Hoppa till innehåll

Kategori: Böcker

Titta gärna i menyn under Helenas boksidor, så ser du flera sidor om böcker.

The life-changing manga of tidying up – a magical story by Marie Kondo

Publicerat den 31 mars 2018

Jag fick en bok i påskpresent! Jag och Jonas har ju ägnat oss ganska mycket åt att försöka gallra bland våra tillhörigheter och vi har båda hört talas om KonMari och så smått anammat idén om att bara behålla saker som “sparks joy”. Men vi har inte läst boken själva. Nu har Marie Kondo (KonMari) gett ut en mangaberättelse som går igenom hennes metoder och idag har jag läst den och dessutom testat att organisera om en av mina klädlådor enligt sättet som förespråkas.

Boken handlar om Chiaki som är singel och bor ensam i en liten och ofantligt stökig lägenhet. När en snygg och ordningsam granne flyttar in anlitar hon Marie Kondo för att få städlektioner. Marie börjar med att be henne visualisera sin framtida önskan om hur hemmet och livet ska se ut. När hon vet det får hon börja rensa. Hon ska inte fokusera på det som ska slängas, utan på det som ska behållas. Vad “sparks joy”? Hon får lära sig att rensa efter kategori, inte efter plats. Hon får såklart lära sig Konmari-vikningar av kläder, så att de förvaras överskådligt stående i små “paket” i stället för liggande på varandra i högar. Med mera… och självklart blir hon välorganiserad inte bara beträffande prylar utan beträffande sinnet också.

KonMari-metoden har många bra idéer. Boken är en bra introduktion, men kanske en smula enkel. Att Chiaki är singel och utan barn och att hon verkar ha massor av dubbletter av allting gör ju metoden ganska mycket lättare än om man bor med familj (inklusive barn!) och redan försöker ha en minimalistisk approach till prylar. Jag kände mig i alla fall peppad att ta itu med saker och förvaringsmetoder och det är ju positivt. Kul att faktiskt ha läst om KonMari, som jag andrahandsläst om (läst om folk som läst…) på flera ställen.

Den episka läsutmaningen
I min läsutmaning matchade följande:
2. En bok översatt från ett annat språk än danska, norska eller engelska. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
10. En grafisk roman.
41. En bok skriven av en författare från Asien.
88. En bok du fått i present. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)

BokinfoTitel: The life-changing manga of tidying up
Författare: Kondo, Marie
Lämna en kommentar

Veganbokprat #6: Vredens druvor av John Steinbeck

Publicerat den 31 mars 2018

Vi hade ett väldigt bra Veganbokprat med god mat på mysiga Fröjdas i Hammarby sjöstad. Det fanns mycket att säga om boken, det är ju inte för inte som den blivit en viktig klassiker.

Mycket kort sammanfattning: familjen Joad blir av med sin arrenderade mark i Oklahoma och ger sig av till Kalifornien för att söka lyckan under depressionen i 30-talets USA. De är långt ensamma om att göra den svåra resan och i Kalifornien hopas desperata arbetssökanden i torftiga läger och tvingas acceptera kortvariga jobb med uselt betalt.

Det är en mastig bok (756 sidor i mitt exemplar) och jag fick lite brått att hinna klart med den till träffen. Men lyckligtvis är den skapligt lättläst. Jag hade nog ändå lite svårt att riktigt komma in i den, då jag tyckte att det var lite segt att halva boken gick utan att de ens kom iväg… Men det är en väldigt bra bok. Den är lite speciell karaktärsmässigt eftersom Steinbeck till och med verkar ha ansträngt sig för att man inte ska komma för nära familjen Joad. Boken handlar om fenomenet och om kollektivet och ingen tillåts riktigt bli huvudperson även om sonen Tom Joad ändå kommer närmast. Jag blir ibland lite frustrerad för att jag vill följa familjen närmare… men det är många kapitel som handlar om situationen rent allmänt. De kan bli lite mer konstnärliga i sin utformning och för det mesta bra, men lite upprepande…

Det är ganska mycket dialog och i originalspråksversionen talar de förstås gammal bondengelska. Jag har läst några utdrag och ångrar lite att jag läste på svenska. Det blir liksom inte riktigt samma sak med någon sorts gammal bondsvenska i stället.

