Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Tårtkalas och hushållsarbete

Publicerat den 10 juni 2006

Igår var jag alltså på tårtkalas hos Linnéa och Björn! De bor till och med närmare än jag föreställt mig, tog bara en kvart att promenera dit. Kul med kalas och goda tårtor var det också! Jag fick med mig en “doggy-bag” med några tårtbitar till stackars Jonas, som jobbade då – och till min stora förvåning var han redan hemma när jag kom. Det ser ut som att fredagspassen börjar och slutar tidigare än de vanliga, vilket innebär att han kan vara hemma 21.30 i stället för 23.30 på fredagskvällar! *jubel*

Sötnosen hade köpt Pressbyrån-bullar (som han vet att jag älskar) på väg hem också! Fast sen kom han förstås på att jag ägnat kvällen åt att äta tårta, men förhoppningsvis är de goda ikväll också. :)

Idag ska jag försöka ägna mig åt att inte spela Keepsake eller se på Hero, som jag lånade av Linnéa och Björn… jag måste plugga! Jag vet inte om jag vågar lita på mig själv att hålla ett schema av 45 minuters plugg varvat med 15 minuters spel eller någonting sådant… det verkar farligt att försöka, vi får se om jag kan hålla mig…

Köket huserar ett diskberg. Det är såå hopplöst, jag diskar jämt känns det som… det blir jag som får sköta det mesta av matinköp, matlagning och disk på grund av Jonas konstiga arbetstider. Han får sköta tvätten i sommar, däremot, eftersom han är den enda som är hemma dagtid. Tvättstugan är bara öppen 8-20 må-lö och vi vill verkligen inte ägna våra lördagar åt att tvätta. Att hinna tvätta 17-20 är svårt när man jobbar inne i stan till 17. Dessutom misstänker vi att man med detta pass inte har tillgång till tvättstugan en timme utöver tvättiden för torkning och i så fall är det helt omöjligt att bli färdig. Allt hinner inte bli torrt nu när vi tvättar i fyra timmar.

Jonas slutar i alla fall tidigt idag, så jag hoppas han kan diska lite. Jag måste PLUGGA – så nu ska jag sluta skriva här.

Lämna en kommentar

Kanjilexikon och begränsade pluggframgångar

Publicerat den 9 juni 2006

Vilken lättnad! I söndags beställde jag i min tentarelaterade uppgivenhet ett kanjilexikon att ha inför och under läsförståelsetentan på måndag. Det kom idag! The Learner’s Kanji Dictionary i pocketutgåva för 220 kronor inklusive frakten.

Nu känns det mest fånigt att jag snålat och inte köpt tidigare – jag brydde mig inte ens om att kolla upp ifall det gick att köpa billigare än jag befarade. Och nu har jag alltså, så här i slutspurten, köpt både ordbok och kanjilexikon för 349 kronor. Visst, det är tillräckligt med pengar för att få mig att överväga inköpet både en, två och tre gånger – men klart man ska ha sånt när man läser ett språk. Jag borde ha köpt dem i höstas!

Nu kanske jag har en chans på läsförståelsetentan. Fast jag vet inte, ärligt talat… Att jag missade genkitentan med 1,5 poäng blev ett stort krokben för mig. Nu har jag ägnat mycket tid åt att plugga till den, tid som jag verkligen behövt lägga på läsförståelse och kanji. Jag kommer inte ta kanjitentan, den kommer garanterat att hänga över mig hela sommaren tillsammans med matten och programmeringen. Det hade ju varit så skönt att bara jobba heltid hela sommaren… men icke.

Känns ofattbart att vi var lediga hela förra sommaren. Hur känns det att vara ledig?

Jag hoppas att jag tar genkitentan i alla fall. De andra två vågar jag inte hoppas på. Jag är så fruktansvärt ineffektiv i mitt pluggande – jag förstår inte att jag kan få så lite gjort. Men det är ju så enformigt, ett evinnerligt glos-tragglande… jag blir less så fort.

Dessutom har jag börjat kika på mobiltelefoner på Tradera… kunde inte någon ha varnat mig om att det är sjukt beroendeframkallande?

