Helenas dagar Inlägg

Jag ville läsa den här boken, som jag hittade i katalogen för Kabusa Böcker, för att den handlar om en författare som kämpar för att skriva en bok (och jag har ju mina egna författardrömmar). Hon vill skriva om sin farmor som åkte till Kina som missionär, men boken vill inte bli skriven. Temat är att lämna det man känner till för det man tror på och det dras paralleller till författarens eget liv.

Jag har förstått att somliga tycker att boken är bra och rentav vacker. Själv har jag svårt att se tjusningen – jag tycker den är seg och flummig… Det är en enda röra av stycken – det är nu och då, dröm och verklighet, författaren och farmorn, allt ihopslängt i en smet. Jag var tvungen att le igenkännande när Jonas pratade om det här pretentiösa skrivsättet som “ett ur-slem och så bubblar det upp lösryckta scener ibland”. Precis så känns kallet – romanen.

Man får inga som helst milstolpar för läsningen – inga kapitel, bara stycke på stycke på stycke. Jag stör mig på hur boken är skriven med långa och kommateckenstyngda meningar, frågor utan frågetecken och totalt omarkerad dialog. Ett litet utdrag:

Vid middagsbordet, hemma, när de är där allihop, alla barnen, alla åtta, och hon, det blir nio. Tänker hon det, tänker hon Alla. Eller är det, för henne, bara barnen, att det är så det är, som vädret och ljuset in genom fönstret fast det regnar. Hela skocken. Och sitter hon där bland dem, med dem, inemellan, inuti. Eller är hon bakom, där bak, står vid väggen, lutad, och ser, ser sig sitta vid bordet med sina åtta barn. Ångan från de stora skålen med potatis, händerna fram med gaffeln. Vad är det mer de äter. Fisk. Eller något av en av hönorna, med sås till att ha på potatisen, med kålrot och lök och morötter i.

Detta är helt klart inget för mig. Inte blir det bättre av att läsa den i en sladdrig, häftad utgåva heller (pocket eller inbundet, inga mellanting tack). Det är tyvärr bara att konstatera att mina förväntningar inte infriades den här gången.

Jag tycker att kallet – romanen är ett riktigt sömnpiller.

» Bloggvärldens skriverier om ‘kallet – romanen’