Hoppa till innehåll

Månad: juli 2006

Chinatown

Publicerat den 13 juli 2006

En klassiker med en ung Jack Nicholson och Faye Dunaway. Polanski själv dyker också upp i en liten roll.

Nicholson spelar privatdeckaren Gittes som får i uppdrag av en försmådd hustru att skaffa bevis för att hennes man är otrogen. Men allt är givetvis inte som det verkar i denna historia som har tydliga drag av film noir.

Att det är en film man bör ha sett märkte vi när vi såg ett avsnitt Six Feet Under som lite lagom diskret refererade till den.

Och bra är den också, så det är klart man ska se den!

FilminfoIMDB: Chinatown
Regissör: Roman Polanski
År: 1974
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Sexköpare och hiv

Publicerat den 13 juli 2006

Det har skrivits en hel del på sistone om en hiv-smittad kvinna som sålt sex i Göteborg. Man uppmanar sexköpare att testa sig och bekymrade sexköpare intervjuas och säger att alla är oroliga.

Av mig får de ingen som helst sympati! Är man så totalt genomvidrig att man anser sig ha rätt att köpslå om människor, ja då får man acceptera eventuella konsekvenser också.

Det finns ingenting som rättfärdigar sexköp i mina ögon. Inte att man själv är “för ful” eller handikappad eller att någon kanske kan peka ut en hora som påstår sig vara lycklig. Det är inte okej med den människosynen! Människor borde få vara sina egna och ingen annans, inte sälja kropp och själ till svin.

Hur kan man vara så vidrig som “Peter” i artikeln? Han har en fru men köper sex med pengar från ett konto hustrun inte känner till. Testa sig tycker han inte att han behöver, för frugan är ju blodgivare så det skulle märkas fort ändå. Det är lägre än lägst, jääävla svin!

Jag är så trött på att ständigt behöva koka av ilska, uppgivenhet, frustration och sorg över kvinnors position i den här världen. Hur kan det finnas så många svin? Att de inte förintas av sin egen vidrighet!

8 kommentarer

Gäster x2, Chrononauts och serier

Publicerat den 12 juli 2006

I helgen hade vi gäster – i två omgångar! På fredagen kom Tomas och Karolina och hälsade på, eftersom de varit på Liseberg och roat sig. Jag var visserligen tvungen att stanna hemma och programmera browser på lördagen, medan Jonas och gästerna gick runt på stan, men vi hann i alla fall prova att spela Chrononauts, som jag ju köpte till Jonas i födelsedagspresent.

Chrononauts var ett kul kortspel! Alla tilldelas en rollperson, som lever i en parallell verklighet där historien ser annorlunda ut. På bordet lägger man upp en tidslinje av kort med årtal och viktiga händelser ur historien. Ett sätt att vinna är att lyckas anpassa denna att stämma överens med beskrivningen på sitt rollpersonskort. Man kan också vinna genom att samla artefakter och genom att ha många kort på handen. Uppstår för många tidsparadoxer kollapsar världen och alla har förlorat. En tidsparadox uppstår när man lyckas ändra en händelse – kanske rädda Titanic eller mörda Hitler. Paradoxen är återställd när man lägger en “patch”, en alternativ händelse.

Att vinna genom att samla artefakter kändes alldeles för lätt, det var mycket roligare att manipulera tidslinjen och till exempel rädda Titanic bara för att låta den gå på en mina några år senare och sprängas i luften i stället. Jag valde faktiskt att inte spela ut mina artefakter, bara för att förlänga spelet lite. Det kan man såklart göra, men det känns som att artefakt-biten borde ha varit svårare åtminstone.

I söndags var det dags för nästa besök, min gamla gymnasiekompis Titti och hennes pojkvän Nicklas hälsade på. Jonas jobbade när de kom, men vi begav oss in till stan och åt Subway-mackor i Slottsskogen. Vi gick upp i ett utsiktstorn jag inte testat tidigare och fick bra utsikt åt Majorna-hållet. Vi hälsade på sälarna också, men tog det rätt lugnt med runtvandrandet annars eftersom Titti hade skoskav.