Ikväll ska jag på tårtkalas! Jag hoppas att tidspressen gör mig effektiv i pluggandet. Ska börja med att sluta skriva här och sätta mig med böckerna i stället. Typiskt att jag börjar känna mig hungrig bara… måste nog snart ta matpaus.

Lämna en kommentar

Serial Mom

Publicerat den 8 juni 2006

En lite annorlunda seriemördarfilm… Bara det att den är en komedi känns brutalt osmakligt, men det funkar. Kathleen Turner spelar mamman som är lite väl benägen att uppfylla sina barns önskemål. Men inte borde man väl säga att man önskar livet ur någon om man inte menar det? Samtidigt som hon begår brutala mord framstår hon utåt som den perfekta hemmafrun. Turner passar perfekt i sådana roller!

Kul film!

FilminfoIMDB: Serial Mom
Regissör: John Waters
År: 1994
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

The Return

Publicerat den 8 juni 2006

Rysk originaltitel: Vozvrashcheniye

En väldigt vackert filmad historia om två unga pojkar som följer med sin sanslöst osympatiske far på bilsemester när han plötsligt dyker upp efter 12 års oförklarad frånvaro.

Bra, lågmäld, vacker film med ett lagom överraskande slut!

FilminfoIMDB: The Return
Regissör: Andrei Zvyagintsev
År: 2003
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Duktig flicka, bråkig pojke

Publicerat den 8 juni 2006

Ibland är det lätt att tänka ALDRIG BARN.

Idag på spårvagnen hem från matinköp i Kortedala satt en mamma med två små barn, en flicka och en pojke som såg ut att vara i samma ålder (5-6 år?). Pojken satt bredvid mamman och utstötte högljudda ylande ljud i ett par minuter medan flickan på sätet tvärs över mittgången emellanåt skrek åt honom att vara tyst. När mamman sade åt honom bet han henne. Hon lade in en lam protest “men ska du bita din mamma…” och strax därefter kom även “men inte ska du slå på mamma”. Resten av min resa ägnade mamman pojken konstant uppmärksamhet och försökte stimulera och lugna honom genom att bläddra i ett häfte av något slag. Under tiden satt flickan med ledsen uppsyn och snyftade lite i sin ensamhet. Mamman satt med ryggen vänd mot henne, sa inte ett ord till henne, såg inte ens på henne utan bara ägnade hela sin uppmärksamhet åt den bångstyrige sonen.

Är det inte sååå otäckt typiskt? Flickan får sitta själv och vara duktig, pojken bråkar och får all uppmärksamhet. Varför får pojkar ta så mycket utrymme? Varför måste flickor vara så duktiga? Det ska börjas i tid med inpräntandet av könsroller…

Om vi får barn hoppas jag att vi klarar av att behandla dem lika. Jag hoppas att vi kan hitta ett dagis som inte särbehandlar pojkar och flickor. Men går det?

Jag hoppas också att vi kommer klara av att få vettiga ungar som åtminstone ibland gör som man säger. Ibland känns det så ofattbart att man förväntas vilja ta hand om en totalt inkompetent småskalig människa med påtaglig fallenhet för att krylla och som dessutom bits och slåss och ställer till besvär.

3 kommentarer

The Bicycle Thief

Publicerat den 7 juni 2006

Italiensk originaltitel: Ladri di biciclette

Då har vi äntligen sett denna fantastiska klassiker… men varför känner jag mig så svalt inställd? Den är väldigt tragisk, men grep inte tag i mig. Och vad som händer i slutet gissade vi efter fem minuter…

Hur som helst handlar det om dåliga tider i Italien. Antonio Ricci har den ofattbara turen att få ett jobb, men jobbet kräver att han har en egen cykel. Hans cykel är pantsatt, så familjen säljer sina lakan för att kunna lösa ut den. Men vad händer? Givetvis blir cykeln stulen… Antonio tar med sig sin lille son Bruno och letar efter den. Och letar… och letar…

Det är en lågmäld och realistisk film, som med all sin enkelhet var banbrytande när den kom. Den har absolut ett stort mått charm, men jag hade nog för höga förväntningar. Sätter en stark (även om det inte syns) trea.

