Skuggornas barn

I Skuggseriens tredje del avslöjas ännu fler av hemligheterna kring personerna på slottet Rosengåva. Egentligen känns det som den sista delen, eftersom det är den sista som skrivs med Berta som berättarperson. Carolins bok är helt annorlunda.

Boken finns visst i två olika versioner, vilket Ika uppmärksammade mig på i mitt första inlägg om Skuggserien, då hon berättade om sin uppsats hon skrivit om böckerna. Hon skrev:

I korta drag har det gått till så här: Maria Gripes spanska förlag tyckte att Skuggornas barn var för lång, och ville korta ner den. Gripe gick med på detta, under förutsättning att hon själv fick förkorta boken, vilket hon också gjorde. Av okänd anledning fick det svenska förlaget sedan för sig att ge ut den korta versionen. Det kunde ju tyckas lite märkligt att samma bok föreligger i två versioner, i synnerhet när texten ganska långt försöker skapa illusionen av att det är Berta och inte författaren som berättar. Alltså tillkom Bertas lilla inlägg om att hon tänkt över saker efter Carolins bok, och nu ville berätta om händelserna en gång till. Fast, och det här gjorde jag stor grej av i min uppsats, det här funkar ändå inte eftersom även breven i boken har skrivits om.

Det är den avkortade versionen jag har. Det är egentligen lite synd, men det är den som är Skuggornas barn för mig eftersom det var den jag hade när jag läste böckerna som barn. Hade det inte varit för det emotionella bandet till just den här utgåvan skulle jag kanske ha rotat rätt på den “riktiga” versionen i stället, men nu nöjde jag mig med denna.

“Nöjde mig med”, förresten, det låter ju lite snålt. Den är ju underbar, även i den här formen! Det är ju Skuggserien, så annat är inte att vänta! Alla de tre Berta-böckerna är lika mysmystiska och härliga! Den sista boken skriver jag om i nästa inlägg.

Bokinfo

Titel: Skuggornas barn
Författare: Gripe, Maria
ISBN: 9148518387