ett bra sätt att tydliggöra att relationen saknar sexuella inslag är att fälla nedvärderande kommentarer om bögar (och kvinnor), vilket ju är så vanligt i mansdominerade miljöer och så fel mot de som avviker från normen. När en bög raggar på en hetero blir den straighte ifrågasatt i sin överordnade position och måste försvara sig. Kvinnor slår sällan ner oönskade beundrare, men de är ju redan underordnade.

Man får läsa en hel del upprörda reaktioner på homosexualitet från heterosexuella människor. Jag blir så trött på dem. Vad spelar det för roll om två män har sex med varandra, det rör väl ingen annan? Alla argument är så fruktansvärt löjliga: ”det blir inga barn” (nej det blir det inte i alla straighta relationer heller och framförallt måste det vara en oerhört låg procent av alla samlag som syftar till barnalstring), ”det står i Bibeln att det är fel” (har ni hört talas om källkritik?) eller det förfärade utropet som citeras, ”de stoppar in penis i anus och geggar runt i avföringen” (ja, för det handlar ju om bajs, eller hur? Man bajsar väl inte NÄR man har sex heller? Och vadå, straighta har väl också analsex? Tjejer har väl lika mycket bajs därbak?).

Mest förbluffad blir jag kanske av att läsa om Westboro Baptist Church, som hetsigt framför sitt budskap om att Gud hatar alla bögar. Matthew Shepard förtjänade att dö för sin homosexualitet, menar de. De står med sina plakat och skanderar på hans rättegång och begravning. Riktigt vidriga är de. De presenterar dessutom helt otrolig statistik, som man verkligen undrar om de grundar på något alls: ”Varje år suger den genomsnittlige bögen av 106 män, sväljer 50 sädesuttömningar, blir penetrerad analt 72 gånger samt äter avföring från 23 olika män.” Genomsnittlige bögen 106 olika män? Äta avföring? Vad tusan menar de? Hur kommer det sig att bögar har rykte om sig att vara så äckliga och promiskuösa, medan straighta män får bete sig precis hur vidrigt de vill och bara anses coola?

Jag tror att det är en nyttig bok att läsa, för det behövs mer medvetenhet om förtrycket mot homosexuella. För mig är den nyttig på ytterligare ett sätt: den hjälper mig att förstå varför män aldrig riktigt, riktigt kan förstå hur förtryckande världen är mot kvinnor. För jag kan inte helt och hållet förstå hur det känns att vara bög och rädd att bli förtryckt eller rentav ihjälslagen. Det är så lätt att tänka i förmildrande banor – ”jomen, det syns ju inte alltid att man är homo, däremot syns det alltid att man är kvinna”. Det är en precis lika lam tanke som allt man hör från killar när man påpekar att den allmänt förespråkade (jag menar framför allt passivt förespråkade genom hur kvinnor behandlas och skildras) kvinnosynen är kass, förtryckande, objektifierande och pornofierande. Vi fick ju rösträtt för en herrans massa år sen, så det har ju blivit bättre. Right.

Boken får mig även att fundera kring en helt orelaterad sak: korrekturläsning. Jag hittar nämligen små skrivfel i den titt som tätt, språkpedant som jag är. Så är även fallet med boken jag läser nu, som av en händelse också är utgiven 2005. Har författare blivit slarvigare? Har man slutat korrläsa böcker? Jag blir seriöst nyfiken på hur det fungerar. Det är klart att man kommer att göra skrivfel – som missade bokstäver eller småord – när man skriver en bok, men hur kommer det sig att jag så sällan ser några i färdiga böcker? Brukar författarna jobba stenhårt med att fixa dem? Brukar en korrläsare jobba stenhårt med att fixa dem? Borde kollas upp. :)

Slutligen: läs den, så enkelt är det. Man borde läsa mer sånt här. Och läs Johan Hiltons blogg, förresten: http://johanhilton.blogg.se.