Lolit med barnprat

Sander vill göra allt själv numera. Vad man än gör vill han POVA (prova). Eller LÅLLA (hålla). Och han påpekar gärna att det är LOLIT.

Han berättar gärna vad han ser, som nyss i Teletubbies: PLIPLA BOMMO. Barnen satt och klippte ut blommor att dekorera krukor med.

Det är LOLIT att ta på något KOKIT (tokigt) och titta i WIWI (spegel…).

Han övar en hel del på separationer i kontrollerad form. Ska han gå och hämta en bok gör han en stor affär av att säga TIÅÅ (hej då), pussas och kramas och slängpussa och springa tillbaka och upprepa proceduren några gånger tills han faktiskt går…

Det finns en hel del småsaker hemma hos oss. Han vet att han inte får ha dem. Ibland kommer han springande med något och ropar MÅ (små). Fast han leker mer och mer med det småttiga nu. Ibland går det ju hur bra som helst men han kan också få för sig att stoppa i munnen eller kasta iväg saker. 

Det är LOLIT att leka med APO (Ipod) och när man är klar är det LOLIT att sätta den på NANIN (laddning). Då kan man säga DATT APO (god natt Ipod) så den får OVA (sova).

Det händer att han TATA (kastar) saker på VAVA (Ava). Då får man säga DÅT VAVA (förlåt) och kramas (det är mest Ava som är noga med det).

Ibland vill han TUTTA, men inte jättemycket längre. Jag har ont i ena bröstet just nu och han är väldigt förstående och går med på att sluta pilla med vassa naglar och PAPPA TUTTE (klappa) fint i stället, samt att släppa och gapa TOOT (stort) för att få bättre tag.

När vi ska ut vill han GÅ. NÄ NANG (vagn), GÅ! Tänk om han bara ville gå åt rätt håll också…