Helenas dagar Inlägg

Jag är (lite för) förtjust i att shoppa barnkläder. Men det var ganska roligt att inventera barnklädeskartong idag också. Plockade fram ett par tröjor och flera pyjamasar som jag tror passar Sander nu eller snart. Har ju inte sparat allt, men det vi gillade som höll sig fint, så det är ganska glada återseenden.

Inte så pigg idag efter att ha maratonammat 4-5 timmar inatt. Sander kunde inte somna ordentligt och höll mig vaken större delen av min tänkta sovtid.

Samtidigt är jag sjukt stressad över diverse saker och har massor att göra. Känner att jag aldrig får återhämta mig och ha tid helt för mig själv. Eller ja, jag åkte iväg och åt pizza en kväll för ett tag sedan, men då hade det gått en månad sedan jag gjorde något bara för mig själv senast (utöver cirkelfysen varje vecka såklart, men det är ju liksom rutin och inte nöje). Det är svårt att få tid till bara mig. På vardagar kan jag eventuellt lämna hemmet mellan 17 och 19.30, men det förutsätter ju att vi/Jonas inte ska göra något annat, så det blir i regel inget mer än onsdagsträningen. Jag har kanske mellan fyra och åtta timmar i veckan att göra saker utan barn, fördelat på fyra tillfällen, det vill säga när Sander sover må-to. Och då är jag förstås i beredskap, eftersom han kan vakna när som helst. På kvällarna ligger jag bredvid honom, annars vaknar han… och jag är för trött för att orka försöka lägga honom i spjälsängen och misslyckas.

Nu sitter jag och dricker te, passar Sander som river runt i grejer på golvet (finns en del att välja på, om man säger så) och skriver av mig lite. På mobilen såklart, jag har nästan glömt hur det är att använda en dator…

Nu är han less, så nu måste jag sluta.

(och nej, allt är inte bara jobbigt jämt, men idag tar jag mig friheten att klaga lite…)

Det är sannerligen inte det lättaste att laga mat som passar alla i den här familjen. I alla fall inte utan att vi vuxna dör tråkdöden. Jag och Jonas äter gärna välkomponerade rätter med varierande och nyttigt innehåll och mycket smak. Ava föredrar sina beprövade favoriter, enkla rätter med tydliga beståndsdelar och utan obehagliga överraskningar. Sander är ganska slumpmässig.

Idag lagade jag paella. Jag blev väl inte precis förvånad över att Ava ratade den. Lite mer överraskande var att Sander fullkomligt slukade den. Han ville till och med att jag skulle skedmata honom med riset, som var lite bökigt att äta med händerna. Tallriken helt tömd och inte särskilt mycket på golvet/i stolen. Inget alls som han kastade med flit, tror jag.

Vi vuxna höll med Sander, men som sagt, det är svårt att göra alla nöjda…

Lyckades fota Ava åtminstone lite bättre dagen efter födelsedagen. Mycket spexande, men några bilder blev fina…

» Hela setet “Ava 5 år (och en dag)” på Flickr