Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

The Pleasure Garden

En mycket tidig stumfilm från mästaren Hitchcock – och visst håller den än. Patsy och Jill är dansöser på The Pleasure Garden och förlovar sig med varsin man som måste lämna dem en tid för utlandstjänst. Och sen blir det otrohet och galenskap i en riktig härva…

Underhållande, åtminstone om man är Hitchcock-fan.

FilminfoIMDB: The Pleasure Garden
Regissör: Alfred Hitchcock
År: 1925
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Uzak

En melankolisk, turkisk film om Mahamut som får besök av sin arbetssökande kusin Yusuf. Kusinen stannar lite längre än det var tänkt och Mahamut uppskattar inte hans intrång och beteende.

Bilderna är lika vackra som ångestladdade, men mest påtaglig är tystnaden i filmen. Öppningsscenen visar ett landskap försänkt i tystnad. Jag tror inte att man någonsin får höra någon filmmusik, utan stillheten fortsätter.

Någonting fattas dock för att jag ska kunna engagera mig i berättelsen. Det händer inte så mycket och det är svårt att sympatisera med de ganska osympatiska karaktärerna (även om jag tycker lite synd om Mahamut som inte får vara ifred).

FilminfoIMDB: Uzak
Regissör: Nuri Bilge Ceylan
År: 2002
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Farväl Falkenberg

En film om några barndomsvänner på väg att bli vuxna män. Vad ska de göra med sina liv?

Jag är kluven till filmen. På plussidan lyckades den verkligen – till slut – med att ge mig en obehaglig känsla och jag tycker om konceptet att skådespelarna får prata som man gör i stället för perfekt inövat à la vanliga filmer. På minussidan faller jag inte riktigt för berättarröstens filosofiska utläggningar och så är filmen rätt seg. Vi såg den i tre halvtimmessittningar, vilket nog inte gjorde den rättvisa. I de första två omgångarna hände absolut ingenting och det fanns egentligen ingenting som fick mig att vilja se vidare. Den sista omgången var stark nog att ge en klump i halsen.

FilminfoIMDB: Farväl Falkenberg
Regissör: Jesper Ganslandt
År: 2006
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Handdockan

För att handla om en sexårig flickas försvinnande handlar den här boken påfallande mycket om otrohet. Personen vi följer är nämligen grannen Mauritz, som är flitigt otrogen mot sin fru och till råga på allt ständigt måste ägna sig åt att tänka nedvärderande om kvinnors utseende (men vilja sätta på dem ändå, gärna på något förnedrande sätt). Jag tycker inte alls att det är trevligt att läsa, faktiskt. Mauritz är fruktansvärt osympatisk och jag ogillar honom verkligen. Dessutom är jag inte riktigt överens med perspektivväxlingarna, tidshoppen och de inskjutna poesiliknande partierna. Och historien med försvinnandet faller väldigt platt.

Ingen höjdare, alltså. Frimanssons Skuggan i vattnet var mycket bättre, så kanske borde jag ge hennes böcker en till chans nån gång även om jag inte är särskilt sugen just nu.

BokinfoTitel: Handdockan
Författare: Frimansson, Inger
ISBN: 9172212942
Lämna en kommentar

Cell

Med undantag för Kings bok om skrivande har jag inte läst King på mycket länge. Det var nog i högstadiet/gymnasiet som jag läste ett tiotal King-böcker (så länge sen att de inte finns med här på sidan!) och sen kom jag liksom av mig. Jag blev sugen igen efter att ha läst den mycket inspirerande skrivarboken.

Cell (Signal på svenska) hör till zombiegenren, eller åtminstone nästan. En “puls” når plötsligt alla mobiltelefoner och alla som använder en telefon förvandlas till otäcka monster – eller “phone crazies” som bokens huvudperson Clay kallar dem.

Clay tillhör dem som aldrig haft en mobiltelefon och han klarar sig därför. Snart slår han följe med några andra “normies” (= inte “phone crazies”) och beger sig ut på en lång vandring för att ta reda på om hans fru och son klarat sig. Vägen kantas givetvis av faror, eftersom “the phoners” är mordiska och besinningslösa. Till råga på allt verkar de förändras och ha någon sorts gemensam agenda…

Stephen King kan konsten att berätta spännande historier och det är intressant att fundera lite över hans stil. Han skriver enkelt men målande och jag förvånas ofta över hans förmåga att skriva väldigt mycket om nästan ingenting utan att det blir ointressant.