Angående titeln förekommer den i boken. Här handlar det om hur det blivit för dyrt att ta tillvara den producerade maten, så att den i stället dumpas och förstörs. Det går ju inte att ge den till de svältande, eftersom priserna skulle sjunka då:

Folket kommer med nät för att fiska potatis i floden och vakterna driver dem tillbaka; de kommer i skramlande bilar för att hämta de utvräkta apelsinerna, men fotogensprutorna har varit där före dem. Och de står där och ser potatisen flyta förbi, hör skrikande svin slaktas i ett dike och täckas över med osläckt kalk, ser apelsinbergen sjunka ihop till en ruttnande sörja; och i människronas blick läser man misslyckande; och i de hungrigas blick ligger en växande vrede. I människornas hjärtan mognar vredens druvor och blir tunga, och i deras hjärtan väntar tunga klasar på skördetiden.

Det är en riktigt upprörande berättelse och det känns förstås hemskt att liknande situationer fortsätter att uppstå på olika ställen i världen. Hemska orättvisor och människor som värderas lägre än arbetsdjur. Måste kanske nämna också att slutscenen är ganska… känd. Mycket speciell. Och inte så tillfredsställande, men det förvånade mig inte.

Den episka läsutmaningen
I min läsutmaning matchade följande:
8. En historisk roman. (Upptagen)
13. En klassiker. (Upptagen)
30. En bok på minst 600 sidor.
35. En bok för vilken författaren vunnit Pulitzerpriset.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken. (Upptagen)
97. En bok som förbjudits. (Upptagen)

BokinfoTitel: Vredens druvor
Författare: Steinbeck, John
2 kommentarer

Vego-bokklubben: Kallocain av Karin Boye

Publicerat den 1 mars 2018

Igår träffades Vego-bokklubben över god mat (tre av oss delade på tre pizzor, lyxigt!) på Feca och pratade om Karin Boyes dystopiklassiker Kallocain. Den har faktiskt funnits hemma hos oss länge (införskaffad och läst av Jonas) och jag har tänkt läsa den men aldrig kommit till skott. Perfekt att få en spark i baken!

Kallocain gavs ut 1940 och har undertiteln Roman från 2000-talet. Den målar upp en hemsk värld där individen existerar endast som en kugge i det gigantiska statsmaskineriet och inte förväntas bry sig om något annat än statens bästa. Till och med barnen är statens egendom från åtta års ålder då de lämnar hemmet för att uppfostras till goda medsoldater på statliga institutioner.

Leo Kall är, eller gör sitt bästa för att vara, en oklanderlig medsoldat och åstadkommer en betydelsefull uppfinning som får namnet kallocain. Det är en drog som får människor att avslöja sina hemligheter. Nu blir det möjligt att kontrollera inte enbart handlingar utan även tankar! Så oerhört praktiskt för staten att smidigt kunna få bort människor med fel inställning.

Jag citerar ett stycke där de pratar om den stora arbetsbördan att hantera kallocainförhör med alla som blir angivna av sina medsoldater:

– […] Men vad ska det bli av med alla nya angivelser? Vi kan ju inte ha två tredjedelar av befolkningen i straffarbete!
– Varför inte! sade han glatt […]. Skillnaden är inte så stor, och lönebudgeten blir mindre. Men allvarligt talat, så har det kommit klagomål från finanschefen i staden, och det lär vara likadant överallt. Det betyder att vi av finansiella skäl får lov att rensa bland angivelserna. Ingen kommer att bli häktad mer utan att angivaren lämnar en utförlig skriftlig redogörelse över skälen för sina misstankar. Redan det gallrar. Vidare kommer vi bara att ägna oss åt mer framträdande medsoldater. Vi får kasta hela vår uppmärksamhet på Statens säkerhet, förstår ni. Underordnade poster får finkammas någon gång i framtiden, och turen till rån, stöld och smärre privatmord kommer sist. Vi får gallra, gallra, gallra, men det gör inget, nog får vi arbete för det.
Han återtog sin vandring och brast i skratt, den korta gälla gnäggning som var så karakteristisk för Karrek.

Det som fick mig att fastna för just det stycket var framför allt det underbara uttrycket “smärre privatmord”, som fångar mycket av essensen i boken.

