Nya rutiner, framsteg och bakslag

Är det någonting jag lärt mig som förälder är det att rutiner är till för att brytas, vare sig man vill det eller inte…

Det positiva nu är att jag äntligen orkat ta steget och sluta sova med Sander på dagarna. Det funkar numera riktigt bra att söva honom i vagnen och även att gå in med honom utan att han vaknar. Ibland behöver jag inte ens gå ut, det kan räcka att rulla honom i vagnen inne eller till och med att bara lägga ner honom om han somnat eller nästan somnat i amningsfamnen. Skönt. Även om jag blir tröttare till kvällen känner jag mig friare när jag inte måste ligga bredvid honom hela tiden när han sover.

MEN priset tycks vara att kvällssömnen inte alls funkar längre. Eller rättare sagt, oftast sover han ju hur fint som helst så länge jag ligger bredvid eller han är i min famn. Men det GÅR INTE längre att flytta honom till spjälsängen, vilket är oerhört frustrerande. Och sen har vi haft ganska snuttiga nätter också. Gah!

Och det är ju jag, jag, jag, som får ta vareviga kväll. Igår blev jag less efter ett antal kommalossförsök, så jag gav honom till Jonas vilket resulterade i en halvtimmes skrik och sen tog jag över i alla fall…

Problemet är säkert åtminstone delvis att det går FÖR bra med dagsömnen. Inte minst för att han ibland dessutom däckar i förtid, till exempel när vi är på väg hem från förskolan. Han ska ju helst sova EN gång efter lunch, gärna en sisådär 2 timmar. Inte helt lätt att få till det de mornar han sovit dåligt och är trött på förmiddagen…

Tänk om dagsömn OCH kväll/nattsömn kunde funka?! Så himla fantastiskt det vore. Men så kul ska vi tydligen inte ha..?