Min största invändning mot boken är att den slutar väldigt abrupt. Jag kände mig lite snuvad på konfekten, men fram till dess är den en bladvändare på sant King-manér.

BokinfoTitel: Cell
Författare: King, Stephen
ISBN: 0340922745
Lämna en kommentar

Morotsgallring

Jag gallrade lite i morotsbaljan igen. Man anar allt vad det är för rötter nu i alla fall… Fast de är förstås små – mitt pekfinger är med som jämförelse. Jag hoppas att några av dem som ser större ut faktiskt är det, eller åtminstone blir det. De ska för övrigt bli korta och runda, det verkade som en lämplig sort att odla i en grund balja.

Lämna en kommentar

Mitt nya liv – med exjobb

Nu är det höst. Löven på björkarna här utanför är gula. Och nu till hösten börjar det nya livet.

Jonas och jag kämpar för att vänja oss vid att sova 23-07. Med en snoozning.

Jag exjobbar. Jajemän. Jag har börjat litegrann i alla fall. Jag ska jobba med vidareutveckling av ett distribuerat säkerhetskopieringssystem med versionshantering. Programmering i Java. Men exakt vad jag ska göra, det vet jag inte ännu. Tanken är att jag ska bestämma det inom någon vecka. Just nu känns det inte helt enkelt att säga vad jag vill pyssla med resten av hösten. Hittills har jag kommit så långt som att jag fått tag i den befintliga koden och lyckats kompilera den, ungefär. Nästa steg är väl att lista ut hur programmet egentligen funkar.

Jag exjobbar hemifrån. Jonas också, just nu. Det kräver disciplin, men jag tycker det är skönt att slippa åka någonstans. Bra att kunna vara flexibel. Och uppenbarligen är jag åtminstone disciplinerad nog att inte blogga hela tiden (trots att jag har massor jag vill skriva om) – det har ju gått en vecka sen jag skrev här sist! Och vad gäller filmsidan ligger jag “bara” 23 filmer efter just nu…

En annan del i det nya livet är att vi tränar nu. Vi är så duktiga. Idag köpte vi aktivitetskort på Geråshallen, jag, Jonas och så Linnéa som också började träna idag. Hon och jag körde golvgympa och Jonas gymmade. Känns skönt, jag hoppas att jag kommer in i det ordentligt och blir träningsvan eller ännu hellre träningsberoende.

Extrajobb ska det förhoppningsvis bli ibland också. I fredags demade jag färdigrätter på Hemköp i Kullavik. Det var lite för långt bort och det var rysligt kallt att stå bredvid frysen hela dagen, men jag blev åtminstone ovanligt hjälpsamt bemött av personalen.

Så är det, alltså. Nytt liv. Exjobb. Fasta sovtider. Träning. Extrajobb. Seriöst.

4 kommentarer

Tränad!

Idag har jag och Jonas varit duktiga och tillbringat en timme på Geråshallen, som har gratis provvecka nu. Jonas testade gymmet och jag testade gympa.

Min gympa var helt okej. Varken mer eller mindre än man förväntar sig. Tillräckligt jobbig för mig som otränad och absolut något jag skulle kunna fortsätta med, även om jag knappast lär tycka att det är det roligaste i världen (jag har faktiskt gått på pass jag tyckt varit riktigt kul. Jimmys och Jannes pass på Friskis i Nyköping för en herrans massa år sen…).

Jag borde börja träna. Det skulle vara skönt att känna sig i form och det kan knappast vara nyttigt att tillbringa större delen av livet framför datorn.

Den stora fördelen med Geråshallen är att ett halvårskort kostar 400 kr, jämfört med 1400 kr för Friskis. Dessutom ligger Geråshallen jättenära oss. På torsdagar är det gympa i Sandeklevshallen, som också ligger jättenära oss – jag tänkte testa på torsdag. Nackdelen är förstås att schemat (.pdf) är lite besvärligt att kombinera med ett vanligt liv, eftersom passen börjar 16-17… men det kan funka den här terminen, eftersom jag förhoppningsvis kommer att exjobba hemifrån och ha ett flexibelt schema. Och framöver kanske jag har råd med dyrgympa…

Skönt att vara nygympad! Eller tja, det var inte helt sant… Jag fick skavsår och nån sorts sträckning i knät…

5 kommentarer