Givetvis blir det konsekvenser av att människors hemligheter blottläggs. Givetvis får Leo Kall utstå en del kval. Jag går inte in på detaljer nu, men rekommenderar verkligen att du läser boken.

Den episka läsutmaningen
Med denna bok kunde jag bocka av ett par knepiga kategorier i läsutmaningen, även om det känns smått makabert att jubla över att lyckas med den ena…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
3. En science fiction-bok. (Upptagen)
13. En klassiker. (Upptagen)
14. En svensk klassiker. (Upptagen)
21. En dystopi.
47. En bok av en författare som tog sitt liv.
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än. (Upptagen)

BokinfoTitel: Kallocain
Författare: Boye, Karin
1 kommentar

Turtles all the way down

Publicerat den 6 februari 2018

Klart jag blev nyfiken när John Green släppte en ny bok! Jag har tidigare läst The fault in our stars, Looking for Alaska och Paper towns. Länkarna går till det jag skrev om dem på Barnboksprat (har visst inte skrivit om Paper towns). Och alla var synnerligen kompetent skrivna ungdomsböcker, på den nivån att man gärna sätter dem i händerna på inte bara ungdomar man känner utan vuxna också.

Okej, så Turtles är kanske inte riktigt lika drabbande som svårslagna The fault in our stars, men den var också väldigt trevlig läsning. Huvudpersonen är high school-eleven Aza Holmes, som lider av ångest och tvångstankar. Hon fastnar lätt i överväldigande tankespiraler om bakterier som tar över hennes kropp. Vid sin sida har hon sin livliga och karismatiska bästis Daisy, som extrajobbar på en snabbmatsrestaurang och skriver romantisk fanfiction om Rey och Chewbacca i Star Wars.

När en saftig belöning utlovas till den som kan bidra till att den kände mångmiljonären Russell Pickett hittas efter att ha rymt från rättvisan och sina två barn blir Daisy sugen på att prova lyckan som detektiv. Att Aza faktiskt känner en av sönerna Pickett, sedan de åkt på ett läger för barn som förlorat en förälder (Azas pappa, Davis mamma) för flera år sedan, gör det oemotståndligt. Men det blir inte precis okomplicerat när Aza återfår kontakten med Davis och tycke uppstår.

Den som undrar vad titeln syftar på kan läsa mer här: Turtles all the way down (Wikipedia)

Fin bok och fint skildrade psykiska problem.

Den episka läsutmaningen
I utmaningen passar (fetlagda blir det):
6. En kärlekshistoria. (Alltså, den är ju mer än det, men…)
9. En Young Adult-bok.
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen)

BokinfoTitel: Turtles all the way down
Författare: Green, John
Lämna en kommentar

Veganbokprat #5: Egalias döttrar av Gerd Brantenberg

Publicerat den 28 januari 2018

I landet Egalia äter männen p-piller, klämmer in sig i trånga särkar och bär pehå. Trött på att betraktas som mindre kompetent bildar den unge Petronius till slut Mansligan, en maskuliniströrelse, och gör uppror mot orättvisan.

Egalias döttrar är en sådan bok som jag länge känt till på avstånd, men jag visste inte mer om den än att den vänder på könsrollerna. Nu röstades den fram i min bokcirkel (inte mitt förslag) och det kändes kul att få stifta närmare bekantskap med denna feministklassiker.

Något av det bästa med boken tycker jag är hur författaren belyser språket och hur mycket av det som utgår från att mannen är norm. I Egalia är det förstås tvärt om. Man säger inte människa, utan kvinniska. Och man säger förresten inte “man” som generiskt pronomen, utan “dam”. Alltså säger dam kvinniska. Det tar ett litet tag att komma in i det, men det är ganska roligt. Och allra roligast är kanske begrepp som “manlig riksdagskvinna”. Det låter ju så knasigt, ändå är det precis sånt vi säger idag fast förstås tvärtom.