FilminfoIMDB: The Bicycle Thief
Regissör: Vittorio De Sica
År: 1948
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Fotlänk

Publicerat den 6 juni 2006

Jag har köpt en fotlänk (ca 30 kr på Glitter) som sitter ganska bra efter att jag kortade ner den genom att pilla bort en bit.

Jag gick runt med ett snöre runt fotleden, säkert en hel sommar, när jag var ganska liten. Har i princip velat ha en fotlänk ända sedan dess, men det är ju ingen större vits om man inte har skor som går att ha tillsammans med den. Och nu har jag det.

Idag är en lååång dag, för jag går och väntar på att Jonas ska komma hem…

Lämna en kommentar

I sällskap med språket

Publicerat den 6 juni 2006

Jag glömde nästan bort att skriva om den här boken! Jag läste ut den på väg till Nyköping på brorsonens dop och därikring var det väl mycket annat att tänka på förstås.

Det är en tunn, snabbläst bok med en samling korta texter om språket, ord och uttryck. Vi får ta del av små intressanta anekdoter och funderingar kring språkbruk. Jag tycker den är läsvärd och hoppas genom läsningen ha lagt åtminstone en del av innehållet till allmänbildningen.

Boken är nu på vift med bookcrossing, jag hoppas att den kommer fram till någon…

BokinfoTitel: I sällskap med språket
Författare: Grünbaum, Catharina
ISBN: 9146212876
Lämna en kommentar

Och var vill du ha din cancer, lille vän?

Publicerat den 6 juni 2006

Senaste tidens varningar fick mig att kolla upp hur mycket min egen mobiltelefon LG C3300 strålar. Jag hade mått bättre om jag inte gjort det.

Strålningen uttrycks alltså i ett SAR-värde som tolkas enligt följande:

<0.5 låg strålning
0.5-1.0 medel
>1.0 hög strålning

Min telefon har värdet 1,05. Min första tanke var att jag kanske skulle börja använda min gamla hederliga Nokia 3210 (som trots sina begränsade funktioner egentligen är trevligare än LG C3300) igen, men den tanken dog abrupt när jag upptäckte att SAR-värdet för den är 1,14. Jag har alltså gått runt och skickat hög strålning in i huvudet i sex år…

Ska man oroa sig? Man vet ju inte alls vad det innebär. Får man cancer? Händer det något annat otäckt?

Min första åtgärd var att packa upp handsfree-prylen som följde med telefonen. Jag har inte ens testat den innan, det känns så fånigt på något vis. Nu tycker jag det är rätt tufft att kunna ha fria händer, även om det tar lite längre tid att svara då det är krångligare att få ordning på sladd och hörsnäcka än att bara öppna telefonen. Men… visst kan jag förstå att cancer i huvudet är jätteilla, fast väljer man genom handsfree bara att flytta cancern lite då eller? Får man livmoderscancer om man har den i fickan? Var vill du ha din cancer? Usch… det är otäckt att inte veta om man borde oroa sig eller inte.

Hos mobilfakta kan man kolla upp SAR-värdet hos de flesta telefoner. Genom sarvalues.com hittade jag en telefon som verkar riktigt trevlig och bara har SAR 0,16, nämligen Sony Ericsson Z600. Men för en sån liten leksak får man punga ut cirkus 2500 spänn vad det verkar. Det är ganska exakt 2500 mer än vad jag gav för min nuvarande… och mobiltelefon är så lågprio det kan bli, särskilt när jag faktiskt har två fungerande telefoner.

Men jag vill ha den… den har snooze på alarmet, som jag verkligen saknar med C3300. Jag mailade och frågade. :) Och vad gäller låg strålning är den mycket svårmatchad, förutsatt att informationen är tillförlitlig.

Jobbigt. Givetvis fick jag ont i huvudet när jag läste om allt detta, både första gången och nu när jag skriver om det. Är det hjärntumören som spökar, eller bara lite vanlig hederlig hypokondri..?

3 kommentarer