Verkligare så?

På ett sätt är det ju väldigt verkligt att vi har en lillebror på g. Han är ju med mig hela tiden, jag känner honom ofta och mycket. På ett annat sätt är det overkligt att vi snart ska in i bebislivet igen. Sakta men säkert börjar prylarna hitta in i hemmet, kanske blir det verkligare av det? Lillebror har fått sina första alldeles egna, icke-ärvda kläder:

Av klädmängden som finns efter Ava att döma lär det inte bli mycket mer som är hans alldeles eget…