Männen i Egalia ska helst vara feta och ha små penisar. För kvinnor gäller inga skönhetsideal med motiveringen att deras kroppar ändrar form naturligt i och med graviditeten. Det vore befängt att försöka styra kvinnokroppens utseende. Männens roll är att sköta barn och hushåll medan kvinnan jobbar och drar in pengar. Fullt naturligt, eller hur? Det är ju mannen som planterar barnet i kvinnan och när hon fött har hon gjort sin insats. Det gäller för mannen att få faderskapsbeskydd, annars kan han bli ensamstående far eller få finna sig i att en annan man uppfostrar hans barn om kvinnan väljer honom i stället.

Det finns gott om exempel i boken på hur samhället prioriterar annorlunda när det är kvinnan som är normen. Det är träffsäkert och ofta humoristiskt. Alla dessa idéer är den stora behållningen av boken, tycker jag. Berättelsen om Petronius blir liksom mest ett sätt att få fram allting. Men det funkar.

En annan kul språklig grej är förresten namntraditionen: kvinnorna heter slagkraftiga saker med schwung, så som Gro, Rut, Lis eller Ba. Männen har pråliga namn, som illustrerar deras dekorativa roll i samhället: Petronius, Baldrian, Fandango, Mirabello, Britobert, Syprian, Lisello…

Och somligt känns ju riktigt aktuellt: några av de djärvare karaktärerna förespråkar att man (dam) i stället för att säga dam ska säga en som generiskt pronomen.

Kul att ha läst den!

Veganbokpratet blev på Feca, strategiskt nog eftersom den restaurangen ligger granne med mitt jobb. Vi var sex personer anmälda, men blev tyvärr bara tre. Men det gick ju det med. Vi åt mumsig pasta och tyckte ganska lika om boken.

Den episka läsutmaningen
Hittade bara en sak att bocka för i den episka läsutmaningen:
13. En klassiker. (kallas ofta feministklassiker)
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Egalias döttrar
Författare: Brantenberg, Gerd
Lämna en kommentar

Kärleken till livet – om Marie Fredriksson

Publicerat den 27 januari 2018

Det var fint att läsa boken om Marie Fredriksson. Under några år på 90-talet var jag ett synnerligen hängivet Roxettefan och även om jag inte brinner för musik och idoler på samma sätt nu längre har de gamla favoriterna ändå en särskild plats i hjärtat.

Marie berättar om barndomen och karriären varvat med den nutida kampen mot sjukdomen hon drabbats av. Trots att jag inte lyssnat på vare sig Roxette eller Maries andra projekt på väldigt länge började musiken spela i huvudet nästan varje gång en låttitel nämndes. Det var mysigt.

2002 upptäcktes Maries hjärntumör och trots att den avlägsnades framgångsrikt har hon lidit svårt av sviterna efter strålbehandlingen och bland annat fått problem med minnet, sitt ben och med balanssinnet. Hon återupptog turnerandet under en tid och jag kan tänka nu att jag borde ha tagit chansen att se Roxette live igen (jag såg dem i Globen 1994), för nostalgins skull. För nu har Marie lagt ner konsertlivet. Det kändes skönt att ändå se henne se ut och låta som sig själv i videon Alone Again från 2017 (även om det såklart finns en anledning till att hon sitter ner).

Jag har fått lite mer restid till jobbet nu och läser ibland e-böcker på väg dit eller hem. Den här boken passade fint till det och jag susade igenom den rätt snabbt. Det enda som kändes synd med det är att jag tror att pappersutgåvan innehöll bilder, som saknades i e-boksvarianten (i ett kapitel stod det i alla fall att Marie och Helena valde bilder till boken). Jag får väl kanske leta upp ett pappersex och ta en titt på dem.

Det kändes ledsamt när boken var utläst. Sorgligt att Marie, som egentligen är så full av energi, drabbats så hårt. Samtidigt var det fint skrivet om hur hennes familj stöttat henne, att hon faktiskt överlevde mot alla odds, och att hon lyckas vara så positiv.

Den episka läsutmaningen
I den episka bokutmaningen väljer jag de feta:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
27. En bok av eller om en musiker.
44. En bok av en författare med samma förnamn som du. (Helena von Zweigbergk)
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel. (Upptagen)
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Kärleken till livet
Författare: Zweigbergk, Helena von & Fredriksson, Marie
Lämna en kommentar

Läsmål för 2018

Publicerat den 6 januari 2018

Jag brukar inte formulera läsmål. Det brukar inte precis vara svårt att hitta böcker jag vill läsa ändå. Det finns så mycket mer än jag hinner med!

