Hoppa till innehåll

Månad: juli 2006

Freeway

En minst sagt modern Rödluvan-historia med Reese Witherspoon som småkriminella white-trash-rödluvan Vanessa och Kiefer Sutherland som seriemördar-varg.

Livet är surt för Vanessa som bor med sin prostituerade mamma och en styvfar som förgriper sig på henne. Båda föräldrarna knarkar och gör titt som tätt turer till finkan. När båda återigen arresteras lyckas Vanessa smita från socialtjänstens omsorger och ger sig iväg för att leta rätt på sin mormor. Men givetvis är vägen dit kantad av “vargar” och annat otäckt.

Filmen får något extra plus för att den är ovanlig och ganska kul på ett småmakabert skruvat sätt. Kiefer Sutherland känns härligt slemmigt otäck som seriemördare och Reese Witherspoon är rysligt jobbig som den osympatiska trash-tjejen. Roligt med Rödluvan-referenser!

FilminfoIMDB: Freeway
Regissör: Matthew Bright
År: 1996
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Helgen och så

Det bästa från helgen, som bitvis var riktigt mysig:

– dricka vin och äta middag med Jonas i fredags. Fredagar är bra för då kommer han hem lite tidigare!

– vara med Jonas hela lördagen!

Vår alldeles egna lördag ägnade vi åt att gå på stan och shoppa lite – Jonas hittade lite nya tröjor och jag ett nytt linne. Vi hälsade också på på Arvids födelsedagskalas i form av grillning nära Redbergsplatsen och sen gick vi på bio och såg Silent Hill (), som trots att det var en dålig film åtminstone var ganska kul att se (och så är det ju alltid lyxigt med svindyra popcorn i biomörkret).

Mindre bra är att min dator beter sig illa. Antar att det börjar bli dags för ominstallation… men jag blir inte riktigt klok på varför den gör som den gör.

Lämna en kommentar

Silent Hill

Igår gick jag och Jonas på bio och såg Silent Hill, som alltså baserar sig på en serie datorspel med samma namn. Filmer som baseras på spel blir väl sällan riktiga mästerverk och tyvärr gäller detta även Silent Hill, även om den såg ganska lovande ut.

Det handlar om Rose som beger sig till spökstaden Silent Hill med sin adoptivdotter Sharon. Sharon brukar ge sig ut på farliga sömngångaräventyr och nämna Silent Hill, utan att minnas något när hon vaknar. Pappa Chris tycker inte att det verkar bra att ta Sharon till Silent Hill, men Rose åker ändå. När de kommer fram försvinner Sharon och Rose måste leta igenom den otäcka staden, full av otäcka monster.

Gillar man spelen är det såklart roligt att känna igen sig. Själv har jag bara spelat lite av tvåan, men känner åtminstone igen den generella atmosfären och miljön. Man känner också igen det typiska sättet att hitta föremål och ledtrådar, som tyvärr inte fungerar särskilt bra på film. Rose hittar någon märklig pryl och vet plötsligt att Sharon är i den och den byggnaden. Det känns precis som att ett meddelande just ploppat upp i datorspelet “Gå till hotellet!”, fast vi som publik inte fick se det.

Berättelsen håller inte för någon som helst analys, det gäller mest att bara acceptera hur folk beter sig och vad som egentligen händer. Rose gör såklart alla klassiska skräckfilmsmisstag och det blir lite svårt att känna något för henne.

Filmen känns ganska lång med sina 127 minuter, mycket för att det helt enkelt går överstyr med alla monster. Till slut sitter jag bara och flinar åt dem för att det blir så överdrivet. Skrämd blir jag nog egentligen bara av plötsliga ljud – det allra billigaste skrämselknepet.

Mja. Jag tror fortfarande att det går att basera en bra film på ett datorspel. Men en film behöver mer story-wise än ett spel gör och det brukar tyvärr glömmas bort. Hade man satsat mer på manus och mindre på monster tror jag Silent Hill hade kunnat bli en höjdare.

En intressant sista påpekan är att alla driftiga personer i filmen är kvinnor. Det grundar sig förstås i att förklaringen till otäckheterna mer eller mindre kräver det, men det är ändå ganska häftigt att för en gångs skull genomgående låta män vara mindre betydelsefulla sidekicks. Därmed inte sagt att filmen är perfekt ur feministisk synvinkel, men det är åtminstone en intressant observation.

