Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Jonas en av 22 bästa i LRFs novelltävling!

Inte nog med att Jonas vann Ordfronts debutanttävling, nu har han fått ytterligare skrivframgångar. Han deltog nämligen i Lantbrukarnas Riksförbunds novelltävling om framtidens bonde och blev en av de 22 som ska publiceras i en bok som ges ut i september. Totalt antal inkomna bidrag var 299 stycken. Spana in LRFs sida om vinnarna, där han står med som Jonas Ferry såklart. Och nu är det ju faktiskt bara lite drygt en månad kvar tills han heter det. :)

Åter igen är jag stolt så jag nästan spricker!

2 kommentarer

Det finns ett hål i verkligheten

En sån underbar liten bok! Jag hade inte läst något av Marie Hermanson innan, men plockade upp den här (hennes debutbok från 1986) i en 10-kronorslåda på ett antikvariat för att den lät så mysigt märklig – och det var den. Noveller är inte ens min grej egentligen, eftersom de brukar ta slut lagom tills jag börjar bry mig, men dessa nio berättelser är verkligen härligt fantasieggande med sin blandning av saga och verklighet. Jag tyckte helt kolossalt mycket om dem och vill jättegärna läsa Hermansons romaner också. Det verkar som att fler av hennes alster hör till den sorts berättelser som kan läsas bokstavligt som fantastiska sagor eller bildligt som tankar kring olika verkliga företeelser.

Rekommenderas otroligt mycket!

Läs gärna ett litet utdrag hos Desirée.

BokinfoTitel: Det finns ett hål i verkligheten
Författare: Hermanson, Marie
ISBN: 9172210060
1 kommentar

Lunch på Hagabion med mera

Idag var vi och provade våra vigselringar. De var fina och nu ska de bara graveras, sen ska vi hämta dem. Efter ringprovningen gick vi för att leta rätt på ett lämpligt lunchställe och kom på att vi hört att Hagabion ska ha bra vegansk lunch. Det stämde! Man kunde köpa antingen bara buffe för 50 kr eller varmrätt + buffé för 60 kr. Det var inte så svårt att välja det senare. Jag valde mungbönsgryta och Jonas tog pirog. Inte alls dumt. På buffén fanns mycket smaskigt, bland annat favoriten pestosmaksatt pasta och en del annat som jag inte ens vet vad det var men som var väldigt gott. Nu gäller det bara att skaffa ett jobb i Linné framöver så jag kan luncha där varje dag. :)

Jag lärde mig något intressant där, dessutom. När jag var i Vietnam, främst i Saigon (eller Ho Chi Minh City, som det egentligen heter nuförtiden), hade vi en smått omöjlig matsituation. De hade gröna blad i precis allting och de smakade jättemycket och jättekonstigt, tog helt över alla andra smaker. Det var hopplöst! Efter att ha ätit mungbönsgrytan idag vet jag vad det var: färsk koriander. Där ser man. Det kanske är gott i små mängder… men jösses, så lättöverdoserat.

Nu sitter jag och jobbar webbprojekt, som alltså är det sista jag har kvar den här terminen. I måndags skrev jag förhoppningsvis min sista tenta någonsin (åtminstone inom civilingenjörsprogrammet) och jag har fått momenten i datasäkerhetskursen godkända. Skönt. Nu måste jag bara få det här gjort. Det finns så mycket annat jag vill göra…

Förresten köpte jag årets första jordgubbar idag på hemvägen. Mumsig efterrätt!

1 kommentar

Iih! Persilja och rosmarin, hej på er!

Wee! Det syns något i krukorna nu. Inte mycket, men visst tusan är det lite grönt som sticker upp där jag sått persilja (till vänster) och rosmarin (till höger).

Basilikan och ruccolan tycks må bra av flytten. Basilikan börjar till och med se ut som basilika, det har kommit upp “riktiga” blad mellan de där konstigt formade bäbisbladen. Jag har även flyttat dit en liten miniplanta jag hittade i en annan blomkruka – det är den som står lite framför basilikan. Och det är alltså mellan basilikan och ruccolan som man nu med lite ansträngning kan se persiljan kika fram.

