Hoppa till innehåll

Månad: december 2014

Stressigast

Den verkliga tvåbarnschocken kom visst när vi båda skulle börja jobba heltid igen efter föräldraledigheten. Två barn som ska lämnas och hämtas, timmar som ska jobbas.

Kanske inte jättesmart att i det läget söka jobb med en omfattande rekryteringsprocess, ha en superstressad överlämningsperiod på gamla jobbet och hoppa på ett nytt jobb med massor att göra. Börja sjunga i kör på onsdagar utöver Avas simskola tisdagar, fotboll söndagar, Jonas rollspel varannan torsdag och en drös engångsaktiviteter såklart.

Den här hösten har varit den stressigaste perioden i mitt liv. Näsan över vattenytan, knappt. Jag gav upp träningen i oktober, jag som hade fått till cirkelfys på lunchen en gång i veckan. Tog för lång tid, hann inte jobba igen det. Jag fotar och bloggar knappt. Sumpade månadsbild i augusti. Läser rekordlite böcker, ser rekordlite film. Har inte gjort klart fotoboken om Sanders första år och får panik av att tänka på fotoboken om 2014. Har inte hunnit börja på mina årssummeringar jag brukar göra så här års.

Jag har ofta känt att jag bara kör på, utan minsta chans till återhämtning. Stupar i säng och så upp och in i robotläge igen. Sova får man ju inte heller ordentligt med småttingar. Har sämre koll än jag brukar, missar och glömmer grejer mest hela tiden. Blir frustrerad av att jag inte styr över min tid (jobb + barn). Känner mig otillräcklig som inte hinner sånt jag brukar. Har inte ens lyckats lära mig namnen på alla barn i Sanders förskolegrupp, det tog väl ungefär tre dagar med Avas…

Jag måste minimera åtaganden ytterligare. Släppa kontrollbehov och perfektionism. Acceptera att att-göra-listor aldrig blir tomma, men att det är okej, att man måste ta ledigt ändå. Bli bättre på att slappna av och återhämta mig mitt i kaoset. På något sätt…

2 kommentarer

Månadsbild december

Månadbild december

Oops, jag höll på att missa december också (missade ju augusti), men av en händelse kom jag på det idag och lyckades dessutom pricka in lite snö, som annars mest lyst med sin frånvaro. Men just nu är det KALLT och följaktligen snö som nederbörd.

Lämna en kommentar

Lolit med barnprat

Sander vill göra allt själv numera. Vad man än gör vill han POVA (prova). Eller LÅLLA (hålla). Och han påpekar gärna att det är LOLIT.

Han berättar gärna vad han ser, som nyss i Teletubbies: PLIPLA BOMMO. Barnen satt och klippte ut blommor att dekorera krukor med.

Det är LOLIT att ta på något KOKIT (tokigt) och titta i WIWI (spegel…).

Han övar en hel del på separationer i kontrollerad form. Ska han gå och hämta en bok gör han en stor affär av att säga TIÅÅ (hej då), pussas och kramas och slängpussa och springa tillbaka och upprepa proceduren några gånger tills han faktiskt går…

Det finns en hel del småsaker hemma hos oss. Han vet att han inte får ha dem. Ibland kommer han springande med något och ropar MÅ (små). Fast han leker mer och mer med det småttiga nu. Ibland går det ju hur bra som helst men han kan också få för sig att stoppa i munnen eller kasta iväg saker. 

Det är LOLIT att leka med APO (Ipod) och när man är klar är det LOLIT att sätta den på NANIN (laddning). Då kan man säga DATT APO (god natt Ipod) så den får OVA (sova).

Det händer att han TATA (kastar) saker på VAVA (Ava). Då får man säga DÅT VAVA (förlåt) och kramas (det är mest Ava som är noga med det).

Ibland vill han TUTTA, men inte jättemycket längre. Jag har ont i ena bröstet just nu och han är väldigt förstående och går med på att sluta pilla med vassa naglar och PAPPA TUTTE (klappa) fint i stället, samt att släppa och gapa TOOT (stort) för att få bättre tag.

När vi ska ut vill han GÅ. NÄ NANG (vagn), GÅ! Tänk om han bara ville gå åt rätt håll också…

Lämna en kommentar

Oskarshamnskalas och öroninflammation

Vi var i Oskarshamn lördag-söndag och firade farmor och farfar som fyller 60 resp 65. Farfar går i pension om några dagar! Det var stor fest med jubilarernas många syskon och deras respektive, och så vi och Emma och Johannes såklart.

Trevligt, fast på natten vaknade Ava med fruktansvärt ont i örat. Öroninflammation. Under söndagen sprack trumhinnan och Jonas fick ta henne till närakuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus fast det egentligen var läggdags.

Hon fick inte det där hemska Kåvepenin-granulatet, men ändå en flytande form som har varit en pärs för henne, känns skönt att idag är sista dagen.

Jag vabbade måndag till onsdag och hade även Sander hemma utom på tisdagen. Då skulle Ava ha haft efterlängtat julmys med föräldrarna i skolan, men vi kompenserade med att baka pepparkakor och mysa lite själva.

Igår jobbade Jonas hemifrån med Ava och idag är det skoldags igen. Så missar hon i alla fall inte att se treornas luciatåg.

Lämna en kommentar

Sanderprat

Sander pratar mer och mer!

Uttalet är ju… charmigt :)… men ibland överraskar han med ett klockrent uttal, t.ex. gunga. Ofta behövs sammanhanget för att man ska höra skillnad på:

pappa – trappa – papper (och tidigare Ipod, men det har blivit apo nu)

trycka – dricka

När han vill upp i famnen säger han bumma. Undrar om det är en blandning av bupp och komma? :) Bupp är ju såklart upp (och buppa är gå upp).

K i början av ord verkar svårt. Ofta t eller p i stället. Kram = tam, kamma = tamma.

Tvåordsmeningar används flitigt: Mamma pomma (komma). Ditta (sitta) dä(r). (V)ava tita (ritar).

Han säger nä som inte, så till exempel ”nä (s)ova” eller ”nä (m)össa”. I just de orden uttalar han alltså inte första konsonanten, andra gången lägger han till konsonanter i början av ord som startar med vokal – bupp för upp och Vava för Ava till exempel.

Det händer att han går runt och sjunger tipp tapp. :) Misstänker förskolan.

Lämna en kommentar