Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Tadaa! Blogglistan syns!

Jo, nu syns den faktiskt, blogglistan (längst ner i vänsterspalten, med reservation för ändringar). Fin va? Innehållsmässigt i alla fall. Estetiskt har jag en del att jobba på… vill byta eller ändra hela det här temat, men det görs inte i en handvändning eftersom jag gjort en massa egna templates och meck.

Lämna en kommentar

En finstämd hyllning till en åsna

Tack vare en bokstråle på bookcrossing har jag fått stifta bekantskap med en åsna som somnar av vaggsånger, som leker med barn och djur, som är mjuk till det yttre men har muskler av stål, som uppenbart är älskad och respekterad av sin ägare poeten.

Berättelsen består av korta anekdoter om Silvers förträfflighet, landskapets skönhet och livets allvar. Det är väldigt, väldigt vackert skrivet och texten ackompanjeras av enkla men uttrycksfulla bilder – se ett exempeluppslag här nedanför.

Jag tycker mycket om boken. Några unkna formuleringar om kvinnor stör mig visserligen, men lyckligtvis är de få. Exempel: “Men när jag bad henne om den, gav hon mig den gärna, med den mjuka frivilliga lydnad som brukar skänkas mannen av den unga flickan på väg att bli kvinna.”

Ett uppslag ur Silver och jag, klicka för större.

Juan Ramón Jiménez fick Nobelpriset i Litteratur 1957.

BokinfoTitel: Silver och jag
Författare: Jiménez, Juan Ramón
1 kommentar

Pengadiagram från spenderat.se

Inspirerad av min vän Julia (i lösenordsskyddad blogg, därav ingen länk) postar jag också ett litet pengadiagram. Så här fördelar sig våra utgifter hittills i år:

Detta är enligt spenderat.se som är en riktigt smidig tjänst för att hålla koll på hushållsekonomin. Man importerar enkelt sina transaktioner genom att klippa och klistra från internetbanken. Sen kategoriserar man och får fina tabeller och många presentationsmöjligheter. Rekommenderas! Det enda som inte är bra är att det är förutbestämda kategorier (och underkategorier), så de känns förstås inte helt rätt.

2 kommentarer

Termosmugg med egen bild

Om jag får säga det själv, och det får jag ju, har jag pysslat ihop en riktigt snygg termosmugg.

Lagerhaus har en riktigt smart THERMOMUGG RUT för 39 kr. Om man vill kan man ha den med gula och vita rutor samt en cykelsilhuett. Men det vill man ju inte. Så man byter pappret, i mitt fall till ett snyggt presentpapper som också finns på Lagerhaus. Riktigt snajdigt och fint!

Funderar på att köpa några fler RUT tills när denna pensionerats, för det här känns som en grej att satsa på. Muggen är fullt tillräckligt bra också. Säkert inte den mest värmebevarande muggen i världshistorien, men den räcker utmärkt för mina behov, dvs att få teet att räcka lite längre på jobbet.

Liten termosmuggshistorik för den som undrar vad jag jämför med egentligen: Först hade jag en trist (men bra) termosmugg med metallyta. Det var en logga på den också, men den försvann rätt fort. Använde väl muggen i ett år, men lämnade kvar den på företaget jag hade uppdrag hos nyligen. I papperskorgen. Innermuggen hade lossnat från den yttre, och den hade inte gängor som RUT för att skruva ihop muggen igen. Pensionsdags efter lång och trogen tjänst. De första dagarna tillbaka på hemmaföretagets kontor drack jag te ur vanliga små muggar. Värdelöst! Men bra att jobba i stan, jag kunde leta mugg på lunchen. Jag köpte en på Åhléns som var rätt fin, även om jag just då tänkte att jag hellre velat ha en med öra (som min gamla, men jag hittade ingen och nu saknar jag det inte). Det är den som syns på bild här till höger. Jag rekommenderar den inte. Häller man varm vätska i den, vilket ju kan hända att man gör i en termosmugg, blir den rund under foten. Japp. Det sitter en fastklistrad skumplastbotten på den och den blir uppblåst till en boll. Det är inte så bra med en mugg knallfull med nästan kokande te som inte kan stå ordentligt. Tur att jag hittade RUT.

2 kommentarer

Tadaa: En blogglista! Fast den syns inte!

Det här är rätt skumt. Jag har slitit mitt hår ett tag över att jag inte lyckas skapa någon blogglista att visa som en widget (vill ha en sån där snygg live blogroll som visar senaste inlägget för varje blogg) här på Helenas dagar. Anledningen är att när jag lägger in en länk i mitt WordPress säger den “jajemän, det gick fint, tackskaruha”, men sen står det lik förbannat “Inga länkar funna” om jag går till länksidan i WordPress-panelen. I databasen kommer de in som de ska, men de tycks också stanna där… Surt.

Ni måste helt enkelt tro mig. Jag har lagt in en massa bra länkar. En vacker dag kanske jag lyckas få dem att synas också.

Tillägg: WordPress! Jag känner mig väldigt integritetskränkt för att ni automatändrar p till P i WordPress när jag skriver på min egen blogg! OGILLA!

Lämna en kommentar

Egen dag!

Ja, vad har jag då utfört för stordåd under denna helt egna dag? Inte så många.

Jag sov länge. Jätteskönt att kunna återvända till sängen efter att ha varit uppe och tittat på film med Ava så att Jonas kunde duscha. Sen blev det en ganska sen lunch vid datorn… Jag har tagit det lugnt, men försökt fundera på mitt aktuella skrivprojekt (som ligger i träda). Har läst Jonas kommentarer från hans genomläsning av första utkastet, samt surfat en massa om skrivande, karaktärsbyggande och sånt. Varför blir man (jag) alltid sugen på att skrota alltihop och börja om med en helt ny Berättelse Som Automatiskt Kommer Att Bli Bra?