Det är en basilikaplanta som inte riktigt har förstått det där med vilken färg den ska ha… fast det är klart, jag har inget emot mångfald! Lila basilika är väl fint?

2 kommentarer

Tacksamt med krasse…

Det var ett smart drag att odla krasse samtidigt som de “seriösare” fröna. För en otålig odlare som jag var det roligt att se att det hänt något redan dagen efter sådden, åtminstone i en av odlingarna.

1 kommentar

Heja Tinky Winky!

Jag blir mörkrädd när jag läser att det faktiskt finns folk i dagens värld som funderar över om teletubbien Tinky Winky sprider homosexualitet och därför bör förbjudas. Han bär handväska, å herregud, nu blir barnen fördärvade! Hur f*n tänker folk? För det första tycker jag inte alls att Tinky Winky sprider homosexualitet och för det andra tycker jag verkligen att barn ska känna till fenomenet. I stället för att smussla undan allt “avvikande” tycker jag att det borde vara självklart för barn att få lära sig att människor fungerar på en hel rad olika sätt och att det enda som bör förbjudas är när människor försöker tvinga andra att göra saker de inte vill. Hallå världen, skärpning!

3 kommentarer

Low? Law? Love!

Lyssnar på det mysiga franska coverbandet Nouvelle Vague. Eller band och band, “musical collective” kallas de. Som så ofta med fransmäns och fransyskors sång på engelska är uttalet inte sällan väldigt fel på ett charmigt sätt. Jag får uppfattningen att hon som sjunger Love will tear us apart inte ens förstår orden, det är åtminstone helt omöjligt att få hennes ljud att passa ihop med texten. Men åh, hon är underbar. :)

En rolig sak att notera är att flera sångerskor uttalar “love”, “low” och “law” förvillande lika. Närmast “low”. Det är lite sött på nåt vis. Men jag skulle inte vilja försöka konversera med de här människorna…

Lämna en kommentar

Kortisdiskriminering!

Vi tvättar idag. Egentligen borde jag införskaffa ett par rejäla platådojor till detta ändamål. Då kanske jag skulle slippa stå på tå och sträcka armarna högt över huvudet för att hänga tvätt.

Varför måste tvättlinor alltid hänga så högt?

6 kommentarer

Kära Agnes!

“Jag har sedan länge börjat föreställa mig att David redan är död, och du anar inte hur påfrestande det är att föra en anständig frukostkonversation med ett lik varje morgon.”

Den här boken tyckte jag verkligen om! Den är spännande och absurt komisk i en härlig blandning. Berättelsen börjar på en begravning, där barndomsvännerna Agnes och Henny ser varandra för första gången på 19 år. Sedan varvas deras brev till varandra med Agnes återblickar och reflektioner över livet. Breven är minst sagt anmärkningsvärda; Henny ber nämligen Agnes att mörda hennes otrogne make David enligt ungefär samma resonemang som i Strangers on a Train – ingen kan väl komma på tanken att misstänka Agnes, och Henny ser till att ha alibi.

Jag har velat läsa någonting av Nesser ett tag nu och att det blev just denna beror på att jag hittade den i tiokronorslådan när jag antikvariatshoppade nyligen. Vilket fynd! Jag älskar särskilt hur kvinnorna obekymrat växlar mellan att diskutera mord och väder. Härligt mörk humor!

BokinfoTitel: Kära Agnes!
Författare: Nesser, Håkan
ISBN: 9170011222
Lämna en kommentar

Språklig sexfundering

Jag stör mig något enormt på att sex används som utrum-substantiv. Som “oskyddad sex” eller “underbar sex”, alltså. Hur kan det komma sig? Det låter ju jättekonstigt! Om man pratar om sex i bestämd form skulle man väl i så fall säga “sexen” och det gör man väl ändå inte? “Sexet” måste det väl heta? “Sexet var underbart”, inte “sexen var underbar”.

Jag tycker det heter “oskyddat sex” och “underbart sex”. Varför håller inte världen med mig? Är det något jag missat?

12 kommentarer