Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Dagens insats

Publicerat den 16 februari 2007

Grannarna väsnades igen. Tänkte jag. Tills jag tyckte det lät som att någon ropade på hjälp.

Jag hörde inte riktigt varifrån, men det hördes ute i trapphuset också. Jag bor på fjärde våningen så jag gick ner trappa för trappa och lyssnade och till slut ropade jag tillbaka när det inte rådde något tvivel om att det var rop på hjälp jag hörde.

Först befarade jag att det skulle vara någon gamling i en lägenhet som ramlat eller något och att det skulle bli ambulans och hela kitet… men det var en kille som var inlåst i källarförrådet tillhörande grannporten. Jomenvisst, längst ner och jag bor högst upp, ibland är det bra att ha det lyhört.

Tyvärr kunde jag inte göra särskilt mycket åt det på egen hand – jag kunde visserligen prata med honom genom dörren från vårt trapphus men den går inte längre att öppna härifrån. Jag sprang ut och letade fastighetsskötare, men de var inte inne.

Sen gick jag tillbaka och sa att jag skulle ringa fastighetsjouren, men då föreslog han i stället att jag skulle ringa på porttelefonen till hans granne och då löste sig alltihop. Det hade nämligen varit inbrott i förrådet så låset var uppbrutet men tillräckligt funktionellt för att låsa sig igen… utan att gå att öppna från insidan. Från utsidan gick det efter lite trixande.

Lämna en kommentar

Författardrömmar

Publicerat den 15 februari 2007

(Även om det inte märks så försöker jag att inte skriva här så mycket och plugga i stället…)

Jag är inte ensam om att ha författardrömmar. Jag har lagt till en hel drös wannabe-författare bland mina bloggarprenumerationer och nu läste jag precis några gamla artiklar hos Svensk bokhandel. I den här (från 2002, inte purfärsk alltså) står att 13% av alla svenskar skriver på fritiden. Hur seriöst och hur bra framgår förstås inte, men konkurrensen är helt klart stor.

Jag hittade också en mycket intressant artikel om manushantering (2003), där man kan läsa t.ex. att Bonniers får 2000–2500 manus per år och ger ut 6-8 debutanter.

Det är roligt att skriva. Jag hoppas att jag någon gång dessutom kommer att ha skrivit någonting bra. Kanske till och med någonting som kan ges ut. Det är väldigt svårt att veta var man hamnar på skalan mellan skräp och mästerverk, det enda som gäller är nog att hitta människor som kan läsa och ge vettiga kommentarer.

Det största problemet just nu är ett så tråkigt problem som tid. Tänk så bra det vore om man kunde jobba snabbare, få alla labbar undanstökade och skriva i stället! Jag vill, men jag får inte. Kanske om jag skulle lyckas vara superdisciplinerad att jag skulle kunna lägga upp någon sorts schema där jag tillåter mig själv en timmes skrivande om dagen… det vore något. Fast just nu känns det som en omöjlighet, jag behöver all tid och lite till för att göra mina skol-måsten. Hur lär man sig att bli mer effektiv och att jobba snabbare?

Jag vill fixa till alla konstigheter jag hittat i Roman 1 (jag har ju inget namn på den…) och fundera på struktur och kapitelindelning. Jag vill skriva vidare på Roman 2 (som jag bara skrivit drygt 8500 tecken på…) och se vad som händer, för just nu känns det väldigt spännande! Arbetstiteln på den sistnämnda är för övrigt Jessicamilla, vilket syftar på huvudpersonerna Jessica och Camilla som är tvillingar och väldigt ihopblandbara.

Men jag får inte leka författare nu… :(

Nu ska jag börja med lab 2…

4 kommentarer

Stress

Publicerat den 15 februari 2007

Argh! Deadlines duggar tätt, deadlines ligger löjligt nära inpå tentor och när ska man egentligen hinna tentaplugga? När ska man hinna någonting? Hur ska allt gå?

Aaaaaaarghhh!

Jag försöker bli mer disciplinerad och jobba mer – inte läsa bloggar, inte skriva här (fast jag har jättemycket jag vill skriva om)…

Inte jobba med romanmanus. :(

Inte ha roligt eller lata mig. Bara jobba.

Fast vi hade en bra dejt igår i alla fall. Det var mysigt med god mat och Parfymen som jag velat se jättelänge. Fast jag hade gärna sluppit den irriterande jävla människan i biosätet bredvid som ideligen var tvungen att påpeka högljutt för sin dejt hur hon upplevde filmen: “nä, guuu va äcklit!” – “va?!” – “han är ju helt sjuuuk” – “ahaaaa, han luktar inget, det är därför hunden inte märker honom” (grattis, din hjärncell fungerar åtminstone ibland).

Nu ska jag labba.

2 kommentarer

Testa Ezmo med mig

Publicerat den 12 februari 2007

Snart lanseras Ezmo där du kan ladda upp musik och streama den till vänner. Det är lagligt (så länge du köpt musiken och inte piratat den) eftersom du bara delar med dig till max 10 personer och de inte kan ladda ner den (“privat bruk”).

Genom Buzzador ska jag nu testa Ezmo inför lanseringen och jag behöver personer att testa med! Vill du vara med? Se till att jag får din e-mailadress så skickar jag värvningsmail!

