Månad: februari 2014

Sander blir 15 månader idag och det mest uppenbara att rapportera är ju att HAN GÅR NU. Hyfsat bra, faktiskt.

De allra första ordentliga stegen kom 17 januari. Han övade på att stå i soffan och så började han plötsligt trampa upp och ner, men han kom ju ingenvart i allt det mjuka. Ställde ner honom på golvet och jodå: fyra steg som mest blev det den dagen. Sex steg dagen därpå och tio dagen efter det. Sen slutade vi räkna.

23 januari kunde han resa sig själv från golvet om man lade en kudde framför honom. Dagen därpå behövde han inte kudden.

Så nu reser han sig alltså själv utan stöd från någon/något och knatar iväg en bra bit. Klart att han pladaskar ner på rumpan ibland, men andra gånger sätter han sig med kontroll. Som längst har han gått hela varvet runt bordet och genom köket.

Han älskar allt med lock eller kork. Jätteroligt att skruva av och skruva på. Det är också roligt att skruva på ugnsvredet (…) och att riva ur grejer ur skåpen. Vi har temporärplacerat en del grejer på fönsterbrädan som han inte når pga skåpen framför… Måste omorganisera lite bättre, är läge att flytta pajformarna från skåpet bredvid spisen också.

I övrigt är det väl mest Avas leksaker som är intressanta. Hennes blinkande skor, hennes vindsnurra, hennes trollspö… Och för all del, alla förpackningar med mat i som står på bordet. Dem vill han alltid ha, vilket kan vara lite besvärligt för han blir ju så arg när han inte får.

Han tycker det är roligt att härma när man hostar, nyser eller snörvlar. När vi kommer in i trapphuset efter att ha varit ute börjar han ofta att snörvla väldigt demonstrativt innan jag ens gör det, han vet vad som väntar. Men han har nog inte riktigt fattat grejen, jag tror att han blåser utåt, snarare…

Han har också blivit riktigt bra på att göra indianrop, eller vad man nu ska kalla dem. Alltså slå handen mot munnen när man låter. Han har fattat poängen nu, att man låter konstant och att det är handen som gör det roliga ljudet, tidigare försökte han göra det med rösten samtidigt som han använde handen.

Dricker själv ur glas nu, det går oftast rätt bra när han håller själv. Ibland blir han blöt, såklart. Är lite bättre på att äta med bestick också, om inte annat är det ju roligare än att bli matad, men vi varvar alla tillgängliga tekniker.

Han har somnat i pappas famn en gång! Jag och Ava var på stan och Sander var hemma med Jonas. Det var före lunch, men han var trött och ville sitta i famnen. Och så somnade han! Wow! Funderar på om jag ska våga gå på en fest kvällstid snart. Läskigt…

För vi ammar ju väldigt mycket kvällstid och han vill helst sova i min famn. Jag har mest suttit i soffan på sistone och spelat eller tittat på något. Ibland lyckas jag lägga ner honom och komma iväg och göra något anna, men det är inte så lätt.

Vi ammar för övrigt lite mer oregelbundet igen, ett tag hade vi ju ett väldigt fast mönster dagtid. Men han får ju amma när han vill, vilket han visar genom att dra i min tröja och låta lite uppfordrande. :) Har läst att det är vanligt att barn vill amma mer i den här åldern.

Vi har fått in bra rutin på att gå till öppna förskolan nu och det verkar som att han känner sig lite mer hemma där för varje gång, även om han fortfarande gärna håller sig i min famn eller nära mig. I början satt han mest och såg storögd ut på sångstunderna och ville kanske amma under tiden, men nu verkar det som att han uppskattar dem lite mer. Han ler när det busas, trummar på trumman, skakar på ägget, vinkar och klappar litegrann och så. En väldigt positiv sak med öppna förskolan är att jag utökat min sångrepertoar här hemma också. Imse vimse spindel är en stor hit och han kan göra rörelserna skapligt, även om han sällan gör alla vid ett och samma sångtillfälle. Varje gång jag sjungit en sång applåderar han. :) Jag tyckte ju att ÖF-sångerna var lite konstiga först, eftersom de inte var samma som på förra ÖF vi var på, men nu när jag lärt mig de flesta är det roligare. Det finns en där man gör en massa djurläten också, det är roligt.

Apropå djurläten så har vi inte övat så flitigt. Han har snarare regredierat där… Alla djur säger mu nu, eller snarare bwuu. Han har inte varit lika benägen att härma andra läten man gör heller, så vi får väl träna lite mer. Katastrof att han glömde bort ormen, liksom! Men han kunde den faktiskt härom dagen igen!

Börjar se fram emot lite riktigt prat också. Det daddas mest. Och pekas och DÄ!-as väldigt mycket, extremt mycket faktiskt.

Bara två månader kvar av min föräldraledighet nu. Känns tufft att inte kunna tillbringa så mycket tid med min lilla älskling längre… Men skönt att Jonas ska vara hemma ett tag innan det är dags för dagis, för vi är ju ändå rätt vana vid att han tar hand om Sander vid det här laget (bara inte kvällstid).