Men om jag ändå skulle säga något så skulle jag vilja:

  • Läsa bokcirkelböcker och vara med på träffar förstås.
  • Läsa från lite fler länder än jag brukar, eller åtminstone några jag inte läst böcker från de senaste åren. Har t.ex. Purple Hibiscus av Chimamanda Ngozi Adichie (Nigeria) i åtanke pga plockade den från en skänkeshylla i somras.
  • Beta av åtminstone en del av mina hyllvärmare (om man nu får kalla dem det när de flesta är införskaffade 2017…).
  • Läsa minst en ny författare som fått nobelpriset (ny för mig alltså).

Utöver det vill jag såklart bocka av så mycket som möjligt i min episka läsutmaning. Jag planerar så smått för dessa:

  • 21. En dystopi. och 47. En bok av en författare som tog sitt liv.
    • Kallocain av Karin Boye.
  • 29. En trilogi (som var menad som trilogi redan från början).
    • Tredje delen om Magnus Chase.
  • 31. En bok på över 1000 sidor.
    • It av Stephen King
  • 34. En bok för vilken författaren vunnit Bookerpriset.
    • Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro
  • 72. En bok där huvudpersonen inte är människa.
    • Watership Down av Richard Adams
  • 78. En bok med en tidsresa.
    • 11.22.63 av Stephen King eller
    • Outlander av Diana Gabaldon

Men vi får väl se vad som hinns med. Med största sannolikhet nästlar det väl in sig en hel del annat än det jag planerar för, som det brukar…

Lämna en kommentar

Nä, nu lägger jag in de borttappade böckerna!

Publicerat den 6 januari 2018

Mitt bokbloggande sattes på paus 2013-2016. Jag bloggade om någon enstaka bok, men inte om alla jag läste. Och det retar mig nu att de inte finns med i min lista med Recenserade böcker. Den hette Lästa böcker först, vilket länken fortfarande skvallrar om, och det är ju så jag vill ha den egentligen. Att om jag sorterar listan på författare så får jag upp allt jag läst av den författaren sedan listan började. Så är det inte nu. Så nu tänkte jag ge mig på att skapa upp poster, om än inte riktiga recensioner, för de böcker jag läst men inte skrivit om här. Jag kommer att sätta dem på något datum det året de lästes. Bara för att få med dem i listan.

(Det blir ju iofs ändå inte komplett eftersom jag skrivit om ungdomsböcker på Barnboksprat i stället för här, men men…)

Lämna en kommentar

Summering av läsning 2017

Publicerat den 2 januari 2018

Oooh, det här har jag sett fram emot! Att summera läsningen 2017 och få konkreta siffror på mitt uppsving som jag äntligen fått till. Jag har läst mestadels pappersböcker i år och jag har startat en vegansk bokcirkel och gått med i en ytterligare. Det är ju superkul!

Och det blev… tadaaa! 33 böcker! Alla finns i listan över recenserade böcker, se dem med datum 2017.

Kolla bara! Jag har inte läst mer sedan året vi blev föräldrar. Notera att läsningen gick uppåt för varje år efter dippen vid Avas ankomst (hon föddes i november 2008) och sedan dippade igen när Sander föddes (november 2012). Men nu så! Hoppas jag kan fortsätta hålla igång bra läsfart, för jag gillar ju verkligen att läsa.

Jag har bokfört lästa böcker med hjälp av en lista på Boktipset i år igen. I år blev det bara en lista för alltihop, dvs även barnböcker. Jag har läst 5 barnromaner och bokfört 18 bilderböcker, men ambitionen är ju alltså att lägga in dem jag läser för första gången under det aktuella året och inte ens det brukar jag lyckas med, så det är fler egentligen.