Planen var att möta Jonas för att äta på Solrosen, men de hade stängt så vi hamnade på ett annat ställe på Linnégatan. Där visade de vm-finalen, som Nicklas var tvungen att se. Så nu har jag “sett” en vm-match, eller åtminstone suttit med ryggen mot och vänt mig om ibland för att uppmärksamma repriser av spektakulära händelser, som Zidane som skallade en kille i sin sista match någonsin och sådär… Jag känner mig väldigt up to date med current events, jag vet vad som menas med skriverierna kring skandalskallningen!

Vi åt god mat och drack ett par öl – Jonas och jag åt panerad ost med stekt potatis och tartarsås. Visst, ost rakt av. Gott men mäktigt och det kändes inte sådär dundernyttigt såklart. :)

Det var ganska speciell stämning ute efter matchen – en massa kids som sprang runt och ropade “Italia! Italia!” och badade i fontänen på Järntorget.

Det var en kul helg med kul folk. Den här veckan har jag varit jättetrött… usch att det ska vara så mycket att göra jämt. Igår var i alla fall Jonas ledig, så vi fick mysa lite på kvällen.

Igår fick vi Flight 3 (ISBN: 0345490398) med posten! Kul! Och så var jag på biblioteket och hämtade en reserverad bok: Sandman-samling nummer 2 (av 11, phew…), The Doll’s House och så lånade jag också en till bok avTomine, Summer Blonde (Optic Nerve-samling). Som om jag inte redan hade tillräckligt att läsa…

Lämna en kommentar

Sleepy Hollow

Publicerat den 9 juli 2006

Tim Burton och Johnny Depp brukar ju vara en bra kombination – Corpse Bride, Charlie and the Chocolate Factory, Ed Wood och inte minst Edward Scissorhands – och så är även fallet i Sleepy Hollow, som har en god portion av den där speciella skruvade charmen.

Filmen är ganska löst baserad på The Legend of Sleepy Hollow av Washington Irving, som vi läste på engelskan under mitt år på high school i USA. Jag har varit sugen på att se filmen väldigt länge och är verkligen glad att jag såg den idag fast jag egentligen inte hade tid!

Filmen börjar i New York 1799. Johnny Depp spelar Ichabod Crane, en polis som förgäves försöker få rättviseskiparna att faktiskt skipa rättvisa och inte tortera folk till höger och vänster utan bevis om skuld. Mest för att bli av med honom skickar man honom till Sleepy Hollow, där en rad obehagliga halshuggningsmord nyligen skett. När han kommer dit tyder allt på att det är The Headless Horseman som spökar. Crane vet att skenet kan bedra och försöker hitta en bättre förklaring.

Vad gör filmen bättre än en stark fyra?
– Varenda bildruta är som ett konstverk, otroligt snyggt filmat!
– Crane är ganska feg, men det gör honom faktiskt mer modig att han gör sånt han egentligen inte vågar. Skönt med en relativt mänsklig hjälte.
– Kärlekshistorien som hotade att bli rysligt mainstreamsliskig blev åtminstone ganska nedtonad.
– Den mysiga, övernaturliga, skruvade stämningen.

Stämningen i Burtons filmer är ju ofta ganska speciell. Det blir lite svårare att ta filmer på allvar när folk beter sig töntigt och blod ser ut som saftsoppa… men samtidigt tillför verkligen den burtoneska charmen någonting.

Jag älskar scenen i början med den lilla vedsamlande flickan som resolut knäcker en gren för att otäckingen ska fångas. :)

Jättebra film, faktiskt! Eftersom jag beslutat mig bli mer generös med högsta betyget ser jag ingen större svårighet att dela ut storsmajlet till Sleepy Hollow.

FilminfoIMDB: Sleepy Hollow
Regissör: Tim Burton
År: 1999
Omdöme (1-5): 5
Lämna en kommentar

Argument för och emot solhatt

Publicerat den 9 juli 2006

Jag brände hårbottnen på Blå Jungfrun. Nu flagar jag och det ser ut som att jag har mjäll. Inte så fräscht.

Skriver en mental notering om att skaffa en solhatt och använda den.

Å andra sidan är det fånigt med solhatt.
Jobbigt att köpa en.
Svårt att hitta nån man gillar.
Svårt att komma ihåg att använda den.

