Helenas dagar Inlägg

Nu har Ava hunnit bli 17 månader gammal och det är alltså bara en månad kvar tills hon är 1½ år gammal. Jag skrev visst inget när hon fyllde 16 månader, men jag skrev ju desto mer när hon fyllde 15 månader, så det kanske jämnar ut sig?

Det händer mycket hela tiden och hon förstår verkligen mycket av vad man säger. Orden hon säger har också blivit fler, även om hon kanske inte uttalar och använder dem helt korrekt alla gånger. Bäbis och majs är två nya ord som utomstående kan uppfatta, men mycket förmedlar hon med egna ljud som åtminstone jag och Jonas förstår för det mesta. :) “Bäbis” säger hon för övrigt om alla barn upp till en sisådär åtta år gamla…

Vi brukar räkna och rabbla alfabetet med henne ibland. Hennes favoritbokstav är B, den säger hon gärna Det finns bokstäver och ord hon inte vill försöka säga också, då säger hon sitt “universalljud” som låter ungefär som Ess. Det funkar bra som “Vad är det?” också, eller kanske “Ge mig den”, eller lite vad som helst…

Hon har också blivit bra på att peka på bilder, bokstäver och siffror när vi frågar “Var är spaden?” eller “Var är 2?”.

Det är skönt att det har blivit vårigt. Ava har fått gympaskor och kan springa ute mycket lättare. Hon orkar inte gå så länge, men hon blir duktigare och duktigare för varje gång vi är ute.

Hon måste ha vuxit också, för hon når plötsligt så mycket. Nu kan hon både tända och släcka lampor, vilket är ett lyft jämfört med att bara kunna släcka och sen stå och skrika…

Favoritsysselsättningar just nu är bland annat att sopa och att blaska vatten. Hon kan stå hur länge som helst vid en rinnande vattenkran och fylla sina muggar och hälla och fylla och hälla och fylla och… sen blir hon tvärförbannad när hon inte får fortsätta. Hon har ganska mycket humörsvängningar…

Apropå vatten har hon blivit riktigt duktig på att dricka ur vanliga glas av varierande storlek och hon tycker att det är väldigt roligt. Alltså vill hon ha alla glas/muggar hon ser, oavsett vem de tillhör och vad de innehåller…

Det är ganska svårt att fota henne, dels för att hon springer runt så mycket och dels för att hon kommer och vill titta på bäbisen i kameran. “Bäbis, bäbis”, säger hon och pekar på displayen därbak.

Jag träffar henne tyvärr alldeles för lite i veckorna nu när jag jobbar. Det är tråkigt, men jag gör mitt bästa för att hinna hem så jag får träffa henne en stund åtminstone. Försöker börja tidigt och är osocial nog att ta kortlunch varje dag. Det är alltid roligt att komma hem till en Ava som säger “Hej!”.

Lämna en kommentar