Skugg-gömman

Jag mindes denna sista del i Skuggserien som seg – och det är den. Den är helt annorlunda än de första tre. Nu är det Carolin som berättar i form av en “undersökning av livet”. Boken utspelar sig efter de första tre och Carolin bor i Stockholm och ägnar sig åt teater.

Egentligen är väl den här boken också ganska mysig, men det blir väldigt många långdragna sekvenser. Carolin berättar om saker hon drömt och hon skriver filmmanus baserade på verkliga möten med manliga beundrare. Det är synd. Serien skulle klara sig utan den här delen.

Helt och hållet vill jag ändå inte smutskasta Skugg-gömman, för den har såklart sina poänger. Jag är glad att ha läst den. Men jag hade hellre läst en förkortad version av denna än av den förra…

Nåväl. Skuggserien klarar sig alltså helt klart utan den, men vill man ha mer är det inte fel att läsa denna också. Jag tycker att de bästa bitarna är de som handlar om människorna från de andra böckerna, samt tidstypiska betraktelser som diskussionen kring om det egentligen kan bli något av det där påfundet “film”.