Och så är det ju bra att få solblont hår.

Den mentala pennan liksom tvekar lite och jag känner på mig att jag kommer bränna benan igen…

2 kommentarer

The Sandman – Preludes and Nocturnes

Publicerat den 8 juli 2006

Nu har jag precis läst ut Neil Gaimans The Sandman #1-8 i samlingen Preludes and Nocturnes (ISBN: 1852863269). Den handlar om Dream, kungen över våra drömmar, som fångas av onda män 1916 och tålmodigt inväntar ett tillfälle att fly. När han lyckas, 72 år senare, måste han leta rätt på sina ägodelar som är på villovägar och därtill i farliga händer.

Stämningen är väldigt mysig, övernaturlig men ganska stillsam i och med Dreams dämpade framtoning. Jag gillar den! Jag har redan reserverat nästa samling på biblioteket och ser fram emot att läsa vidare, enligt andra så blir den ju enormt mycket bättre senare.

Lämna en kommentar

Lindex och rumporna

Publicerat den 8 juli 2006

Lindex har gjort det igen. Ni vet, de påstår att de gillar alla former men affischerar världen full av modellperfekta, photoshoppade varianter av dem. Rumpor för tillfället. Jag har inte ens orkat fundera på det särskilt noga utan gör bara som jag brukar – tittar lite för mycket, blicken dras ditåt och en otäck känsla virvlar runt i kroppen för att sedan sugas ner i en avgrund och bosätta sig där. Känslan som säger någonting om att jag är fel och aldrig kommer att vara rätt, aldrig duga. Det är inget särskilt, det är bara vardagsmat, sånt jag känner dagligen av liknande bilder.

Det var egentligen inte det jag ville skriva om, utan hur skönt det kändes att se Aftonbladets alternativa rumpor. Det är enormt skönt att ibland se svenssonformer och påminnas om att idealen inte uppfylls utan späkning och photoshop. Trosor klämmer åt fläsket på fler än mig! Kolla bara den här “vanliga rumpan” med de rosa trosorna (hipsters kanske?) – superfin rumpa, men trosorna skär in ändå.

Jag ska verkligen försöka suga åt mig mer av att se vanliga människor. Då får man förstås leta i verkligheten snarare än i bilder. Jag gjorde det faktiskt lite när vi åkte buss med en skock SSU-are. Många tjejer, många småmulliga och framförallt noterade jag att de inte hade supersmootha ben utan med röda prickar och sånt där på. Allihop jag såg, faktiskt, men de var fina ändå. Varför ska det vara så svårt att fatta att folk ser ut så? Det är helt okej att se ut så!

Nu ska jag dock sluta surfa Lindex-rumpor. Det finns alldeles för många där ute som klagar på svenssonrumporna och det vill jag inte läsa. Världen är sned, sned, sned. Varför ska det spela så stor roll hur man ser ut?

Lämna en kommentar

Sleepwalk – Optic Nerve

Publicerat den 8 juli 2006

Jag brukar vara lite skeptisk till noveller eftersom de tenderar att ta slut innan man ens kommit in i dem. Ändå gillade jag verkligen Sleepwalk: And Other Stories, en samling serienoveller av Adrian Tomine. Det som är bra är att berättelserna är vardagliga och träffsäkra, ofta på ett sorgligt sätt. Flera gånger lyckades berättelser ur boken placera en svindlande avgrundskänsla i mig.

Sleepwalk är egentligen nummer 1-4 av Optic Nerve, ett namn jag känner igen sen tidigare men inte tror mig ha läst något av. Nu har jag blivit grymt sugen på mer!

Tecknarstilen är ganska enkel och tydlig. Det går att hitta bilder som inte ens ser särskilt proffsiga ut, men det känns mest skönt att se att brist på perfektion inte stör kvaliteten på berättelsen, åtminstone för mig som lite halvt om halvt och smått i smyg när en dröm om att teckna.

Flera av berättelserna gör precis det jag har svårt med vad gäller noveller – tar abrupt slut. Men de flesta hinner i alla fall introducera en spännande what-if eller skapa en känsla. Och vissa är… perfektion!

Läs och rys!

Lämna en kommentar