5 kommentarer

The Black Dahlia

Publicerat den 11 februari 2007

Jag trodde det skulle vara en cool neonoir, men i stället blev det en praktbesvikelse. Handlingen om två poliskollegor är lika oengagerande som stereotyp. Rörig, lång och tråkig. När upplösningen äntligen kom hade jag sedan länge tappat intresset. Den är inte ens värd att lägga fler ord på än så här…

FilminfoIMDB: The Black Dahlia
Regissör: Brian De Palma
År: 2006
Omdöme (1-5): 2
5 kommentarer

Namn i romaner

Publicerat den 10 februari 2007

Jag har precis börjat läsa Den sjätte natten av Annika Bryn, där det figurerar både en Davidsson och två Danielsson. Detta fick mig att åter fundera på namnval, som jag tänkt en del på tidigare. Jag läste ett bra tips någonstans, nämligen att man ska välja namn som är olika varandra, för att man inte ska blanda ihop karaktärerna. Jag märkte själv att detta är lätt att göra i Låt den rätte komma in där det, om jag inte minns fel, finns både Johan, Jonny och Tommy. Namnen kanske inte låter särskilt lika, men innan man bekantat sig med karaktärerna kan det räcka för att skapa förvirring.

När jag började skriva min roman kom jag på mig själv med att välja namn med tydliga v och e: Lovisa, Victor, Viola, Evald, Eva, Edvin. Inte så varierande, eller hur? Det bara blev så, helt oreflekterat. Lovisa, Victor och Evald heter fortfarande samma och jag tror inte att man kommer blanda ihop dem. Viola heter numera Tina, Eva heter Fatima och Edvin… oj, det minns jag faktiskt inte. Jag fick skriva upp det på min att-göra-lista, att kolla vilket namn jag egentligen använder. Dessutom finns en Elsa, så det är nog väldigt bra att jag tagit bort Eva… Annica och Leif är två andra viktiga personer med förhållandevis “egna” namn.

I mitt nya projekt heter förresten personerna Camilla, Jessica och Aina än så länge…

Vad jag vill komma fram till:

Skrivtips: Välj olika namn till romanfigurer!

7 kommentarer

Porco Rosso

Publicerat den 9 februari 2007

Japansk originaltitel: Kurenai no buta

En anime om flygaresset Porco Rosso. Porco, eller Marco som han egentligen heter, har av någon outgrundlig anledning drabbats av en förbannelse som förvandlat honom till gris. En ganska bister gris, som tar uppdrag som går ut på att slåss mot luftpirater och annat otyg. Dessutom har han en amerikansk rival, en vacker beundrarinna och en sjuttonårig kvinnlig toppmekaniker.

Tja. Vad ska man säga? Det är en hyfsad film, kul att ha sett. Slagsmålsscenen på slutet är ovanligt realistisk och otäck för att vara tecknad, eftersom kämparna faktiskt tar skada. Kvinnor skildras som kompetenta, men samtidigt som handelsvara så den biten är inte mycket att hurra för ändå. Allra bäst är att jag nu sett alla filmer på Hayao Miyazakis sida på filmtipset (11 st står där i skrivande stund)…

FilminfoIMDB: Porco Rosso
Regissör: Hayao Miyazaki, Tony Bancroft
År: 1992
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Little Miss Sunshine

Publicerat den 9 februari 2007

En mörk men samtidigt charmig komedi om en något udda familj i Albuquerque. Mamman (Toni Collette) har just hämtat sin bror (Steve Carell) på sjukhuset efter ett självmordsförsök. Läkaren släpper honom med strikta förhållningsorder: håll koll på honom, lägg undan potentiella mordvapen osv. Tonårssonen (Paul Dano) har avlagt tystnadslöfte i väntan på att bli stridspilot, men kommunicerar genom att skriva på lappar om hur mycket han hatar allt och alla. Pappan (Greg Kinnear) föreläser om vinnare och förlorare och peppar familjemedlemmarna att vara vinnare – det är bra tänkt men blir oerhört fel. Farfar (Alan Arkin) är en knarkande mansgris.

Sist men inte minst har vi lillasyster Olive (Abigail Breslin), som med kort varsel får en plats i skönhetstävlingen Little Miss Sunshine för att den egentliga vinnaren inte kan vara med. Som “tur” är har farfar övat in ett program med henne, så hon är redo. Tävlingen äger rum i Californien och hela familjen beger sig dit i en fallfärdig folkabuss. Men är Olive verkligen typen som platsar i skönhetstävlingar? Hon är ju ganska alldaglig och lite rund om magen på barns vis.

Det är en väldigt charmig film, som imponerande nog undviker de flesta klyschiga fällor den hade kunnat hamna i. I stället händer oväntade och skruvade saker på ett riktigt underhållande sätt. Jag skrattar flera gånger. Berättelsen känns bra uppbyggd och vi slipper det klassiska sliskslutet.

Jag tror inte att filmskaparna vill ge en positiv bild av skönhetstävlingar för barn och det känns bra, för det är riktigt otäckt. Olives medtävlare ser ut som barbiedockor och får mig att rysa.

En sak stör mig: Alla i filmen har en egen agenda, alla vill något och har särskilda quirks. Utom mamman. Vad vill hon egentligen? Hon är mamma, inget mer. Det hon gör relaterar till barnen – hennes starkaste personlighetsdrag är att förespråka att berätta sanningen för dem. En typiskt lam kvinnoskildring i en annars otypiskt bra film.

Ändå: en mycket bra film som måste ses!

FilminfoIMDB: Little Miss Sunshine
Regissör: Jonathan Dayton, Valerie Faris
År: 2006
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar