Smuts

Jag har lyssnat på Smuts av Katarina Wennstam, hon som tidigare skrivit faktaböckerna Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman om våldtäkt. Nu har hon gett sig in på skönlitteratur, men avhandlar samtidigt ämnet prostitution och sexköp på ett mycket verklighetsförankrat sätt.

Jonas Wahl är en framgångsrik advokat som regelbundet köper sex, givetvis bakom ryggen på sin fru Rebecka. Ironiskt nog får han erbjudandet att tv-kommentera en pågående traffickingrättegång mot bordellinnehavare han själv är kund hos. Mediakåt som han är åtar han sig uppdraget och intalar sig att ingen vet, att det kommer att gå bra.

Vi följer också Rebeckas sammanbitna missnöje med livet i allmänhet och samlivet i synnerhet. Barnen Emma och Oliver finns också med i handlingen. Emma är 14 och har börjat bli nyfiken på sex, men upptäcker att hon som tjej mest förväntas finnas till för killarnas skull – själv får lära sig att skämmas för sin sexuella lust, samtidigt som lärarna säger åt henne att hon måste acceptera att killarna tafsar på henne i skolan om hon klär sig i tajta kläder eftersom hon är så söt och killarna inte vet hur de ska hantera det.

Boken gör ett bra jobb med att visa upp hur sexköpare är de mest omhuldade brottslingarna i rättssystemet. Till och med domarna köper sex och männen håller varandra om ryggen. Att bli haffad för sexköp behöver inte bli någon stor affär – om man erkänner direkt kan man komma undan utan rättegång, och betala lite böter utan att frugan får veta någonting.

Svårigheten i att fälla någon för människohandel kommer också fram på ett frustrerande tydligt sätt. Det måste bevisas att kvinnorna förts hit helt ovetande och hållits kvar under tvång. Som tvång räcker inte att gärningsmännen (eller gärningskvinnorna) lagt beslag på kvinnornas pass. Får de själva gå till snabbköpet kan de omöjligtvis vara fångade, anser rätten. Det mer eller mindre krävs tydliga fysiska bevis på misshandel, samtidigt som branschen gärna kuvar kvinnorna på andra sätt eftersom den blåslagna looken inte säljer lika bra.

Inte minst skrämmande är Jonas Wahls egen syn på det han gör. Han intalar sig att han hjälper kvinnorna, eftersom de antagligen får någon liten bråkdel av pengarna han betalar. Men vad han gör är förstås att stödja en vidrig industri och se till att ännu fler kvinnor luras in i hemska prostitutionsförhållanden. Han tycker inte att han köper sig rätten till en annan människas kropp, han vill ju “bara knulla”. Han tycker att han är en bra kund, eftersom han aldrig blir våldsam och ibland till och med tar det lite försiktigare när han märker att de har ont. Dessutom tycker han att han har bra kvinnosyn och talar ofta om andras i hans ögon sämre syn, bara för att han råkar ta hand om tvätten ibland hemma…

Det är en skakande och mycket läsvärd bok som jag verkligen kan rekommendera. Jag skulle vilja att berättelsen var helt fiktiv, men tyvärr tror jag att verkligheten många gånger ser ut precis så här.