FilminfoIMDB: Silent Hill
Regissör: Christophe Gans
År: 2006
Omdöme (1-5): 2
Lämna en kommentar

MirrorMask

Nu när jag har en liten Neil Gaiman-period i och med mitt nyligen påbörjade gigantiska projekt att läsa Sandman passade det väldigt bra att se MirrorMask, vars manus alltså är skrivet av Gaiman. I sann gaimansk anda är filmen mysigt övernaturlig och kreativt fantasifull. Det handlar om 15-åriga Helena (!) som kuskar runt med sin cirkusfamilj. När hennes mamma hamnar på sjukhus hamnar Helena i en parallell värld där hon måste hitta den mytomspunna “spegelmasken” för att väcka den sovande goda drottningen och rädda världen från den onda drottningens mörker.

En god portion fantasi varvat med symbolik om tonårstiden gör filmen ganska trevlig, men samtidigt känns det som att jag skulle behövt vara i Helenas ålder eller yngre för att riktigt uppskatta den.

Jag gillar att flickan heter Helena och att de uttalar det så som jag ville att man skulle säga mitt namn under mitt USA-år, fast folk envisades med att säga Helejna…

FilminfoIMDB: MirrorMask
Regissör: Dave McKean
År: 2005
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Provsmakat: Santa Ana

Jag var på Systembolaget i Kortedala och skulle handla Trivento, men de hade inte den så jag frågade efter något liknande och fick då en flaska Santa Ana. Tyvärr var Santa Ana ganska syrlig, inte alls lika len som Trivento, även om man kunde ana en liknande fyllighet i smaken.

Anledningen att jag fick just Santa Ana var att den liksom Trivento innehåller druvan malbec. Men Santa Ana innehåller bara 70% malbec och resten shiraz, medan Trivento innehåller 98% malbec.

Nästa vinprojekt blir nog att försöka hitta ett vin med 100% malbec. På systembolaget.se hittar jag dessa tre i hyfsat rimlig prisklass:

Tamarí, 73 kr
Alamos, 87 kr
William Cole, 77 kr

Tamarí och Alamos är liksom Trivento och Santa Ana från Argentina, medan William Cole är från Chile. Malbec är en stor druva i Argentina. Tänk vad man lär sig när man startar en provsmakat-kategori. :)

2 kommentarer

Muntert budskap

Jonas och jag är ute och dräller på stan och på väg till Arvids lilla grillfest passar han på att visa mig något han berättat om. En av hans kompisar bor tvärs över gatan och möts varje morgon när han drar upp persiennen av texten “Tänk på döden”. Bra sätt att börja dagen på?

Lämna en kommentar

Ny spårvagn

Det har börjat rulla runt nya spårvagnar i Göteborg, men endast ett fåtal. De tjuter väldigt otäckt och vi hoppas att man gör något åt det innan de tas i drift ordentligt. Känns lite olycksbådande att det står 404 på den… Hur som helst ska det bli skoj när jag får åka en!

Lämna en kommentar

Mer bildmanipulation

Keira Knightley har uppenbarligen bröst som “two aspirins on an ironing board”, citat Jade Goody. Därför duger hon inte på filmaffischer utan retuscheras mot sin vilja.

Hallå världen?! Keira Knightley är jättefin!
Sluta, för bövelen!

Hur ska man vara för att duga?

Det är inte så konstigt att en av sex kvinnor vill plastikoperera sig, eller vad det nu stod på löpsedeln igår. Detta kommenterades för övrigt med “ja, en av två skulle ju behöva det” av en av grabbarna på jobbet.

Ibland är det svårt att inte hata världen.

Lämna en kommentar

Kursstrul

Idag fick jag äntligen mitt antagningsbesked och det blev tyvärr ganska besvärligt. Jag kom inte in på Datasäkerhet och Kompilatorkonstruktion, med motiveringen bristande förkunskaper. Jag tror visst att jag har förkunskaper från mina år på LiTH, men det är klart att inte Chalmers förstår. Så nu har jag skrivit och överklagat och berättat vilka bra kurser jag läst. Förhoppningsvis ordnar det sig.

Jag kom in på resten i alla fall, dvs Immaterialrättsliga strategier, Databaser, Kryptoteknik och Datornät.

Nåja. Helt omöjligt ska det väl inte vara. Datasäkerhet är obligatorisk i min profil och därför viktigast att det ordnar sig med. Samtidigt är den mest trolig att allt blir bra med eftersom jag i och med NachOS-labb-inlämningen fått en mycket relevant förkunskapskurs inrapporterad.

Hur som helst blir det helt klart Chalmers i höst!

1 kommentar

Enkrona från 1947

Härom dagen försökte jag betala på vår lilla lokala butik med detta mynt, men fick det tillbaka med kommentaren “är det norskt eller?”. Vid närmare inspektion, på vägen hemåt, såg jag att det var ett svenskt mynt fast 60 år gammalt. Inte varje dag man ser sådana.

3 kommentarer