Av de 33 böckerna är:

  • 3 non-fiction och 30 skönlitteratur
  • 3 Novellix-novellböcker (nästan lite fusk, men jag inledde mitt bokår med dem och det kändes som att alla knep var tillåtna för att få igång läsandet, inklusive att räkna novellböcker)
  • 5 på engelska, 1 på norska och 27 på svenska
  • 15 skrivna av en kvinna och 18 skrivna av en man
  • 6 skrivna av en nobelpristagare, varav 5 nya för mig
  • 6 lästa för en bokcirkel, varav 4 för Veganbokprat och 2 för Vego-bokklubben
  • 2 e-böcker (oj, vad lite!) och 31 pappersböcker, varav:
    • 15 bibliotekslån
    • 9 köpta under året (varav 3 Novellix-böcker)
    • 2 från jobbets bokbytarhylla
    • 2 från readcyclingtunnor på bibliotek
    • 2 fådda (födelsedagspresent + julklappsbokbyte)
    • 1 plockad från min ungdoms böcker i föräldrahemmet
  • alla bloggade om, yay! (trist att det blev en bokbloggpaus)
  • 2 skrivna av Bengt Martin och 3 skrivna av Carin Gerhardsen, annars har alla olika författare
  • 2 utgivna 2017, 18 2010-tal, 3 2000-tal, 2 1990-tal, 1 1970-tal, 3 1960-tal, 1 1920-tal, 1 1910-tal, 2 1900-tal

Ursprungsländer
Författarna fördelade per land: Sverige (16), USA (5), England (4), Australien (2), Turkiet (1), Frankrike (1), Colombia (1), Spanien (1), Italien (1), Norge (1).
Totalt: 10 länder.
(Beträffande England är ju både Kipling och Ishiguro födda annorstädes, men räknas till England – annars hade jag fått med Indien och Japan också.)

Epic reading challenge
22 februari antog jag en Epic reading challenge och status nu när året är slut är 45 av 101 avbockade med 27 lästa böcker lästa sedan jag började.

Nobelpristagare
Det blev alltså fem nya nobelpristagare: Orhan Pamuk, Patrick Modiano, Gabriel Garcia Marquez, Rudyard Kipling och Kazuo Ishiguro (även Selma Lagerlöf, men henne har jag läst förut) och året slutade med status 21 av 114 = 18% lästa. Nej, jag kommer aldrig bli klar, men kul om siffran ökar lite.

Favoriter
Ja, självklart måste ju några favoriter utses.

…men i vanlig ordning är jag väldigt glad att ha läst alla.

Lämna en kommentar

Min julklappsbytesbok: The Jungle av Upton Sinclair

Publicerat den 27 december 2017

Jag är väldigt glad att jag kom på att ordna ett julklappsbokbyte innan det var för sent. Det måste bli en årlig tradition!

Boken jag fick var en sån där som man “ska” ha läst, men som jag inte läst. Men nu har jag!

The Jungle av Upton Sinclair handlar inte alls om någon djungel i vanlig mening, utan om litauiska immigrantarbetare i Chicago i början av 1900-talet. De sliter hårt i en fruktansvärd köttindustri och det hör till vardagen att bli lurad och bedragen av såväl arbetsgivare som husförsäljare. Huvudpersonen Jurgis är positiv till en början och beredd att slita hårt för att få till en bra tillvaro för sin älskade Ona och familjen runtomkring. Men motgångarna blir för svåra.

Sinclair skrev romanen baserat på verkliga förhållanden och argumenterade för socialism, vilket märks i boken. Han avslöjade fruktansvärda förhållanden, både för arbetarna och vad gäller matfusk. Boken rörde upp en hel del när den kom.

Jag läste “an adapted classic”, vilket alltså är en förkortad version av boken. Det är kanske synd att jag inte ärligt kan säga att jag har läst hela, men det är inte bara ett stycke ur boken utan hela är förkortad, så jag tror att det får räcka så. Det var tillräckligt med elände ändå… Men mycket intressant att ha läst den.

Den episka bokutmaningen
I utmaningen kan jag nu bocka för (fetmarkerade “vinner”):
13. En klassiker.
48. En bok skriven av en författare som då var yngre än 30 år. (äntligen!)
22. En debutroman. (Upptagen)
58. En bok som rekommenderats av en vän. (Upptagen)
88. En bok du fått i present. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än. (Upptagen – och det lär bli svårt att se filmen, som tydligen förlorats.)
97. En bok som förbjudits. (brändes i Nazi book burnings)

BokinfoTitel: The Jungle
Författare: Sinclair, Upton
Lämna en kommentar