Men åstadkommit något, det har jag väl inte precis… Eller jo, jag har tvättat. Tvätten blir man aldrig ledig från. Och så har jag rensat frysen faktiskt. Kan man väl säga. Jag åt i alla fall upp de sista lussekatterna.

2 kommentarer

Utflyktsdag med Ava

Den här helgen delar vi upp oss. Idag har jag och Ava utflyktat och Jonas har haft en egen dag. Imorgon är det Jonas och Ava som åker iväg och jag som stannar hemma. Jag har haft en bra dag idag och räknar med en till imorgon!

Ava på Barnens Zoo

Vi började med att åka till Slottsskogen. Göteborgsvarvet gick av stapeln idag, men det var rätt lugnt i parken vid 10-tiden. Vi tog en vända till Barnens Zoo innan vi åt en enkel lunch (inte så välplanerad picnicdag, snabbt ihopslängd matsäck imorse) vid säldammen.

Sen tyckte jag att Ava skulle sova lite och det verkade hon också tycka, men det gick inget vidare. Det var väl för spännande ute, förstås. Varvet började märkas mer och mer och vi gick bort mot Slottsskogsvallen bara för att kolla hur det såg ut. Mycket folk och jäääättehög musik. Vi drog oss tillbaka lite och Ava sprang runt på stora gräsmattan i stället för att sova, innan vi gick en sväng och tittade på djur. Fåren var mest intressanta, tyckte nog Ava. Hon försökte få dem att säga bä:

Hej fåret, kan du säga bä? Näe, kan inte. Bara jag kan, bäää!

Sen sa de faktiskt bä, eller snarare mä. Då blev Ava jätteglad och ropade “mera”, vilket hörsammades till stor glädje. Men det var si och så med pratet.

Vad gör du, lammet? … Patar inte!

Det är sjuuukt jobbigt att dra runt en vagn i Slottsskogens djurpark, det är så backigt och knöligt. Jag var rätt trött och tänkte att vi skulle åka spårvagn till Korsvägen och gå på Världskulturmuseet. Men vi fann oss instängda av en mur av springande människor och fick stå och vänta ett bra tag innan vi kunde ta oss ut ur Slottsskogen.

Göteborgsvarvet
Om jag hade vetat hur tjockt med löpare det skulle bli någon minut senare skulle jag ha sprungit ner för backen och över vägen, precis som den här familjen hann göra.

Till slut kom vi i alla fall fram och det kändes lyxigt att få använda riktig toalett… och att få slappa i kuddhavet på utställningen Jordlingar. Jättebra utställning faktiskt, mycket kul för Ava att upptäcka och väääldigt skönt att det är så slappvänligt. Det var en mamma med två barn där när vi kom, sen gick de och vi var själva en stund också. Riktigt skönt. Och gratis!

Vi gjorde givetvis en Purikura också:

プリクラ

Sen åkte vi till Centralstationen och Ava kommenterade glatt när vi gick in:

Vicket fiiint hus de e!

Det blev en enkel middag innan vi tog bussen hem. Det blev knökfullt efter Korsvägen och jag fick stå, medan Ava somnade som en stock i vagnen och var helt oväckbar när vi kom hem. Hon fick sova vidare i sin säng.

2 kommentarer

Ajvides Tjärven – en digital zombiemassaker som inte tar upp plats i bokhyllan

Egentligen är det ju rätt märkligt att man läser en sån här bok frivilligt. Zombiemassaker i skärgårdsidyll. Grafiskt våld, äckel, blod och död. John Ajvide Lindqvists hjärnätande zombier är inga mysiga killar och tjejer, precis. Men det är klart att man måste ta del av allt John Ajvide Lindqvist publicerar. Det brukar vara för bra för att missa.

Tjärven ges endast ut digitalt och jag valde att lyssna på ljudboken, för att John Ajvide Lindqvists inläsningar brukar vara så bra och för att det var kul att testa eBokus i mobilen. Det funkade bra, men jag saknade möjligheten att se hur länge jag lyssnat och hur långt jag hade kvar, totalt alltså. Jag blir faktiskt mer och mer vänligt inställd till digitala böcker. Det kan vara riktigt skönt att slippa artefakterna som bara tar en massa plats. Vi kommer inte att ha så mycket plats i nya lägenheten och vi vill försöka lära oss att leva lite enklare. Vi har rensat ut en herrans massa böcker som ska skänkas eller bookcrossas och det känns bra att klara av att släppa taget. Jag kan bli så väldigt fäst vid böcker, men varför ska man det egentligen? Men kom inte och tyck att jag ska göra mig av med alla mina nostalgiböcker från min ungdom, det är väl ändå att ta i… trots att det kommer att se fånigt ut när jag blivit ännu lite bättre på att rensa och min bokhylla fylls av tonårsböcker från 90-talet snarare än nyutgivna vuxenböcker.

Zombieäckel kombineras med tonårsnostalgi, eftersom Tjärven handlar om en klassåterträff. Det känns typiskt JAL och han får utlopp för sitt musiknörderi i den här boken också, nu med fokus på Modern Talking.

Utan de välbeskrivna karaktärerna skulle berättelsen förmodligen bara vara jobbig. Men Tjärven är bra. Otäck och bra. Men jag sträcker mig nog inte så långt som Johanna Karlsson på Bokhora, som utnämner boken till Ajvides bästa. Den är nog ändå lite för enkel för det, lite för stor del av allt går ut på att alla ska dö så osmakligt som möjligt. Och Ajvides andra böcker är ju också väldigt bra.

Ön Tjärven finns på riktigt!

BokinfoTitel: Tjärven
Författare: Ajvide Lindqvist, John
1 kommentar